Konsten att locka fram alla elevers ”skills”

Jag läste här om vilka 15 egenskaper som främst efterfrågas i jobbannonser riktade till lärare. Jag tycker personligen att det är rimliga egenskaper att efterfråga eftersom lärarjobbet idag är komplext och eftersom alla dessa delar på ett eller annat sätt hänger ihop. Det som det i mångt och mycket handlar om är att locka fram det mesta och det bästa ur eleverna och för att kunna göra det behöver du den här typen av egenskaper.

Ett av mina viktigaste uppdrag på skolan är att, genom att jag lär känna mina elever och skapar en relation med dem, också snabbt analyserar och lär mig hur mina elever lär sig bäst och även visar sina kunskaper på bästa sätt. Och här kommer förstås utmaningen: eleverna är olika och behöver därför möjlighet att lära sig saker på olika sätt och visa sina kunskaper på olika sätt.

Då gäller det att plocka fram den där paletten med arbetssätt, metoder och exempel för att kunna möta varje elev. Om jag inte har olika alternativ i klassrummet vet jag redan på förhand att några elever rimligtvis kommer att misslyckas med uppgiften. I samband med detta är det givetvis också väldigt viktigt att vara tydlig med vad du FÖRVÄNTAR dig av dem. Förväntningarna kan nämligen vara desamma även om vägen mot målet skiljer sig åt.

För att ge ett exempel: muntliga redogörelser kan vara jobbiga, inte bara för andraspråkselever utan för många många elever. Dock är det ett kunskapskrav, som elev ska du kunna planera och genomföra muntliga redogörelser. Vis av erfarenhet så är det dock så att många elever låser sig bara vid tanken av att stå inför en grupp och prata och då gäller det att vara beredd. Jag måste vara på det klara med syftet med uppgiften och därefter ha ett antal alternativ i rockärmen, för jag vet att alla mina elever klarar uppgiften men att de kommer att måsta utföra den på olika sätt.

I mina SvA-grupper är eleverna trygga. De känner varandra väl, grupperna är ofta lite mindre och det är okej att göra/säga fel för det tillhör lärandet. Dock har jag ett par elever som trots detta ändå känner sig obekväma inför tanken att prata inför gruppen på grund av olika orsaker. Uppgiften handlade den här gången om att redovisa sin nyhetsartikel muntligt; att planera, genomföra och tillsammans utvärdera redogörelsen efter en redan given bedömningsmatris. Förväntningarna och förutsättningarna var desamma för samtliga, något eleverna alltid är mycket medvetna om. Dock fick de välja om de ville stå eller sitta inför gruppen (med kavaj och slips á la nyhetsreporter) eller om de ville filma sin nyhetssändning och lämna in i Classroom. Eftersom kamratrespons är en viktig del av arbetet i mitt klassrum så var jag tydlig med att klippet skulle komma att visas upp inför gruppen, men att eleven då själv fick välja om hen ville sitta med eller inte när själva klippet visades. Förutsättningar och förväntningar.

Jag har en elev i en av mina grupper som är mycket blyg och tystlåten men som jag har en bra relation med. Jag vet att hen saknar sitt ”gamla” jag, dvs den pratsamma, trygga och utåtriktade elev som hen uppfattade sig som i hemlandet. Hen valde att spela in sig själv eftersom vi pratade om hur hen skulle komma till sin fulla rätt gällande uppgiften. Klippet blev HELT fantastiskt! Nyhetsinledning, bakgrundsmusik, presentation av nyhet på ett mycket proffsigt sätt, en klockren avslutning och dessutom ett antal ”bloopers” allra sist. Med andra ord, en uppgift utförd på en mycket hög nivå, trots elevens upplevda svårighet gällande den muntliga biten.

Om du hittar dina elever och skapar goda relationer med dem så kan du få dem att uträtta underverk, men för att göra det så behöver du också i princip alla de egenskaper som jobbannonserna efterfrågar. Det är svårt att vara lärare men också ett helt fantastiskt jobb när du hittar nyckel. För då kommer ”skillsen” fram.

Tack V för inspiration till detta inlägg❤️

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Dagens citat

Dagens citat:

Jag tycker om de lärare som förstår att jag inte alltid förstår och som vill att jag förstår

Elev från Afghanistan, åk 9

Reflektion:

Det här sa en av mina elever till mig under ett samtal och jag tänker att citatet har många bottnar. Dels handlar det om att som lärare förvissa sig om att alla elever är med på banan. Men det handlar också om att man som lärare måste VISA eleverna att man är där för att hjälpa dem och att leda dem vidare. Man måste skapa relationer, öppna upp för dialog och skapa ett öppet och tryggt klassrumsklimat.

Som lärare måste du ha en STOR verktygslåda för att kunna plocka fram och tillämpa ett STORT antal metoder för att förvissa dig om att alla elever hänger med. Man kan göra på olika sätt, men det mina nyanlända elever ofta önskar och det jag tycker fungerar bäst är:

-repetition och åter repetition (t ex upprepa instruktioner, ord och begrepp etc)

-tala tydligt och långsammare

-förvissa dig om att varje enskild elev har förstått

-kontrollera hur det går under lektionen, igen och igen

-uppmana eleverna att våga fråga, igen och igen

-utgå från erfarenheter och referensramar

-konstruera ord-och begreppslistor som eleverna kan jobba med för att öka förförståelsen

-uppmana till och använd det kollektiva lärandet

-lyft elevexempel under lektionens gång (både rätt och fel). Att lyfta fel förutsätter dock att eleverna känner sig trygga i gruppen.

