Blogginlägg i bloggen

Pedagog Östersund har startat två nya bloggportaler för gästbloggare: Digibloggen och Språkbloggen. Jag tänker att dessa två portaler är skapade i enlighet med två av Östersunds kommuns fokusområden, nämligen flerspråkighet och digitalisering och även som ett led i det tredje; det systematiska kvalitetsarbetet. Genom att formulera sina tankar kring undervisning inom dessa områden så bidrar man också till kommunens systematiska kvalitetsarbete.

Jag tror att vi är många som sitter på ”tyst kunskap” kring vad som blir framgångsfaktorer i klassrummet, eller snarare i undervisningen eftersom undervisning kan bedrivas på många olika ställen. Ett sätt att förmedla denna tysta kunskap är att skriva ner sina tankar och genom dessa bloggar förmedla dem till andra. Jag fick den stora äran att skriva det första inlägget i Språkbloggen och det handlar om vikten av att ha höga förväntningar på sina elever:

Jag tror på dig!

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Gemensamma strukturer

Efter att under vårterminen arbetet i studiecirkelform kring John Steinbergs bok Ledarskap i klassrummet har vi nu arbetat fram en gemensam lektionsstruktur. Eleverna på senaredelen möter en mängd olika lärare varje dag och om vi ger dem gemensamma ramar för lektionerna så blir det ett stöd i vardagen. Som elev vet man vad som möter en när man kommer till lektionen och det blir också visuellt tydligt vad som kommer att ske. Mi Edvinsson, reporter på Pedagog Östersund besökte mina elever för att höra vad de tänker om den nya strukturen:

Elever ser fördelar med ny lektionsstruktur

Jag tycker att eleverna sätter huvudet på spiken: de ser klara fördelar med att vi gör på samma sätt och att vi plockar bort mobilerna. Det är med andra ord ”elevnyttigt” och på kort tid märker eleverna själva en förändring kring attityder under lektionerna och att det är lättare att fokusera på undervisningens innehåll.

Det allra viktigaste är nu att implementera arbetet ordentligt så att det blir en systematik. Vi måste upprätthålla, uppfölja och utvärdera arbetet så att lektionsstrukturen ”sätter sig”. Om eleverna redan nu ser vitsen med det hela och att det är en stor hjälp så finns det ingen anledning att avvika från strukturen. Möjligen förfina och förbättra, men det är något helt annat.


Prenumerera på nya blogginlägg

Nytt läsår=nya utmaningar

Min alldeles egna favoritskola👌

Så var det dags igen och korridorer och klassrum fylls av våra finfina elever, precis så som det ska vara! Glada och surriga och kanske till och med lite trötta på att vara lediga?!

Min tjänst är lite förändrad i år då jag från och med den här hösten kommer att utbilda mig till specialpedagog. Jag har delvis jobbat med specialpedagogiska frågor tidigare, men kommer nu att ha ett specialpedagogansvar i min tjänst. Dock fortsätter jag undervisa SvA i bl a åk 9. En kombinationstjänst där jag har möjlighet att applicera teorin direkt i praktiken vilket verkligen är en förmån.

Jag är även fortsatt ansvarig för fördelningen av studiehandledning vilket är som att lägga ett 2000-bitars pussel. Men jag älskar den här biten av jobbet och samarbetet med alla inblandade. Det är dessutom en ”hands on”-insats som direkt gynnar våra nyanlända elever.

Delar av 2000-bitarspusslet

Här kommer några tips till dig som ska jobba med andraspråkselever, eller såklart, samtliga elever:

-var ÖVERTYDLIG med kunskapskrav och mål, var sedan övertydlig igen och igen

-skapa ett klassrumsklimat där det är högt i tak, där det är rätt att göra fel

-uppmuntra och skriv upp KVALITATIVA frågor

-skapa uppgifter som alla kan arbeta med, fast på sin nivå

-konstruera checklistor och matriser för att bryta ner och SYNLIGGÖRA lärandet

-lyft in och synliggör FÖRMÅGORNA i klassrummet så eleverna förstår vad de behöver behärska

-bidra till och verka för INKLUDERANDE lärmiljöer där alla elever känner samhörighet och har möjlighet att bidra

-fokusera på friskhetsfaktorer, främjande och förebyggande arbete istället för problem

-fråga alltid dig själv först: vad kan JAG göra för den här eleven?

