Bilder=känslor

Idag har jag haft en fantastisk lektion med mina SvA-elever i åk 7. Vi har jobbat med nyhetsartiklar och i samband med det nu gått över till bilder och budskap, hur bilder påverkar oss och väcker våra känslor.

Det är extra intressant och spännande att jobba med bilder med elever som kommer från olika länder eftersom man ofta förknippar bilder utifrån sina egna kulturella referensramar, och av förklarliga själv så tänker vi därför olika kring bilder. Våra nyanlända har ju dessutom förmånen att kunna jämföra bildliga budskap och hur olika kulturer och samhällen skiljer sig åt på den punkten.

Eleverna fick dagen innan en läxa av mig att ta med en bild som de förknippar med positiva känslor och en som de förknippar med negativa känslor.

De fick koppla in sina iPads så vi kunde visa bilderna på storbild. De fick välja hur de ville presentera sina bilder:

-låta oss andra resonera kring deras bilder: Varför har hen valt just dessa? Var är bilden tagen? När är bilden tagen? Vilka känslor kan hen tänkas ha kring bilderna?

Eller:

-först presentera sina bilder och därefter låta oss andra ställa frågor och komma med synpunkter

Den här gången inledde jag med två bilder för att modella uppgiften. Jag valde två hopp-relaterade bilder:

Positiv hopp-bild (med hjärtat i halsgropen rakt ned i Medelhavet=mod=lycka)
Negativ hopp-bild (en bruten handled, ett brutet nyckelben och två brutna nyckelben i två downhill-krascher. Nästan samtidigt dessutom…)

Därefter var det elevernas tur och då händer det fantastiska, när lyssnandet, berättandet och lärandet kommer i fokus på ett väldigt fint sätt.

Vi fick se bilder från Sverige, Spanien, Filippinerna, Palestina och Afghanistan. Vi fick höra historier om gamla vänner och skolupplevelser, t ex att eleverna var så här glada för att det var sista dagen innan sommarlovet och då tog man sina böcker och rev sönder den ute på skolgården och jublade över att läraren inte längre kunde slå dem. Eller att det var negativt för att man hade kraschat i skidbacken och tvingats spendera tid på sjukhuset. Eller att man fick positiva känslor när man såg sina gamla klasskamrater och att man saknar den person som man var DÄR och som man ännu inte är HÄR. Väldigt fina tankar, reflektioner och berättelser. Djupa och respektfulla samtal.

En av mina elever valde att visa en bild från Afghanistan från senare delen av 60-talet, då Aghanistan fortfarande var ett fritt land. Den föreställde ett antal unga kvinnor som satt i vanliga kläder (kjol och blus) utanför universitetet i Kabul och den bilden gav min elev en negativ känsla just för att hen önskar att det alltid hade kunnat vara så i landet hen kommer ifrån. Ett modernt land utan förtryck med utbildade människor (kvinnor och män), modernt klädda och med ljusa framtidsutsikter. Ni hittar bilden längst ned HÄR. Min elev från Palestina kunde också känna igen sig i detta och hänvisa till sitt lands historia. Med andra ord uppstod diskussioner på flera olika nivåer, samhälleliga, kulturella och känslomässiga.

En sådan här uppgift utgår från eleverna själva och blir därför väldigt lyckad. De får också träna på de olika förmågorna och de elever som tenderar att ha lite ”scenskräck” får göra en muntlig framställning där bilderna hamnar i fokus, och inte eleven själv. Uppgiften bidrar också till att vi får lära känna varandra ännu lite bättre och därmed ökar vi respekten och förståelsen för varandra.

Vi lämnande alla lektionen med en bra känsla, och DET är viktigt.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Det var en gång….lektionsupplägg återberättande text

Förutom att jag undervisar i ämnet svenska som andraspråk i årskurs 8 och 9 på Östbergsskolan så undervisar jag också eleverna som fortfarande gör viss tid i Introduktionsgrupp i ämnet. Jag undervisar i två olika grupper där eleverna generellt har bott i Sverige under kort tid och har kommit olika långt i sin språkutveckling. Det är en ynnest att få undervisa elever som ligger på så olika nivåer, det är väldigt inspirerande och lärorikt. Utmaningen för mig som lärare är att hitta språkutvecklande uppgifter där eleverna får arbeta inom sin proximala utvecklingszon dvs kognitivt utmanande uppgifter i en konkret kontext.

De senaste lektionerna har vi ägnat oss åt att skriva återberättande texter, och då har jag använt mig av bildserier som utgångspunkt. De bildserier jag har använt mig av är dessa:

Der kleine Herr Jakob, 40 bildserier
Der kleine Herr Jakob, 40 bildserier

De är bra tycker jag eftersom bildsekvenserna är tydliga och roliga, och eleverna inspireras av dem. Det är relativt enkelt att bygga en historia utifrån dem:

Det var en gång...
Det var en gång…

Så här har jag arbetat i de båda grupperna:

Lektion 1: jag har förberett genom att göra häften med fyra sidor och kopiera upp samma bildsekvens till eleverna. Eleverna har sedan fått klippa ut bilderna och klistra in dem i rätt ordning, en bild på varje sida. Därefter har eleverna fått skriva på sitt modersmål, och syftet med det är att jag vill ta reda på elevernas FÖRMÅGA att skriva återberättande historier. När eleverna har skrivit färdigt sina historier har vi gjort på lite olika sätt. Jag har t ex suttit med en eller flera elever (med samma modersmål) som har varit i Sverige väldigt kort tid och ändå tillsammans lyckas översätta berättelserna till svenska. Då har jag genom textsamtal skrivit översättningen under elevens text på modersmål och på så vis får eleven sin berättelse på två språk. Jag har också fått ett mycket bra stöd av våra duktiga studiehandledare när det gäller översättningen.
Genom att inleda det återberättande arbetet på det här sättet synliggörs elevernas förmåga att t ex göra person- och miljöbeskrivningar (apan är uttråkad, mannen är ledsen för han har inga pengar, Jonas var en snäll och kärleksfull man, det var en kall vinterdag och marken var isig etc). Det är viktigt för mig som pedagog att se dessa förmågor och även elevernas utvecklingsområden. Olika elever har olika stor vana av textskrivande i återberättande form. Dessutom inleder vi arbetet med att eleverna får skriva på det språket de känner sig tryggast i, och genom att göra så får eleverna en positiv inställning till det fortsatta arbetet, när det blir lite svårare så har de referenser.
När eleverna är klara med sina böcker och texten är översatt har jag läst berättelserna högt om eleverna själva har önskat det. I det här fallet önskade samtliga att jag skulle göra det.

Lektion 2: jag har kopplat min dator till kanonen i klassrummet för att vi ska kunna skriva en gemensam text. Jag skriver texten på dator och eleverna skriver samma text i sina skrivböcker. Den här lektionen har jag valt en annan bildserie som vi ska skriva en återgivande berättelse om. Genom att prata om bilderna, vad vi ser och vad som händer, så bygger vi en gemensam text. Vid den här tidpunkten har eleverna referenser från föregående lektion, de känner igen figurerna på bilderna och har en förförståelse för skrivsättet från sin egen berättelse på modersmålet. Jag kan ställa frågor som:
-vad ser ni på bilden?
-vad heter mannen?
-hur är han klädd
-hur gammal är han?
-var är han?
-vad gör han?
-varför är han glad?
Genom att ställa dessa frågor kan alla elever delta i uppbyggnaden av berättelsen. Det kan handla om att man kan en färg, hitta på ett namn eller säga något om vädret. Det är när vi jobbar så här som ”the magic happens”: eleverna börjar plötsligt fråga om varför adjektivet står före substantivet t ex en grön jacka (det är tvärtom på arabiska) eller varför jag skriver ”någon har ätit av kakan” (det uppstår en diskussion om tempus och verbets perfekt-form) eller att man kan säga ljuslila och mörklila, inte bara lila. Jag kan visa strukturen i återberättande texter genom att t ex peka på typ av verb som är återkommande och hur berättelsen struktureras tidsmässigt. Grammatiken blir alltså funktionell och arbetssättet sätter igång metakognitiva processer hos eleverna och språkliga funderingar trots att vissa bara har varit i Sverige några veckor. Det är så coolt tycker jag!
Resultatet av lektionen blir en gemensam text på en relativt hög språklig nivå, där samtliga elever har deltagit och där samtliga elever har förstått. Att som elev få uppleva att man faktiskt kan skriva en saga på ett nytt språk är en ganska härlig känsla. Vi har också skapat en modelltext för det kommande individuella skrivandet.

Lektion 3: till den här lektionen har jag förberett ett antal frågor till den gemensamma texten vi skrev föregående lektion, för nu ska eleverna få arbeta med läsförståelse utifrån en text som de själva har varit med och konstruerat. När jag har utformat frågorna har jag utgått från frågetyperna på, mellan och bortom raderna. Frågorna kan se ut så här:
-Vem handlar berättelsen om?
-Vad har Samir på sig?
-Var är Samir?
-Vilken dag är det? Varför tror du det?
-Vilken årstid är det? Varför tror du det?
-Varför är mannen sur?
-Hur tror du Samir känner när han ser att någon har ätit av hans kaka?
Man kan kanske tycka att den här typen av frågor är väldigt svåra för de elever som är helt nya i svenska språket, men de fixar det! Det här är ännu ett exempel på en kognitivt utmanande uppgift men i en konkret och stöttande kontext. Frågorna bygger på en text vi har skrivit tillsammans och därför finns redan den viktiga förförståelsen. I det här läget tar eleverna också hjälp av varandra:
-Hur ska jag veta vilken dag det är?
-Jamen, han är ju på tivoli och då måste det vara lördag!
-Varför?
-Jo, för man är ju ledig på lördagar, och om man ändå åker på tivoli så vill man vara där hela dagen!

Lektion 4: nu är det dags för eleverna att skriva en individuell text. Med sig i bagaget har de bilder, den gemensamma modelltexten samt berättelsen skriven på modersmål/svenska. Dessutom har de med sig våra textsamtal i övrigt, vilket bidrar till att eleverna vill skriva berättelser med ett rikare innehåll.

En bra fortsättning på den individuella texten är sedan att låta eleverna göra läsförståelseuppgifter till sina egna texter som klasskamraterna får arbeta med.

Den här typen av textarbete går att variera och spinna vidare på i det oändliga, och resultatet blir oftast bra. Det är visserligen mer ansträngande att konstruera uppgifter själv, utifrån elevgrupp både på individnivå och gruppnivå, men för min del tycker jag att det är bättre eftersom jag kan koppla uppgiften direkt till kunskapskraven i ämnet och vilka specifika kunskapskrav jag vill fokusera på vid just det här tillfället.


Prenumerera på nya blogginlägg