Bilder=känslor

Idag har jag haft en fantastisk lektion med mina SvA-elever i åk 7. Vi har jobbat med nyhetsartiklar och i samband med det nu gått över till bilder och budskap, hur bilder påverkar oss och väcker våra känslor.

Det är extra intressant och spännande att jobba med bilder med elever som kommer från olika länder eftersom man ofta förknippar bilder utifrån sina egna kulturella referensramar, och av förklarliga själv så tänker vi därför olika kring bilder. Våra nyanlända har ju dessutom förmånen att kunna jämföra bildliga budskap och hur olika kulturer och samhällen skiljer sig åt på den punkten.

Eleverna fick dagen innan en läxa av mig att ta med en bild som de förknippar med positiva känslor och en som de förknippar med negativa känslor.

De fick koppla in sina iPads så vi kunde visa bilderna på storbild. De fick välja hur de ville presentera sina bilder:

-låta oss andra resonera kring deras bilder: Varför har hen valt just dessa? Var är bilden tagen? När är bilden tagen? Vilka känslor kan hen tänkas ha kring bilderna?

Eller:

-först presentera sina bilder och därefter låta oss andra ställa frågor och komma med synpunkter

Den här gången inledde jag med två bilder för att modella uppgiften. Jag valde två hopp-relaterade bilder:

Positiv hopp-bild (med hjärtat i halsgropen rakt ned i Medelhavet=mod=lycka)
Negativ hopp-bild (en bruten handled, ett brutet nyckelben och två brutna nyckelben i två downhill-krascher. Nästan samtidigt dessutom…)

Därefter var det elevernas tur och då händer det fantastiska, när lyssnandet, berättandet och lärandet kommer i fokus på ett väldigt fint sätt.

Vi fick se bilder från Sverige, Spanien, Filippinerna, Palestina och Afghanistan. Vi fick höra historier om gamla vänner och skolupplevelser, t ex att eleverna var så här glada för att det var sista dagen innan sommarlovet och då tog man sina böcker och rev sönder den ute på skolgården och jublade över att läraren inte längre kunde slå dem. Eller att det var negativt för att man hade kraschat i skidbacken och tvingats spendera tid på sjukhuset. Eller att man fick positiva känslor när man såg sina gamla klasskamrater och att man saknar den person som man var DÄR och som man ännu inte är HÄR. Väldigt fina tankar, reflektioner och berättelser. Djupa och respektfulla samtal.

En av mina elever valde att visa en bild från Afghanistan från senare delen av 60-talet, då Aghanistan fortfarande var ett fritt land. Den föreställde ett antal unga kvinnor som satt i vanliga kläder (kjol och blus) utanför universitetet i Kabul och den bilden gav min elev en negativ känsla just för att hen önskar att det alltid hade kunnat vara så i landet hen kommer ifrån. Ett modernt land utan förtryck med utbildade människor (kvinnor och män), modernt klädda och med ljusa framtidsutsikter. Ni hittar bilden längst ned HÄR. Min elev från Palestina kunde också känna igen sig i detta och hänvisa till sitt lands historia. Med andra ord uppstod diskussioner på flera olika nivåer, samhälleliga, kulturella och känslomässiga.

En sådan här uppgift utgår från eleverna själva och blir därför väldigt lyckad. De får också träna på de olika förmågorna och de elever som tenderar att ha lite ”scenskräck” får göra en muntlig framställning där bilderna hamnar i fokus, och inte eleven själv. Uppgiften bidrar också till att vi får lära känna varandra ännu lite bättre och därmed ökar vi respekten och förståelsen för varandra.

Vi lämnande alla lektionen med en bra känsla, och DET är viktigt.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Lektionsupplägg: Ett brev till mig själv

Som ett led i att koppla ihop skolarbetet med framtidstankar och vidareutbildning så fick jag för ett par år sedan tips på en Sv/SvA-uppgift av vår dåvarande SYV, Berit. Den går ut på att låta eleverna skriva ett brev till själv och då låtsas vara 25 år och skriva till sitt tonårs-jag. Jag tror dels att det är bra att träna eleverna på att tänka på sin framtid (utan att påpeka vikten av den, vilket jag kan uppleva vara meningslöst eftersom många högstadieelever befinner sig väldigt mycket i nuet med allt vad det innebär) och också att det kan vara motiverande och roligt att fundera både över framtid men också över sig själv just nu.