-skapa goda relationer

och

-se elevernas tillgångar och utgå från dem

Små och stora tips som kan skapa underverk.

Från och med nu❤️


Prenumerera på nya blogginlägg

Tankeväckande föreläsning med Mustafa Panshiri

Igår kväll var jag, tillsammans med personal från våra olika skolor i kommunen, på en kvällsföreläsning med Mustafa Panshiri. Mustafa är en svensk polis med rötter i Afghanistan och han åker runt och föreläser i våra kommuner; för skolpersonal, politiker, boendepersonal och framför allt för våra ensamkommande ungdomar. Sedan 2013 har Mustafa ensam, eller tillsammans med en kollega besökt boenden för ensamkommande ungdomar som ett led i det brottsförebyggande arbetet och då pratat om att leva i ett demokratiskt land samt vad begrepp som jämställdhet och allas lika värde innebär. Mustafas stora tillgång är att han har ett respektfullt yrke och dessutom kan prata dari, ett av de vanligaste språken hos våra nyanlända elever. Han har dessutom varsin fot i två olika kulturer genom sitt ursprung vilket gör att han kan se på saker och ting ur olika synvinklar, något som gör honom väldigt trovärdig, framför allt i våra ungdomars ögon.

Under 2014 kom det 7000 ensamkommande ungdomar till Sverige och under 2015 ökade siffran med 400% till 35000 ungdomar.  Av dessa kom ca 70% från Afghanistan varav hälften från Iran och hälften direkt från Afghanistan. Detta innebar förstås en stor förändring för vårt svenska samhälle men framför allt så innebar det en gigantisk förändring för de ungdomar som kom och kommer hit och möter en kultur med en väsenskild samhällsstruktur. Mustafa berättade bl a om missförstånd som kan uppstå pga att vi t ex har olika synsätt på begreppet RESPEKT eller att det i Afghanistan råder en åldershierarki som kan innebära att man som ung inte tittar en äldre människa i ögonen. I Sverige blir något som i Afghanistan är respektfullt något oförskämt. Det känns viktigt att ungdomarna får höra om positiva erfarenheter, att det är fullt möjligt att lyckas i det nya landet som nyanländ.

Mustafa berättade också om vikten av att vi mottagande svenskar, inte bidrar till att cementera föreställningar som att t ex segregera flickor och pojkar inom exempelvis skolidrott eller på badhus just utifrån det centrala i att leva i en demokrati där det råder jämställdhet och där vi understryker människors lika värde. Det finns en risk att vi, genom vår rädsla för att kränka eller kallas rasister, sätter käppar i hjulet för den ständiga demokratiseringsprocess som måste råda i just en demokrati. Viss assimilering, utifrån ett politiskt och socialt perspektiv är kanske nödvändig för en bra integration och just för att UNDVIKA segregation? Därmed inte sagt att språk och religion ska sättas åt sidan för det handlar däremot i mycket hög grad om människors lika värde och är viktiga uttrycksformer i ett jämställt samhälle som måste lyftas fram. Det ena kan dock inte utesluta det andra.

Mustafa berättade också om läget i Afghanistan, de olika folkgrupperna, språken, muslimska inriktningarna och de motsättningar som råder. Vidare gav han flera exempel från de möten han har haft med ensamkommande ungdomar runt om i Sverige. Jag kan förstå att de flesta vill bli poliser efter att ha lyssnat på honom. Så tack Mustafa, för en intressant och inspirerande föreläsning, jag hoppas många fler får möjlighet att lyssna på dig. Du kanske kan vara radiopratare i Sommar och ”spread the word” för du har verkligen något viktigt att berätta!


