Mer från Skolkören, lärare som älskar sitt jobb❣

Musikvideo trailer 1 – Möt Mats Ek, regissör och fotograf

Mats Ek, vår duktiga filmare/fotograf berättar om arbetet med filmen.

Musikvideo trailer 2 – Körinspelning

Arbete i studion!

Musikvideo trailer 3 – Teaser

Imorgon kommer filmen till låten vi spelade in för ett antal veckor sedan. Här kan ni lyssna på en bit av den, och mina fina elever finns med!

 


Prenumerera på nya blogginlägg

#skolkören

Skolkören är en rekryteringskampanj med syftet få flera behöriga förskollärare lärare att söka sig till Jämtland/Härjedalen. Initiativet kommer från våra kommuners olika förvaltningar och omfattar pedagoger från förskolan upp till gymnasiet. Kommunikationsbyrån Trampolin PR (http://trampolinpr.se/) driver arbetet och vi är två ambassadörer från varje kommun i J/H-regionen som representerar förskola, skola eller gymnasiet. Syftet är att lyfta fram och fokusera på allt som är bra med våra verksamheter bl a eftersom media ofta fokuserar på det som är mindre bra, att komma med goda exempel och visa vilka bra och inspirerande jobb vi har. Mindre bra publicitet måste vägas upp med bra!

Som en del i det hela så har man specialskrivit en låt om lärare och till den ska vi spela in en kort film som symboliserar vad yrket kan handla om. Så, i måndags var vi i studion för att spela in kör på refrängerna. Nu är ju inte samtliga av oss några direkta fullblodsproffs på sång, det är inte därför kampanjen heter ”Skolkören”. Utan det namnet antyder är att alla goda röster ska höras, att vi ska sprida allt som är bra med skolan. Hursomhelst så råkade det ändå bli så att de flesta av oss ändå håller på med musik och sång på vår fritid, och det var kanske bra…

Vi sjöng och sjöng…
…och Johan spelade in

Nästa steg är att spela in den tillhörande lilla filmen som ska få nuvarande och blivande lärare att förstå vilka roliga, utmanande och inspirerande jobb man kan få i Jämtland/Härjedalen.

Fortsättning följer…

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Vikten av SYV

Jag har skrivit om vikten av studie-och yrkesvägledning för våra nyanlända elever tidigare och nu gör jag det igen. SYV är en av framgångsfaktorerna gällande nyanländas skolgång på det individuella planet och såklart också organisatoriskt eftersom de är de organisatoriska förutsättningarna som borgar för möjligheterna till samarbete. Det här läsåret har vi ett relativt stort antal nyanlända i årskurs 9 på Östbergsskolan, och det ska göra sina gymnasieval om några månader. Anledningarna till att SYV blir extra viktigt för just dessa elever är flera:

-många behöver extra stöd i att förstå det svenska skolsystemet (som också innehåller MÅNGA svåra ord och de behöver upprepas om och om igen)

-eleverna behöver kunskap om de olika valmöjligheterna som finns gällande gymnasiet

-tiden är knapp, valet ska göras efter jul, och då måste eleverna känna till de olika gymnasieprogrammen (18 st med tillhörande inriktningar) och vad de innehåller och leder till

-eleverna behöver veta och påminnas om de krav som en gymnasieansökan ställer på dem (betyg, ungefärliga meritvärden, frånvaro kopplad till studiebidrag etc)

-eleverna måste känna till sina rättigheter (t ex tillgång till studiehandledning på modersmål)

-eleverna behöver mycket stöd gällande sina tankar om framtiden (t ex möjligheter till vidareutbildning, eventuella yrkesval etc)

-eleverna måste ges många möjligheter att diskutera med och ställa frågor till SYV för att på så vis ta ett beslut

-diskussioner om vidareutbildning och framtid är motivationshöjande för många

-det framtida yrkeslivet i Sverige skiljer sig åt från många elevers hemländer, i Sverige är det idag mycket svårt att få jobb utan utbildning, och det måste eleverna ha god kännedom om

Idag kom Henrik till oss för första gången. Henrik är ny studie-och yrkesvägledare på skolan och valde att inleda arbetet med eleverna genom att visualisera och konkretisera det svenska skolsystemet på ett väldigt sinnrikt sätt; med leksaker och pilar. Från förskolan till grundskolan, gymnasiet och sedan antingen ut i arbetslivet eller vidare till universitet och arbetsliv beroende på val av gymnasieutbildning.