Jag inledde arbetet med att visa en musikvideo av den svenska rapartisten Fronda som heter just Ett brev till mig själv:

Först fick eleverna titta på videon och därefter lyssna på låten och läsa texten:

Ett brev till mig själv, Fronda (2015)

Eleverna fick sedan diskutera i mindre grupper om textens innehåll och gemensamt formulera en kort sammanfattning. De fick också individuellt välja ut en textrad som tilltalade dem samt motivera varför de hade valt just den raden. Helt oplanerat så blev det också en hel del uttalsträning eftersom det är lätt att snubbla på orden i en raplåt. Dessutom blev det diskussioner om flera svåra ord-och begreppsliga formuleringar som dock tilltalade eleverna.

I låten ger Fronda tips och råd till sig själv som osäker tonåring och skillnaden här är ju att han har perspektivet, men eftersom mina elever fortfarande är tonåringar så måste ju de tänka efter extra mycket på vad man skulle kunna ge sig själv för råd. Dessa kom mina elever i åk 8 fram till (nämnas bör att vi i sammanhanget också diskuterade begreppet ”klyscha” eftersom ordet dök upp och eftersom dessa tips och råd kan räknas som något ”klyschiga”, men jag lovar, INTE för tonåringar:

Tips och råd till tonårs-jaget

Sedan övade eleverna på verbformen imperativ, eftersom det är den formen vi använder när vi ger tips och råd, samt uppmanar. Våra svenska verbformer är många och kluriga, och tål att tränas på om och om igen, framför allt i sitt sammanhang. Eftersom det är viktigt att koppla aktuell grammatik till aktuell texttyp så blev det ett naturligt led i uppgiften.

Verbformer (http://sfimedviktor.edholm.eu/grammatik/verb/verbformer/)

Därefter fick eleverna läsa två exempeltexter (de fick själva välja vilka två). Elevexemplen innehåller mest texter där en 25-åring skriver till sig själv i realtid. Det som blir extra knepigt för eleverna är att TÄNKA sig själva i realtid tio år framåt i tiden och skriva om det. Det kan ju också vara svårt att reflektera över sina tankar och känslor som tonåring JUST NU, men jag tror på den här typen av kognitivt krävande uppgifter; att tänka om tänkande, den metakognitiva förmågan. Jag upplever också att många nyanlända elever är ovana vid den här typen av uppgifter, och med tanke på målen och förmågorna så måste de träna extra mycket.

Exempeltexter, brev till mig själv (http://tjejkraft.se/tag/brev-till-mig-sjalv)

Slutligen ska nu eleverna skriva ett eget brev till sig själv. Nedan bifogar jag uppgiftsinstruktionen och tillhörande matris:

Ett brev till mig själv, uppgiftsinstruktion

Bedömningsmatris Ett brev till mig själv

Matrisen behandlar skrivdelen och är viktigt eftersom jag behöver bryta ner kunskapskraven i mindre delar för att eleverna ska förstå essensen av uppgiften. Dessutom är det den de använder under arbetet med elevrespons.

Det här är exempel på en uppgift där jag får med en hel del kunskapskrav och också de olika förmågorna. Eleverna får både läsa, skriva, lyssna och samtala. De får arbeta med begrepps-analys-kommunikativ och metakognitiv förmåga och därmed blir en uppgift så oerhört mycket mera effektiv.

Om jag får mina elevers tillåtelse så återkommer jag med elevexempel. Jag läste faktiskt upp delar av en text för mina åk 9:or som en av mina 7:or håller på att skriva (anonymt och med elevens tillåtelse, sådana här texter kan ju bli både utlämnande och personliga). De blev mäkta imponerade och förstod på så sätt också hur de skulle arbeta med sina texter. Kollektivt lärande när det är som bäst

Så du är rädd för vad människor tycker, men det är ju bara du som tror att du vet vad dom tycker (Fronda)

 


Prenumerera på nya blogginlägg