Prenumerera på nya blogginlägg

Anpassa elverna till undervisningen eller tvärtom?

Tvärtom såklart.

I det språkutvecklande klassrummet är det omöjligt att undervisa på ett sätt som kräver att eleverna anpassar sig till den. Det skulle innebära att jag skulle behöva tusen anpassningar eftersom behoven är så skilda. Jag MÅSTE tänka tvärtom, jag måste undervisa på ett sätt som gör att alla elever förstår och tar till sig innehållet på sina respektive nivåer och där basen är densamma.

Vi har alla kunskapskrav att förhålla oss till och som våra elever konsekvent ska bli bedömda i. Kunskapskraven handlar om elevernas FÖRMÅGOR. Innehållet i sig är inte särskilt specificerat utan vad gäller själva innehållet så är ju det centrala innehållet VÄGLEDANDE. Därför börjar jag alltid från höger när jag planerar mina uppgifter dvs från kunskapskrav och vidare till centralt innehåll och syftesdelen. Jag använder sällan läromedel (i så fall för inspiration). Givetvis läser eleverna en mängd olika texter (sakprosa och skönlitteratur) men de större uppgifterna skapar jag utifrån respektive genre. Och då kan temat hänga ihop med andra ämnen, världsläget, erfarenheter/intressen, lästa texter etc etc. Huvudsaken är att uppgiften alltid utgår från det konkreta/familjära, annars vet jag redan på förhand att det blir svårt att få med alla elever.

Nu ska vi t ex arbete med faktatext i åk 9 och erfarenhetsmässigt så vet jag att nyanlända elever som knappt har skrivit den här typen av texter på svenska tycker att det är svårt. De ska prövas i en mängd kunskapskrav som testar både läs-skriv- och muntlig förmåga. De ska visa att de kan skriva med egna ord, använda adekvat språk och grammatik, göra skillnad mellan fakta och åsikt, läsa och förstå faktatexter, källhänvisa, koppla ihop ord och bild samt göra en muntlig presentation av sitt arbete. Det kan tyckas mastigt men jag upplever det effektivt att arbeta på det här sättet-att väva in många kunskapskrav i ett arbetsområde. Det blir tydligt för eleverna, det blir en röd tråd och arbetet blir mer meningsfullt för dem.

Eftersom det är viktigt att utgå från elevernas intressesfär och eftersom jag dessutom vet att flera av eleverna tycker att det är svårt att komma på ett eget ämne på egen hand, så väljer jag att delvis styra dem. I det här specifika fallet ska de skriva en faktatext om sociala medier eftersom jag vet att samtliga har erfarenhet av just detta. Inom ämnesområdet sociala medier finns det däremot en möjlighet att göra ett personligt val beroende på vad man t ex använder mest, tycker är bäst, är mest intresserad av etc. Det ger eleverna ett större handlingsutrymme men det resulterar i att eleverna arbetar med samma innehåll på respektive nivåer. Dessutom formulerar jag en uppgift som leder till resultat från E-nivå upp till A-nivå, jag kan också ställa olika krav beroende på hur långt varje elev kommit i sin språkutveckling samt vilken var och ens proximala utvecklingsnivå är.

På senarvedelen är det mycket viktigt att eleverna har adekvata och effektiva STUDIETEKNIKER. När språket inte riktigt är på plats än så är det extra viktigt. De måste kunna skriva stödord/anteckna, sökläst, hitta nyckelord, konstruera tankekartor/mindmaps, sortera ur större textmängder, hitta passande rubriker, vara källkritiska etc. För elever som kommer sent till svensk skola är det av stor vikt att de initialt får mycket stöd i just att förbättra och optimera studiestrategier. För elever som kanske inte gått i skola tidigare eller under begränsad tid är det extra viktigt. Det handlar om att träna på att strukturera sina tankar. Ska du lära dig både språk och ämneskunskaper så är det helt nödvändigt. Därför vill jag att mina elever lägger ner tid på detta. Som lärare bidrar jag genom att vi gör gemensamma tankekartor, diskuterar rubriker, formulerar intervjuformulär etc.