-samarbeta och för en dialog med studiehandledarna (de kan modersmålet och ser eleven ur andra perspektiv, de är därmed mycket värdefulla resurser)

-var tydlig med vad du förväntar dig av dina elever (vad EXAKT är det du vill att de ska göra? vad EXAKT är målet med lektionen/arbetsområdet?)

-använd checklistor och matriser, för att på ett visuellt och konkret sätt koppla ihop insats med mål

-samarbeta mellan ämnena för det blir mer effektivt

-samarbeta med SvA-läraren för hen är expert på elevernas språkutveckling och känner ofta eleverna relativt väl

-peppa, uppmuntra och framför allt: ha roligt tillsammans

Tack M för att du inspirerade mig att skriva det är inlägget ❤️

Och här är individuella framgångsfaktorer på organisationsnivå

Prenumerera på nya blogginlägg

Teamwork med ”gammal” elev

I min SvA-grupp i åk 9 finns en stor andel dari-talande elever varav några har börjat hos oss nu efter sommaren. Dessa elever ska alltså söka till gymnasiet 1 februari och som jag har nämnt tidigare så är det ett mycket svårt beslut. Och det handlar inte enbart om val av program utan också om gymnasiet som organisation, en del i vårt svenska skolsystem. Många nyanlända elever tycker att grundskolan är komplex med alla kursplaner, kunskapskrav och vårt betygssystem, men när det kommer till gymnasiet så blir det på många sätt ännu mer komplext och framför allt svårare. Eleverna upplever sig mer ensamma och framför allt krävs det av dem att de ska vara självständiga. Organisationen på högstadiet (eller egentligen grundskolan) är ”tightare” kring våra SvA-elever (ja, övriga också såklart) medan de på gymnasiet ska fixa det mesta på egen hand. Åtminstone upplever mina elever som har börjat på gymnasiet, att det är så.

Egentligen är det väl ganska logiskt om vi tänker oss en elev med svenska som modersmål och som bor med en eller två föräldrar här i Sverige: personaltätheten och därmed också stöttningen minskar från förskolan, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och vidare mot gymnasiet, universitetet etc. I takt med att du blir äldre så förväntas det av dig att du blir mer och mer självständig, ansvar och beslut förflyttas mer och mer över till dig som individ. Dessutom har du kanske föräldrar på plats som kan stötta dig kompensatoriskt i hemmet om det skulle behövas, Men betänk då att du har kommit till ett nytt land som 14- eller 15-åring och kanske också som ensamkommande: då kan vi inte förvänta oss att alla klarar av att bli självständiga och ta beslut på egen hand på samma sätt som svenska elever, och på mycket kort tid.  I sitt hemland då? Ja, förmodligen, eftersom som du då befinner dig i ett kulturellt, samhälleligt och språkligt sammanhang dom är bekant för dig.

I en önskevärld skulle hela apparaten förskjutas ett stadium för våra nyanlända elever: högstadiet borde vara mer som mellanstadiet och gymnasiet mer som högstadiet, alltså mer stöttning under längre tid speciellt eftersom det tar så lång tid att tillägna sig ett skolspråk men också för att många ämnen och framför allt ämnenas innehåll är nytt för många av våra nyanlända elever.

Jag tror säkert att det finns gymnasieskolor i Sverige som är väldigt duktiga på att fånga upp eleverna och erbjuda dem en organisation som utgår från de organisatoriska och individuella framgångsfaktorerna:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Framgångsfaktorer för individen

Men, jag tror också att gymnasieskolorna kan förbättra sin organisation gällande denna elevgrupp.

I torsdags fick vi besök av en av mina elever, Parham,  som precis börjat på Teknikprogrammet. Parham har bott i Sverige i lite mindre än tre år. Jag ville att han skulle komma och prata om åk 9 och gymnasiet för mina dari-talande elever, dels för att berätta om hur man ska tänka i åk 9 (vikten av närvaro, att jobba hårt, att utnyttja läxstöd och spif, att fråga igen och igen, att effektivisera sina studiestrategier, att lämna in uppgifter i tid etc) men också för att berätta om gymnasiet som organisation för att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem kommande läsår. De fick också möjlighet att ställa frågor om gymnasiet, olika ämnen, upplägg, yrkesprogram och högskoleprogram, vad ev dispens i engelska innebär och hur få frånvarotimmar man faktiskt kan ha för att studiebidraget ska dras in.

Åk 9 blir ett MYCKET viktigt år eftersom all kunskap och allt skolspråk de kan tillförskansa sig under läsåret har väldigt stor betydelse för, dels om de får tillräckligt med godkända betyg och meritpoäng för att komma in på önskat program, men också för att inställningen till skolan i stort leder till hur det kommer att bli.

Sedan vill jag också understryka att det inte är lätt att få betyg i tillräckligt många ämnen under ett eller två år i ordinarie klass och det måste vi göra våra elever medvetna om. Som jag skrev tidigare så är språkutveckling och ämnesinlärning ingen ”quick fix”. Både att lära sig ett språk och också att tillägna sig och förstå ett ämne tar tid, och att fixa detta på ett år är en oerhört tuff uppgift. Eleverna måste förstå att eftersom de kom sent till grundskolan (av förklarliga skäl) innebär det att det förmodligen kommer att ta längre tid innan de når gymnasieexamen, det är inte konstigt. Min erfarenhet är att både elever och vårdnadshavare uppskattar att vi är realistiska, och att det viktigaste är att de bibehåller lusten att lära. Om det blir för svårt är det lätt att tappa den lusten, och för mig som lärare skulle det vara ett misslyckande.

Tusen tack Parham, för att du kom och berättade om åk 9 och gymnasiet! Det betyder mycket för mina elever och mig.


Prenumerera på nya blogginlägg