Konsten att locka fram alla elevers ”skills”

Jag läste här om vilka 15 egenskaper som främst efterfrågas i jobbannonser riktade till lärare. Jag tycker personligen att det är rimliga egenskaper att efterfråga eftersom lärarjobbet idag är komplext och eftersom alla dessa delar på ett eller annat sätt hänger ihop. Det som det i mångt och mycket handlar om är att locka fram det mesta och det bästa ur eleverna och för att kunna göra det behöver du den här typen av egenskaper.

Ett av mina viktigaste uppdrag på skolan är att, genom att jag lär känna mina elever och skapar en relation med dem, också snabbt analyserar och lär mig hur mina elever lär sig bäst och även visar sina kunskaper på bästa sätt. Och här kommer förstås utmaningen: eleverna är olika och behöver därför möjlighet att lära sig saker på olika sätt och visa sina kunskaper på olika sätt.

Då gäller det att plocka fram den där paletten med arbetssätt, metoder och exempel för att kunna möta varje elev. Om jag inte har olika alternativ i klassrummet vet jag redan på förhand att några elever rimligtvis kommer att misslyckas med uppgiften. I samband med detta är det givetvis också väldigt viktigt att vara tydlig med vad du FÖRVÄNTAR dig av dem. Förväntningarna kan nämligen vara desamma även om vägen mot målet skiljer sig åt.

För att ge ett exempel: muntliga redogörelser kan vara jobbiga, inte bara för andraspråkselever utan för många många elever. Dock är det ett kunskapskrav, som elev ska du kunna planera och genomföra muntliga redogörelser. Vis av erfarenhet så är det dock så att många elever låser sig bara vid tanken av att stå inför en grupp och prata och då gäller det att vara beredd. Jag måste vara på det klara med syftet med uppgiften och därefter ha ett antal alternativ i rockärmen, för jag vet att alla mina elever klarar uppgiften men att de kommer att måsta utföra den på olika sätt.

I mina SvA-grupper är eleverna trygga. De känner varandra väl, grupperna är ofta lite mindre och det är okej att göra/säga fel för det tillhör lärandet. Dock har jag ett par elever som trots detta ändå känner sig obekväma inför tanken att prata inför gruppen på grund av olika orsaker. Uppgiften handlade den här gången om att redovisa sin nyhetsartikel muntligt; att planera, genomföra och tillsammans utvärdera redogörelsen efter en redan given bedömningsmatris. Förväntningarna och förutsättningarna var desamma för samtliga, något eleverna alltid är mycket medvetna om. Dock fick de välja om de ville stå eller sitta inför gruppen (med kavaj och slips á la nyhetsreporter) eller om de ville filma sin nyhetssändning och lämna in i Classroom. Eftersom kamratrespons är en viktig del av arbetet i mitt klassrum så var jag tydlig med att klippet skulle komma att visas upp inför gruppen, men att eleven då själv fick välja om hen ville sitta med eller inte när själva klippet visades. Förutsättningar och förväntningar.

Jag har en elev i en av mina grupper som är mycket blyg och tystlåten men som jag har en bra relation med. Jag vet att hen saknar sitt ”gamla” jag, dvs den pratsamma, trygga och utåtriktade elev som hen uppfattade sig som i hemlandet. Hen valde att spela in sig själv eftersom vi pratade om hur hen skulle komma till sin fulla rätt gällande uppgiften. Klippet blev HELT fantastiskt! Nyhetsinledning, bakgrundsmusik, presentation av nyhet på ett mycket proffsigt sätt, en klockren avslutning och dessutom ett antal ”bloopers” allra sist. Med andra ord, en uppgift utförd på en mycket hög nivå, trots elevens upplevda svårighet gällande den muntliga biten.

Om du hittar dina elever och skapar goda relationer med dem så kan du få dem att uträtta underverk, men för att göra det så behöver du också i princip alla de egenskaper som jobbannonserna efterfrågar. Det är svårt att vara lärare men också ett helt fantastiskt jobb när du hittar nyckel. För då kommer ”skillsen” fram.

Tack V för inspiration till detta inlägg❤️

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Alla ska med!

Alltså det här jobbet som SvA-lärare på senaredelen som jag har, det innehåller verkligen allt! Skratt, gråt, problemlösning, ilska, glädje, utmaningar, svårigheter, ner i gropen och upp igen, överraskningar, aha-upplevelser, lycka etc etc etc. Elevgruppen är en palett full av olika erfarenheter, språk, kulturer, referensramar, religioner, personligheter, människor och ingen dag är någonsin den andra lik. Och med tanke på mångfalden i elevgruppen så behöver jag anpassa min undervisning efter varje individ MEN på gruppnivå: ALLA SKA MED!