En sista viktig del i ett arbetsområde är det formativa arbetet som i allra högsta grad blir individuellt eftersom elevgruppen är just heterogen (som i alla andra klassrum). En elev behöver arbeta med styckeindelning en annan med underrubriker eller källförteckning. Vad gäller grammatik så behöver vissa arbeta mer med ordföljd och andra med tempus av verb eller kongruens. Eftersom alla elever har olika behov så måste de förbättra och förfina olika saker i sina arbeten. Vad är nästa steg? Ett effektivt sätt att påvisa detta är att som lärare kryssa i checklistan som ett första steg, då kan eleven fokusera på vissa delar på detaljnivå. Oftas leder detta snabbare till förståelse och med tiden blir de bättre på att lämna in mer fullständiga texter.

Dessa delar använder jag mig av när vi arbetar med faktatexter om sociala medier:

Sociala medier, intervjufrågor

Pedagogisk planering, faktatext

Matris, faktatext

Checklista, faktatext

Det krävs såklart en hel del förarbete, men de checklistor och matriser jag skapar finns ju kvar sedan. På Östbergsskolan samlar vi matriser, checklistor, ord-och begreppslistor samt exempeltexter i vår språkgrupp i Google Drive. På så sätt får alla Sv/SvA-lärare tillgång till dem och de kan enkelt modifieras.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Sambandsord-svåra men viktiga!

Det är mycket viktigt att man som skribent behärskar de sk sambandsorden. De är ofta vägledande när det kommer till hur en text ska läsas eller skrivas. Sambandsorden fogar samman meningarna till ett sammanhang och bidrar till att texten inte tenderar att bestå av satsradningar. För nyanlända elever är dessa ord svåra, dels för att de är genrespecifika och kopplade just till den svenska skrivtraditionen och dels för att de inte alltid går att översätta på ett bra/korrekt sätt. Det är dock mycket viktigt att våra nyanlända för öva på orden genom att läsa och skriva dem i alla ämnen. Alla ämnen innehåller texttyper som kräver att eleverna behärskar olika typer av sambandsord. Det är inte alltid de ”rent” ämnesspecifika orden som blir svårast för eleverna att förstå utan snarare mindre frekventa men ack så viktiga småord.

Jag har hittat två olika sammanställningar av sambandsord som jag tycker är uppdelade på ett bra sätt. Förslagsvis har eleverna tillgång till dessa listor i alla ämnen, eftersom samtliga ämnen innehåller teoretiska delar idag (i skrift och muntligt):

Sambandsord

Sambandsord, Natur & Kultur

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Vilka hinder finns och vilka kan jag påverka?

Sista passet med SvA-eleverna i åk 9 idag hade vi återigen besök av skolans Studie-och yrkesvägledare, Henrik. Förra gången låg fokus på att visualisera det svenska skolsystemet och få eleverna att förstå vilka vägar man kan gå. Gymnasievalet ska göras senast 1 februari och det är bara 4,5 månad kvar att fundera, och vis av erfarenhet: våra nyanlända elever behöver mycket tid att fundera över sina val. De måste också få fullständigt klart för sig vad de olika programmen innebär och leder till och vad som händer om man inte når betyg i rätt antal ämnen och i ämnena SvA, matematik och engelska.

Idag valde Henrik att fokusera på eventuella hinder som finns här och nu och vilken möjlighet man som elev har när det gäller att påverka dessa hinder.