Det svenska skolsystemet på ett bord
Det svenska skolsystemet på ett bord

Syftet med denna först träff var att dels visa eleverna de olika vägarna men också att väcka en initial tanke hos dem: vad vill jag? Eleverna fick fylla i en liten enkät om hur säkra de i dagsläget är gällande sitt gymnasieval, några tankar om framtiden och vad de skulle kunna tänka sig att arbeta med. Läsåret har precis börjat, de flesta eleverna är inriktade på att främst vara här och nu och fokusera på aktuellt skolarbete. Dock är det ändå oerhört viktigt att redan nu sätta igång en tankeprocess gällande framtiden för här och nu påverkar hur det blir kommande år och det kan våra elever påverka. Men för att kunna påverka så måste man ha kunskaper om det som komma skall, och vis av erfarenhet; nyanlända elever i åk 9 har oerhört många tankar om sin framtid och behöver därför massor av möjligheter och tillfällen där de kan framföra sina tankar om och diskutera om gymnasiet.

Detta blev en mycket bra första träff med SYV, där eleverna fick en bild av det svenska skolsystemet nedbrutet i mindre delar. Eftersom det visuella många gånger är kompensatoriskt stöttande för elever i språkutveckling så är jag helt säker på att bilderna av legobitarna sitter där nu. En initial förståelse för något som så småningom kommer att påverka dem i hög grad: ett val som på många sätt formar deras framtid.

Jag ser fram emot vidare samarbete med Henrik!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Spännande uppdrag!

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en koordinator från RUN (regionalt utvecklingsnätverk). Utvecklingsnätverket består av kommunerna från Jämtlands län, Västernorrland och Hälsingland samt Specialpedagogiska skolmyndigheten och lärarutbildningen. Jag fick då en förfrågan om att representera Östersunds kommun gällande nyanlända elever och deras skolgång, att finnas med i en referensgrupp för nyanlända på regional nivå.

Så jag åkte till Sundsvall förra tisdagen för att träffa kollegor för en första träff med fokus på vilka typer av utbildningssatsningar vi i kommunerna behöver för att optimera arbetet med våra nyanlända elever. I gruppen finns representanter från Nordmaling, Söderhamn, Bräcke och Östersund ledd av verksamhetsledare Monika Karlsson  och koordinator Ulrika Auno.

I våra olika kommuner har vi ju redan olika typer av utbildningsinsatser som riktar sig mot arbetet med våra nyanlända elever och detsamma gäller ju staten där Skolverket står för en rad olika utbildningspaket. Tanken med vår referensgrupp är att vi ska komma med idéer som kan komplettera andra insatser från just kommuner och stat, att arbeta fram en palett med utbildningsinsatser där du som pedagog/rektor/verksamhetsledare/studiehandledare/modersmålspedagog etc har möjlighet att välja utbildningar, kortare eller längre, som passar just DIG. Självklart har vi olika behov utifrån våra olika roller och därför är det viktigt att utbildningsutbudet blir brett. Målet är ju såklart att vi alla ska utveckla våra kompetenser gällande arbetet med våra nyanlända elever, så att de utbildning de erbjuds i svensk skola blir den allra bästa för dem. Och för att utbildningen ska bli så bra som möjligt så måste vi utbilda oss.

Vi fick därför sitta under en dag och resonera och diskutera vilka typer av satsningar som vi ser som nödvändiga i våra kommuner utifrån våra nyanlända elevers behov. Givetvis skiljer sig många olika delar åt mellan våra olika kommuner, beroende på en massa olika faktorer, men vi var faktiskt relativt överens om vad som vi tycker att RUN bör fokusera på och vilken utformning av utbildning som kan tänkas bli mest lyckad. Utifrån det faktum att kommunernas skolor ska nappa på utbudet, att det ska kännas aktuellt att avsätta tid till detta och att det på ett konkret och tydligt sätt ska kunna gynna både pedagoger och elever inom rimlig tid.

De flesta behöver göra en djupdykning i ämnet nyanlända elever, men beroende på vilken roll man har så skiftar givetvis behovet: att dyka en bit ner, eller dyka djupare. Tillsammans med staten och kommunerna så kommer förhoppningsvis paletten bli tämligen komplett med det RUN kan bidra med.

Det är alltid spännande att få förmånen att deltaga i sådana här grupper. Dels för att det är intressant att dryfta och diskutera sina tankar och idéer med andra inom samma område, men också för att det är så utvecklande att träffas utifrån sina olika kommuner, arbetsplatser och yrkesområden och dela med sig av erfarenheter och uppfattningar. Det är en mycket bra idé att samla ”skolfolk” på det här sättet, tycker jag, eftersom vi kan lära så mycket av varandra. Jag upplevde detsamma under perioden då Östbergsskolan var utprövningsskola för Skolverkets kartläggningsmaterial för nyanlända, vi har mycket att lära av varandra i detta avlånga land.