Jag har i år en grupp SvA-elever i åk 9 som än så länge består av 13 elever. Några går om sitt nionde år, några är åldersadekvata, någon har bott i Sverige i 8 år och någon har bott här i 10 månader. I gruppen finns fem olika modersmål (dari, kurdiska, polska, arabiska och somaliska) och elever som ligger på väldigt olika nivåer i sin språkutveckling, av förklarliga skäl. Det gör att eleverna i gruppen har väldigt olika behov när det gäller stöttning och metod. Vissa behöver mer, andra mindre. Det som vi dock inte kommer ifrån är det faktum att samtliga elever i gruppen måste jobba mot samma mål eftersom kunskapskraven givetvis är demsamma för alla.

Några av mina nya elever har gått mycket lite i ordinarie klass och inte alls läst ämnet SvA i ordinarie grupp utan arbetat med grundläggande svenska i FBK. Nu är jag av den åsikten att man kan jobba genrer med elever som är alldeles nya i språket , men om eleverna inte har gjort det systematiskt under tiden i FBK-då är det MÅNGA genrer man måste lära sig på oerhört kort tid. Under ett år i åk 9 ska man lära sig, eller lära om samtliga på ett nytt språk, det är en gedigen uppgift, och för en mycket stor andel nyanlända elever så är det genrer som de aldrig heller tidigare skrivit (eller läst). På så sätt är SvA ett svårt ämne och min uppgift som lärare blir att bryta ner för att kunna bygga upp, och samtidigt stötta, stötta, stötta.

I åk 9 ska elverna också göra nationella prov dvs kunna läsa och förstå olika genrer, samtala/tala  utifrån olika genrer och skriva en genre. Proven börjar redan i november så undervisningen måste vara effektiv. Nu är det ju (förstås) så att språkutveckling tar tid, och det tar olika tid beroende på en mängd olika faktorer som t ex skolbakgrund, modersmål, studieteknik, erfarenheter, studietraditioner etc etc. Som exempel kan jag ta många av mina somaliska elever som arbetat med texter på ett helt annat sätt i Somalia, oftast genom att svar på lärarens frågor med korta svar. Många har heller inte läst skönlitteratur (romaner eller noveller), eller argumenterande text (insändare, krönikor, debattartiklar) men har istället läst och hört väldigt mycket poesi och lyssnat på sagor. Givetvis blir flera av genrerna i Lgr-11 svåra då, många bygger också på en förmåga att diskutera, reflektera, argumentera, analysera och ifrågasätta både muntligt och i skriven text. Om man har vuxit upp i en diktatur där ordet inte är fritt så innebär det ett helt nytt sätt att tänka på, och vi lärare måste ge dem det verktyget eftersom Sverige är en demokrat och eftersom ord är makt.

Med andra ord är språkutveckling ingen ”quick fix”, men mitt uppdrag är ändå att hjälpa eleverna att komma så långt som möjligt på kort tid och då måste jag vara effektiv t ex genom att bygga in grammatiken i genrerna, arbeta med modelltexter, bygga kunskap genom exemplifiera, berätta och visa.

Jag har tidigare skrivit om att det är lite som att hoppa från 10:an när man ska introducera nya genrer i SvA-grupper, därför att man måste vara oerhört flexibel och lyhörd för att få eleverna att kunna och förstå. Dessutom tycker de flesta att det är skrivandet som är det allra svåraste, och där tror jag att vi alla kan känna igen oss. När vi läser eller pratar på ett annat språk kan vi använda olika strategier för att förstå och göra oss förstådda, men när det gäller skrivandet finns det inte så många genvägar. Det är liksom bara att skriva, skriva, skriva och rätta, rätta, rätta som gäller. Och det är en process som tar tid.

I åk 9 har vi precis inlett ett arbete med KRÖNIKOR. Jag har valt just krönikor för att eleverna måste träna på objektivitet/subjektivitet, fakta/åsikt, det fria ordet och att uttrycka de olika förmågorna i skrift. Krönikan är svår men tacksam eftersom innehållet kan bestå av i princip vad som helst och den behöver inte heller vara så lång. Jag kommer att skriva om krönikearbetet och hur jag väljer att lägga upp det här på bloggen för ALLA SKA MED!

Fakta och åsikter
Fakta och åsikter

Prenumerera på nya blogginlägg