Vad jag faktiskt kan påverka gällande skolan
Vad jag faktiskt kan påverka gällande skolan

Först fick eleverna se en filmsnutt när Susanna Kallur vann ett häcklopp för att få en bild av vad ett hinder verkligen är och vi var överens om att hinder kan vara fysiska, som i Kallurs fall, men allra oftast är de psykiska (och så är det väl mest troligt för Susanna Kallur också). För våra elever handlar det i princip enbart om psykiska hinder: betyg, socialt umgänge, motivation, självförtroende/självinsikt/självkänsla, lärare, språk, betyg, medicin/sjukdom och om du har uppehållstillstånd eller inte. Utöver dessa finns det såklart fler beroende på individ men dessa hinder kunde eleverna förstå och ta till sig. När det gäller dessa hinder så var alla överens om att nästan alla kan man som elev påverka. Det kan handla om inställning, vilka kompisar man väljer att umgås med, hur mycket tid man är villig att lägga på extra arbete, om man vågar fråga när man inte förstår, om man drivs av att faktiskt vilja förstå etc. Medicin/sjukdom och osäkerhetsfaktorer gällande uppehållstillstånd är något man som elev INTE kan påverka, men som i skolarbetet ändå kan utgöra ett hinder. Dock blev det väldigt tydligt här att de hinder man inte kan påverka är få i jämförelse med vad man faktiskt kan påverka,

Till syvende och sist handlar faktiskt skolframgång om faktorer som man som elev faktiskt KAN påverka genom de val man gör och det blev nu väldigt visuellt tydligt för eleverna. Deras beslut här och  nu påverkar deras framtid i hög grad, det arbete de väljer att lägga ner på skolan i åk 9 påverkar deras möjligheter att komma in på önskat gymnasieprogram i MYCKET HÖG GRAD.

Efter diskussionen om hinder så fick eleverna ta sig över dessa och då hamnade vi på gymnasiet.

Tar vi oss över hindren och kommer in på gymnasiet? Det beror på oss!
Tar vi oss över hindren och kommer in på gymnasiet? Det beror på oss!

Elevernas vilja och motivation när det gäller att överbrygga svårigheter och hinder i åk 9 är det som kommer att avgöra hur kommande läsår kommer att se ut, vilket gymnasieprogram som kommer att vara aktuellt.

Vad vill jag?
Vad vill jag?

Givetvis är det så att alla elever är olika och när det gäller våra nyanlända så handlar det ofta om extremt heterogena grupper eftersom språk, tid i Sverige, skoltraditioner, kulturer, psykisk hälsa etc är så oerhört varierande. Vissa har lättare att acceptera sin livssituation medan det är svårare för andra. Vissa lär sig språket snabbare och andra har det tuffare med den biten. MEN, eleverna måste ändå bli varse om att alla små beslut de tar NU faktiskt kommer att påverka deras framtid, det är oerhört viktigt. Betygen kommer inte till dem utan eleverna måste anstränga sig och jobba hårt för att komma till betygen och då krävs det att man faktiskt arbetar hårt och är på plats varje dag. Annars blir det svårt, eller nästan omöjligt. Men min fasta övertygelse är att med rätt stöd från skolan och med rätt inställning från eleverna så har ALLA elever möjlighet att nå sina mål. Det kommer bara att ta olika lång tid.

Tack Henrik! Du har sått ett mycket viktigt frö hos våra nyanlända elever.


Prenumerera på nya blogginlägg

Teamwork med ”gammal” elev

I min SvA-grupp i åk 9 finns en stor andel dari-talande elever varav några har börjat hos oss nu efter sommaren. Dessa elever ska alltså söka till gymnasiet 1 februari och som jag har nämnt tidigare så är det ett mycket svårt beslut. Och det handlar inte enbart om val av program utan också om gymnasiet som organisation, en del i vårt svenska skolsystem. Många nyanlända elever tycker att grundskolan är komplex med alla kursplaner, kunskapskrav och vårt betygssystem, men när det kommer till gymnasiet så blir det på många sätt ännu mer komplext och framför allt svårare. Eleverna upplever sig mer ensamma och framför allt krävs det av dem att de ska vara självständiga. Organisationen på högstadiet (eller egentligen grundskolan) är ”tightare” kring våra SvA-elever (ja, övriga också såklart) medan de på gymnasiet ska fixa det mesta på egen hand. Åtminstone upplever mina elever som har börjat på gymnasiet, att det är så.

