Dagens citat

Dagens citat:

Jag tycker om de lärare som förstår att jag inte alltid förstår och som vill att jag förstår

Elev från Afghanistan, åk 9

Reflektion:

Det här sa en av mina elever till mig under ett samtal och jag tänker att citatet har många bottnar. Dels handlar det om att som lärare förvissa sig om att alla elever är med på banan. Men det handlar också om att man som lärare måste VISA eleverna att man är där för att hjälpa dem och att leda dem vidare. Man måste skapa relationer, öppna upp för dialog och skapa ett öppet och tryggt klassrumsklimat.

Som lärare måste du ha en STOR verktygslåda för att kunna plocka fram och tillämpa ett STORT antal metoder för att förvissa dig om att alla elever hänger med. Man kan göra på olika sätt, men det mina nyanlända elever ofta önskar och det jag tycker fungerar bäst är:

-repetition och åter repetition (t ex upprepa instruktioner, ord och begrepp etc)

-tala tydligt och långsammare

-förvissa dig om att varje enskild elev har förstått

-kontrollera hur det går under lektionen, igen och igen

-uppmana eleverna att våga fråga, igen och igen

-utgå från erfarenheter och referensramar

-konstruera ord-och begreppslistor som eleverna kan jobba med för att öka förförståelsen

-uppmana till och använd det kollektiva lärandet

-lyft elevexempel under lektionens gång (både rätt och fel). Att lyfta fel förutsätter dock att eleverna känner sig trygga i gruppen.

-samarbeta och för en dialog med studiehandledarna (de kan modersmålet och ser eleven ur andra perspektiv, de är därmed mycket värdefulla resurser)

-var tydlig med vad du förväntar dig av dina elever (vad EXAKT är det du vill att de ska göra? vad EXAKT är målet med lektionen/arbetsområdet?)

-använd checklistor och matriser, för att på ett visuellt och konkret sätt koppla ihop insats med mål

-samarbeta mellan ämnena för det blir mer effektivt

-samarbeta med SvA-läraren för hen är expert på elevernas språkutveckling och känner ofta eleverna relativt väl

-peppa, uppmuntra och framför allt: ha roligt tillsammans

Tack M för att du inspirerade mig att skriva det är inlägget ❤️

Och här är individuella framgångsfaktorer på organisationsnivå

Prenumerera på nya blogginlägg

Med fokus på framgångsfaktorer

Skolan är flerspråkig-inte enspråkig. Skolan är mångkulturell-inte enkulturell. Det har hänt mycket på kort tid, andelen nyanlända i våra skolor har ökat väsentligt. Detta ställer nya krav på oss som arbetar inom skolan, vilket innebär att vi måste ta oss an lärandet och kunskapsförmedlandet på ett nytt sätt. Och vi har inte tid att vänta. Våra nyanlända elever behöver ett fungerande mottagande och en fungerande skolorganisation NU. Vi kan liksom inte välja bort de nyanlända eleverna eller blunda för det faktum att undervisningen måste förändras för att ge eleverna de bästa tänkbara förutsättningarna för att lyckas i skolan. Tiden är ofta knapp, språk och kunskaper ska läras in parallellt, och det ställer också nya krav på pedagogerna.

Det som ibland slår mig är att vi tenderar att fokusera på hindren istället på hur vi ska arbeta för att överbygga dem. Vi har ju liksom inget val, vilket innebär att vi måste hitta lösningar för hur skolorganisationen ska se ut. Och framför allt måste vi hjälpas åt. De nyanlända eleverna är allas angelägenhet!

Skokverket har sammanfattat framgångsfaktorerna på ett mycket bra sätt: Framgångsfaktorer nyanlända elevers skolgång.

Våra nyanlända elever ger oss nya utmaningar som vi måste anta. För visst är det väl så att vi vill att alla elever ska lyckas? Det ställer höga krav både på organisation och pedagoger.

Jag har visat den här bilden förut, men jag tycker att den sammanfattar behovet av samverkan kring våra nyanlända på det individuella planet på ett mycket bra sätt:

Framgångsfaktorer

Och här är de framgångsfaktorer som är betydelsefulla organisatoriskt:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Jag tänker också att eftersom jag är SvA-lärare så kanske allt detta känns enklare för mig än för många andra ämneslärare. Jag har arbetat upp en vana att kommunicera med mina elever och förvissar mig om att de förstår både praktiskt bitar och ämnesinnehåll per automatik. Vi arbetar ofta i mindre grupp vilket gör att eleverna kanske känner sig tryggare. Men jag tänker att mina SvA-lektioner, SPIF-lektioner och läxstödet efter skoltid är en bråkdel av den tid eleverna är i skolan, och att vi alla behöver utveckla kompetensen att bemöta eleven i klassrummet. Hur kan vi göra det? Jag tror att vi måste börja:

-Be varandra om hjälp. Våga uttrycka att det här är svårt för mig, har du något tips?

-Samarbeta över ämnesgränserna. Planera och bedöma elevarbeten mellan de olika ämnena t ex SO-SvA, HKK-SvA, idrott-SvA etc. Det finns så många möjligheter och det optimerar tiden väsentligt.

-Förbättra kommunikationen, mellan olika ämneslärare, mellan studiehandledare och ämneslärare, mellan SvA-lärare och ämneslärare.

-Ta reda på vad eleverna kan sedan tidigare och verkligen visa ett intresse och ta tillvara på detta. Se bortom språket.

-Öka flexibiliteten.

-Göra klassrumsobservationer för att få tips och idéer från varandra.

-Arbeta med att förbättra mottagandet för den nyanlända eleven. Tänka att övertydlighet snarare är en regel än ett undantag. Är språket nytt behöver man höra instruktioner och information om och om igen!

-Arbeta för ett öppet klassrumsklimat där samtalet ligger som grund i undervisningen och där man vågar fråga (och säga fel).

-Förklara det svenska skolsystemet och det svenska betygssystemet ingående dör den nyanlände eleven och dennes vårdnadshavare.

-Se till att pedagogerna får de typ av fortbildning som är nödvändig för att utveckla och förbättra det språk-och kunskapsutvecklande arbetssättet. Ett arbetssätt som gynnar samtliga elever.

Elevens lärande är i fokus på skolan, och olika elever behöver olika typer av anpassningar, det är inget nytt. Men nyanlända elever ställer nya typer av krav på oss och vi måste tillsammans ombesörja för att utbildningen blir så optimal för dem som möjligt. Det är varje lärares ansvar.

Lika men olika
Lika men olika

Prenumerera på nya blogginlägg