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Tonårstankar, och tankar om tonåringar

Jag läste ett så bra inlägg om tonåringar och hur de fungerar under denna besvärliga, känsliga, underbara, jobbiga, himlastormande, bergochdalbane-aktiga period. Trots att själva inlägget handlar om förälderns relation till sin tonåring så tänker jag att det går att applicera många bitar av detta på relationen lärare-elev under högstadietiden i skolan. Läs inlägget här:

ATT TOKÄLSKA SIN TONÅRING

Som både tonårsmamma och senardelslärare så möter jag dessa ungdomar dygnet runt, och det är både fantastiskt men såklart också svårt. Kraven vi ställer i skolan för dessa ibland vilsna själar är stora; de ska sköta studier, mat, sömn, skoltiden, träningstider, kompisrelationer mm. Såklart att tonåringen behöver mycket stöd! Tänk då också att du kommer som nyanländ tonåring och också är ensamkommande. Då blir kraven ännu större i en redan förvirrad tillvaro där språket inte räcker till och där den nya kulturen och sättet att leva på också bidrar till svårigheter och tankar och funderingar. Lägg också på en stor saknad efter familj och hemland, ett språk som man kan utan och innan, och en kultur som man känner sig som hemma i. Tänk dig att vara en förvirrad tonåring då! Därför kan jag bara titta på mina elever och känna mig både imponerad och stolt; att trots detta fixa skolarbete, sträva mot högre betyg och ha som mål att komma in på det gymnasieprogram man vill. Givetvis är förutsättningarna olika beroende på tidigare skolbakgrund och vad man för övrigt har med sig i sitt bagage, men i stort sett har mina nyanlända elever en vilja och ett driv som visar att i tonåringen finns det så mycket skills! Och detta gäller ju alla våra elever! Visst dippar de ibland, precis som alla andra, men liksom alla andra har de också en förbluffande förmåga att komma på fötter igen och kämpa vidare.

Det allra viktigaste är att vi inte tappar tron på våra tonåringar, vare sig som föräldrar eller pedagoger. De behöver vår tro, de behöver höra och uppleva att de kommer att fixa det. Ibland tar det längre tid med i slutändan har de allra allra flesta möjligheter att nå sina mål. Vi vuxna får inte tappa tron på våra tonåringar för när de titt som tätt tappar sin behöver den vår i allra högsta grad.

Och det här med att välja sina konflikter: här hemma är det ankelsockar som gäller oavsett om det är 10 plusgrader eller 30 minus. Jag och min man konstaterar; det är inte våra anklar och när vi glömmer det säger vår dotter: kom ihåg att vi väljer våra konflikter. Personligen tror jag också på att välja ja före nej, ett ökat ansvar ger större respekt och ett bättre förtroende. Såklart ska alltid vuxenförnuftet råda, men goda relationer bygger på ömsesidig respekt och då fungerar inte ett nej per automatik. Det är iallafall vad jag tror.

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Möte med livet

Jag var på resa i Sverige för några månader sedan och fick då förmånen att träffa en fantastisk person. Det var en ung man från mellanöstern och han berättade sin historia för mig och den berörde mig starkt. Dels för att livet kan vara så orättvist och dels för att människan kan vara så fantastisk. Jag slås ofta av det även i mitt klassrum, den drivkraft och det mod som mina nyanlända elever besitter.

Han kom till Sverige för två år sedan. Varför? För att han är äldste sonen i en syskonskara med nio syskon. Pappa blev dödad i kriget och mamma klarar inte att försörja sin familj på egen hand. Hans familj lever nu illegalt i ett land där de inte kan få uppehållstillstånd och där man på ett ögonblick kan bli skickad tillbaka till hemlandet och kriget. Hela familjen bor i ett rum på 20 kvadrat och har ingen inkomst. De provar att flytta tillbaka till hemlandet efter några år som illegala flyktingar, men då blir den unga mannen torterad av soldater. De slår bl a ut hans tänder. Varför tortyr? Därför att både terrorister och motståndsmän vill göra honom till sin soldat och när han vägrar blir han torterad. Senare får han också benet krossat i en lastbilsolycka men eftersom läkarvård är tämligen obefintlig eller obeskrivligt dyr för illegala flyktingar, så sys det enbart ihop på måfå. Han berättar för mig att han funderar över om han någonsin kommer att lyckas lära sig simma.

Familjen flyttar tillbaka till landet där de enbart kan leva som illegala och livet är svårt. För att rädda sig själv och sin familj tar han sig till Europa bl a genom att gömma sig under och i lastbilar. Han upplever rasism i Grekland, han tycker Italien är ganska okej och även Tyskland. Men i Italien får han inget jobb och i Tyskland tar det tio år innan man eventuellt får uppehållstillsånd. Han kommer så småningom till en liten ort i Sverige och upplever där tysthet, rädsla och rasism. Få pratar med honom och även hans muslimska inriktning  bidrar till utanförskap eftersom andra muslimer tillhör den andra och han upplever sig utesluten ur gemenskapen, trots att de pratar samma språk. Han förstår inte varför. ”Vi är alla människor”, säger han. ”Det har ingen betydelse”.