Egentligen är det väl ganska logiskt om vi tänker oss en elev med svenska som modersmål och som bor med en eller två föräldrar här i Sverige: personaltätheten och därmed också stöttningen minskar från förskolan, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och vidare mot gymnasiet, universitetet etc. I takt med att du blir äldre så förväntas det av dig att du blir mer och mer självständig, ansvar och beslut förflyttas mer och mer över till dig som individ. Dessutom har du kanske föräldrar på plats som kan stötta dig kompensatoriskt i hemmet om det skulle behövas, Men betänk då att du har kommit till ett nytt land som 14- eller 15-åring och kanske också som ensamkommande: då kan vi inte förvänta oss att alla klarar av att bli självständiga och ta beslut på egen hand på samma sätt som svenska elever, och på mycket kort tid.  I sitt hemland då? Ja, förmodligen, eftersom som du då befinner dig i ett kulturellt, samhälleligt och språkligt sammanhang dom är bekant för dig.

I en önskevärld skulle hela apparaten förskjutas ett stadium för våra nyanlända elever: högstadiet borde vara mer som mellanstadiet och gymnasiet mer som högstadiet, alltså mer stöttning under längre tid speciellt eftersom det tar så lång tid att tillägna sig ett skolspråk men också för att många ämnen och framför allt ämnenas innehåll är nytt för många av våra nyanlända elever.

Jag tror säkert att det finns gymnasieskolor i Sverige som är väldigt duktiga på att fånga upp eleverna och erbjuda dem en organisation som utgår från de organisatoriska och individuella framgångsfaktorerna:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Framgångsfaktorer för individen

Men, jag tror också att gymnasieskolorna kan förbättra sin organisation gällande denna elevgrupp.

I torsdags fick vi besök av en av mina elever, Parham,  som precis börjat på Teknikprogrammet. Parham har bott i Sverige i lite mindre än tre år. Jag ville att han skulle komma och prata om åk 9 och gymnasiet för mina dari-talande elever, dels för att berätta om hur man ska tänka i åk 9 (vikten av närvaro, att jobba hårt, att utnyttja läxstöd och spif, att fråga igen och igen, att effektivisera sina studiestrategier, att lämna in uppgifter i tid etc) men också för att berätta om gymnasiet som organisation för att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem kommande läsår. De fick också möjlighet att ställa frågor om gymnasiet, olika ämnen, upplägg, yrkesprogram och högskoleprogram, vad ev dispens i engelska innebär och hur få frånvarotimmar man faktiskt kan ha för att studiebidraget ska dras in.

Åk 9 blir ett MYCKET viktigt år eftersom all kunskap och allt skolspråk de kan tillförskansa sig under läsåret har väldigt stor betydelse för, dels om de får tillräckligt med godkända betyg och meritpoäng för att komma in på önskat program, men också för att inställningen till skolan i stort leder till hur det kommer att bli.

Sedan vill jag också understryka att det inte är lätt att få betyg i tillräckligt många ämnen under ett eller två år i ordinarie klass och det måste vi göra våra elever medvetna om. Som jag skrev tidigare så är språkutveckling och ämnesinlärning ingen ”quick fix”. Både att lära sig ett språk och också att tillägna sig och förstå ett ämne tar tid, och att fixa detta på ett år är en oerhört tuff uppgift. Eleverna måste förstå att eftersom de kom sent till grundskolan (av förklarliga skäl) innebär det att det förmodligen kommer att ta längre tid innan de når gymnasieexamen, det är inte konstigt. Min erfarenhet är att både elever och vårdnadshavare uppskattar att vi är realistiska, och att det viktigaste är att de bibehåller lusten att lära. Om det blir för svårt är det lätt att tappa den lusten, och för mig som lärare skulle det vara ett misslyckande.

Tusen tack Parham, för att du kom och berättade om åk 9 och gymnasiet! Det betyder mycket för mina elever och mig.


Prenumerera på nya blogginlägg

Vikten av SYV

Jag har skrivit om vikten av studie-och yrkesvägledning för våra nyanlända elever tidigare och nu gör jag det igen. SYV är en av framgångsfaktorerna gällande nyanländas skolgång på det individuella planet och såklart också organisatoriskt eftersom de är de organisatoriska förutsättningarna som borgar för möjligheterna till samarbete. Det här läsåret har vi ett relativt stort antal nyanlända i årskurs 9 på Östbergsskolan, och det ska göra sina gymnasieval om några månader. Anledningarna till att SYV blir extra viktigt för just dessa elever är flera:

-många behöver extra stöd i att förstå det svenska skolsystemet (som också innehåller MÅNGA svåra ord och de behöver upprepas om och om igen)

-eleverna behöver kunskap om de olika valmöjligheterna som finns gällande gymnasiet

-tiden är knapp, valet ska göras efter jul, och då måste eleverna känna till de olika gymnasieprogrammen (18 st med tillhörande inriktningar) och vad de innehåller och leder till

-eleverna behöver veta och påminnas om de krav som en gymnasieansökan ställer på dem (betyg, ungefärliga meritvärden, frånvaro kopplad till studiebidrag etc)

-eleverna måste känna till sina rättigheter (t ex tillgång till studiehandledning på modersmål)

-eleverna behöver mycket stöd gällande sina tankar om framtiden (t ex möjligheter till vidareutbildning, eventuella yrkesval etc)

-eleverna måste ges många möjligheter att diskutera med och ställa frågor till SYV för att på så vis ta ett beslut

-diskussioner om vidareutbildning och framtid är motivationshöjande för många

-det framtida yrkeslivet i Sverige skiljer sig åt från många elevers hemländer, i Sverige är det idag mycket svårt att få jobb utan utbildning, och det måste eleverna ha god kännedom om

Idag kom Henrik till oss för första gången. Henrik är ny studie-och yrkesvägledare på skolan och valde att inleda arbetet med eleverna genom att visualisera och konkretisera det svenska skolsystemet på ett väldigt sinnrikt sätt; med leksaker och pilar. Från förskolan till grundskolan, gymnasiet och sedan antingen ut i arbetslivet eller vidare till universitet och arbetsliv beroende på val av gymnasieutbildning.

Det svenska skolsystemet på ett bord
Det svenska skolsystemet på ett bord

Syftet med denna först träff var att dels visa eleverna de olika vägarna men också att väcka en initial tanke hos dem: vad vill jag? Eleverna fick fylla i en liten enkät om hur säkra de i dagsläget är gällande sitt gymnasieval, några tankar om framtiden och vad de skulle kunna tänka sig att arbeta med. Läsåret har precis börjat, de flesta eleverna är inriktade på att främst vara här och nu och fokusera på aktuellt skolarbete. Dock är det ändå oerhört viktigt att redan nu sätta igång en tankeprocess gällande framtiden för här och nu påverkar hur det blir kommande år och det kan våra elever påverka. Men för att kunna påverka så måste man ha kunskaper om det som komma skall, och vis av erfarenhet; nyanlända elever i åk 9 har oerhört många tankar om sin framtid och behöver därför massor av möjligheter och tillfällen där de kan framföra sina tankar om och diskutera om gymnasiet.

Detta blev en mycket bra första träff med SYV, där eleverna fick en bild av det svenska skolsystemet nedbrutet i mindre delar. Eftersom det visuella många gånger är kompensatoriskt stöttande för elever i språkutveckling så är jag helt säker på att bilderna av legobitarna sitter där nu. En initial förståelse för något som så småningom kommer att påverka dem i hög grad: ett val som på många sätt formar deras framtid.

Jag ser fram emot vidare samarbete med Henrik!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Övertydlighet är en dygd!