Så sitter han nu på en parkbänk tillsammans med mig, och han är glad. Han har precis fått besked om att han ska få flytta till en större stad i Sverige och få ett bättre boende. Han kommer att få hjälp med alla hushållssysslor som han hittills fått sköta på egen hand: handla, laga mat, diska, städa, tvätta. Han kommer att få möjlighet att ägna sig på heltid åt sina studier och att erövra det svenska språket. Han har ett härligt skratt och ett öppet hjärta. Han tror att livet kommer att ordna sig, och att allt elände han har upplevt kanske ändå kommer att leda till något bättre. Han har framtidstro och är målmedveten. Han är intresserad av människor och skulle vilja utbilda sig till socionom. Han har inga tänder och ett trasigt ben, men han har ett smittande leende och jag är övertygad om att han en dag ändå kommer att lära sig simma.

Världen måste bli en bättre plats och vi måste hjälpas åt, för vi är alla människor.

Personen jag fick förmånen att möta på en parkbänk någonstans i Sverige är avidentifierad, men vi vet att liknande livsöden är många.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

När kan man ett ord?

Idag har vi pratat om ord i åk 9, och när kan man egentligen ett ord? Vad har vi för strategier för att befästa ord och för att så småningom börja använda dem? Ett ordförråd kan vara passivt och aktivt, och vi var nog överens om att man börjar använda ett ord aktivt först när man verkligen behöver uttrycka den specifika innebörden och dessutom känner sig trygg med ordet och i vilket sammanhang man ska använda det i. Men hur man befäster och börjar använda ett ord, det kom vi inte riktigt fram till.

Jag skrev upp ett antal ny-ord på tavlan och vi diskuterade innebörden av dessa. Vi skapar ju nya ord för att vi behöver dem. Jag bad också mina elever att skriva upp ett antal ord som de använder inom sina olika nischer t ex sms-konversationer, gaming, skidskytte, styrketräning, film och naturvetenskap:

image

Hur många ord/uttryck förstår du?

Jag kunde nog inte ens en tredjedel av dessa ord, då de tillhör intresseområden där jag inte befinner mig. När man blir presenterad för ord av den här typen så är det ganska lätt att förstå att det tar tid att befästa ord i sitt aktiva och passiva ordförråd. Lektioner där eleverna få visa sina kunskaper och lära mig något är nästan alltid de bästa lektionerna.

Mina elever i åk 8 berättade att de ofta testar nya ord tillsammans med sina andraspråkskamrater. De diskuterar ordet i gruppen och sätter in det i olika sammanhang innan de prövar dem i andra sammanhang. De frågar också ofta mig om innebörden av ord. Den senaste veckan har vi pratat om orden omtänksam, stackars, palla (orka) och det abstrakta ordet som.

Det är fascinerande att se vad stor drivkraften är när det gäller att förstå och att göra sig förstådd. Det är också oerhört viktigt att eleverna vågar fråga och vågar göra fel.

På tal om ord: ords värdeladdning och i vilket sammanhang orden är socialt accepterade-det får bli ett annat inlägg. Som en av mina elever sa: Jag är fett mätt!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Åre i mitt hjärta ❤️

 

Jag tänker ganska ofta på vilka förmågor vi människor besitter och jag tänker väldigt ofta på mina andraspråkseleverna förmågor. De har förstått att genom att anta nya utmaningar och genom att anstränga sig så utvecklas man. Förra torsdagen fick jag den stora förmånen att åka med åk 8 och åk 9 till Åre för att åka slalom. Två av mina elever hade aldrig förut besökt den svenska fjällvärlden och heller aldrig åkt skidor. Vi fick en helt fantastisk dag! Från att aldrig ha stått på ett par skidor så klarar de nu att ta på utrustning, åka lift och framför allt åka utför. Det krävs mod att besöka en ny miljö och att utöva en ny aktivitet. Det har mina elever. Vi är överens om att antalet fall under dagen skulle kunna användas i relativt avancerad matematikundervisning, och en oplanerad färd in i skogen fick flera av oss att nästan tappa andan. MEN att få uppleva detta nya genom mina elevers ögon och se engagemanget hos dem, det kommer jag att bära med mig länge. Jag vill också rikta mitt tack till övriga pedagogers engagemang och hjälpsamhet under dagen, vi hade en toppendag!

Att våga är att vinna!

image


Prenumerera på nya blogginlägg