När man arbetar med andraspråkselever och nyanlända, vilket en väldigt stor del av oss pedagoger gör, så finns det egentligen ingen gräns för hur tydlig man kan vara. Speciellt så här i betygstider eftersom det svenska betygssystemet är svårt att förstå, inte bara för våra nyanlända utan för alla våra elever och även vårdnadshavare. Det som också händer när vi närmar oss lov är att det oftast är en hel del schemabrytande aktiviteter ute på våra skolor, och för en nyanländ elev blir det extra svårt att hålla rätt på tider och dagsinnehåll när vi väljer att avvika från ordinarie scheman. Samtidigt är dessa dagar mycket viktiga rent värdegrundsmässigt och för att de är gruppstärkande. Eleverna behöver träffa varandra i olika miljöer och under olika omständigheter, de får ta del av gemensamma upplevelser som knyter dem samman språkligt och socialt.

Vad gäller betygen så är de nyanlända eleverna på sätt och vis i ännu större behov av det formativa arbetet i de olika ämnena eftersom det blir ett sätt att implementera kunskapskrav och centralt innehåll. Om man som lärare har jobbat formativt på ett systematiskt sätt under läsåret så har eleverna bra koll på var de ligger rent betygsmässigt. Detta innebär i sin tur att själva betyget inte kommer som en chock. Det jag kan uppleva att många av mina elever inte riktigt förstår är att hårt arbete i sig inte genererar ett högre betyg, eller det faktum att man har lämnat in sitt arbete i tid räcker.

Att lära sig ett nytt språk tar tid, att lära sig nya kunskaper tar tid, att lära sig en ny skolkultur tar tid och att lära sig ett nytt betygssystem tar tid. Därför måste vi arbeta konsekvent med det formativa; nu är du här och hit ska du, feedback och feed forward i förhållande till kunskapskraven. Och när det gäller just våra nyanlända så måste vi repetera detta om och om igen precis som de måste överinlära allt annat innehåll. Har de inte målet i sikte så blir de förvirrade.

Något som eleverna också måste förstå är att i och med att de har det dubbla uppdraget-språk och kunskaper-så tar allt längre tid. Hur mycket vi än vill effektivisera och optimera så är det ofrånkomligt att dessa elever får kämpa hårdare. Däremot behöver vi också påminna dem om, om och om igen, om den rikedom de besitter med tanke på att de har ett eller flera modersmål, förmånen att ha vuxit upp i en annan kultur, och en massa andra kunskaper i bagaget som gör dem erfarna och kloka. Ibland tenderar de att glömma bort detta, de ser bara hindren, och då måste vi pedagoger finnas där och påminna dem om detta. Visst kan de känna att allt blir extra svårt och tar lång tid, men de måste också få höra att det inte är något konstigt och att de kan en massa saker som deras klasskamrater inte kan. Kunskaper och lärande är så oerhört mycket mer än bara skola.

Vi pedagoger har en mycket viktig uppgift när det gäller att vara övertydliga i mångt och mycket. Det som vi kan tyckas är något självklart utifrån våra egna referensramar är sällan lika självklart för våra elever.

Jag som arbetar tätt med dessa elever blir en person som de ofta vänder sig till när det gäller praktiska frågor och därför använder jag exempelvis Messenger för att snabbt kontrollera att alla har förstått vad som gäller inför morgondagen. Här får jag också ofta frågor om veckans innehåll samt skickar påminnelser. Med tiden blir de bättre och bättre på att hålla koll på veckorna och tar med tiden ett allt större ansvar. Men under den tiden det tar att lära sig allt det nya så måste vi pedagoger stötta eleverna även i detta. Även de nyanlända är tonåringar med allt vad det innebär och många av dem är också ensamkommande. Det är mycket att hålla reda på.

Visst kan man ibland känna sig tjatig, men för eleverna blir det en trygghet, så kom ihåg: övertydlighet är verkligen en dygd!


Prenumerera på nya blogginlägg