På återseende kära elever!

Så var det sommarlov (för eleverna än så länge), och vi pedagoger samlar ihop tankarna, gör bokslut men blickar också framåt. Vi rensar ut det gamla och välkomnar det nya. Den här gången var det inte så enkelt att säga hej då, av olika skäl. För det första så har Jonas, Therese och jag lämnat vår åk 9 och det kändes sorgligt; ett gäng underbara elever som det förmodligen kommer att gå strålande för i framtiden. Men att att lämna en 9:a är förstås att säga extra mycket hej då.

Vad gäller mina SvA-elever i åk 9 så blir det på ett sätt extra jobbigt. Vi har under åren arbetat så tätt ihop, några av dem har jag träffat sju lektioner i veckan under perioder och vad gälller dessa, där de flesta fortfarande är nyanlända och några är ensamkommande, så blir framstegen de gör i skolan extra signifikanta. De tillhör också en elevgrupp som under perioder behöver extra mycket stöd, inte bara språkligt utan även kunskapsmässigt, socialt, kulturellt och samhälleligt. Många av dem har inte en närvarande vuxen på samma sätt som våra elever som har sina vårdnadshavare i hemmet och några av dem bor i familjer som ännu inte har lärt sig språket. Och framför allt: det tar lång tid att lära sig och förstå det nya landets språk, samhälle och kultur, speciellt när skillnaderna är extra stora.

För dessa elever blir jag en närvarande vuxen som alltid är på plats och som de möter varje dag, och på så vis en trygghet. De vet var de kan vända sig med frågor och funderingar om stort och smått, jag har funnits där för dem i klassrummet, ute på rasterna och som läxstöd efter skoltid. Det är en balansgång att undervisa dessa elever och i enlighet med Lgr-11 så ska eleverna ta mer och mer ansvar för sina studier, och att stöta på problem och göra misstag tillhör också livets skola. Eleverna måste träna sig på att stå på egna ben, men vi måste också ha i åtanke att många av dessa elever faktiskt har övat på detta alldeles för mycket genom livet i hemlandet och genom farofyllda flykter genom Asien, Europa och Afrika. Däremot behöver de stöd gällande studietekniker och strategier, att optimera och effektivisera sitt lärande, att förstå kunskapskrav och språk kopplat till sitt eget lärande, att få samhället och kulturen förklarad för sig, att förstå vikten av att komma i tid och att inse vad skolplikt verkligen betyder. De behöver också få veta att det som de har med sig i form av kunskaper, språk och erfarenheter är något mycket värdefullt som vi ska ta vara på och beakta. När mina elever får svackor av olika slag har de behövt påminnas om detta om och om igen: dina erfarenheter och din historia gör dig rik, du besitter kunskaper och ”skills” som ingen annan har. Det är inte språket som avgör vem du är, det är allt du bär med dig. Språket fallet på plats med tiden, du måste bara ha tålamod.

Nu är det verkligen dags att säga hej då, och jag vill säga till mina elever att jag är mycket stolt över er och det ni har åstadkommit. Kom ihåg att ni formar er framtid, de små och stora beslut ni tar på vägen kommer att forma er som människor och med den inre styrka ni alla besitter så kommer ni möta en lysande framtid. Ni är mina hjältar! Och eftersom livet har sina outgrundliga vägar så kanske det egentligen inte är ”hej då” vi säger, utan snarare ”på återseende”.

Nu tar bloggen (förmodligen) sommarlov. Jag ser som vanligt redan fram emot hösten då nya spännande utmaningar väntar på Östbergsskolan och i min yrkesroll.

Så: på återseende och trevlig sommar!

Examensyra!
Examensyra!

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Övertydlighet är en dygd!

När man arbetar med andraspråkselever och nyanlända, vilket en väldigt stor del av oss pedagoger gör, så finns det egentligen ingen gräns för hur tydlig man kan vara. Speciellt så här i betygstider eftersom det svenska betygssystemet är svårt att förstå, inte bara för våra nyanlända utan för alla våra elever och även vårdnadshavare. Det som också händer när vi närmar oss lov är att det oftast är en hel del schemabrytande aktiviteter ute på våra skolor, och för en nyanländ elev blir det extra svårt att hålla rätt på tider och dagsinnehåll när vi väljer att avvika från ordinarie scheman. Samtidigt är dessa dagar mycket viktiga rent värdegrundsmässigt och för att de är gruppstärkande. Eleverna behöver träffa varandra i olika miljöer och under olika omständigheter, de får ta del av gemensamma upplevelser som knyter dem samman språkligt och socialt.

Vad gäller betygen så är de nyanlända eleverna på sätt och vis i ännu större behov av det formativa arbetet i de olika ämnena eftersom det blir ett sätt att implementera kunskapskrav och centralt innehåll. Om man som lärare har jobbat formativt på ett systematiskt sätt under läsåret så har eleverna bra koll på var de ligger rent betygsmässigt. Detta innebär i sin tur att själva betyget inte kommer som en chock. Det jag kan uppleva att många av mina elever inte riktigt förstår är att hårt arbete i sig inte genererar ett högre betyg, eller det faktum att man har lämnat in sitt arbete i tid räcker.

Att lära sig ett nytt språk tar tid, att lära sig nya kunskaper tar tid, att lära sig en ny skolkultur tar tid och att lära sig ett nytt betygssystem tar tid. Därför måste vi arbeta konsekvent med det formativa; nu är du här och hit ska du, feedback och feed forward i förhållande till kunskapskraven. Och när det gäller just våra nyanlända så måste vi repetera detta om och om igen precis som de måste överinlära allt annat innehåll. Har de inte målet i sikte så blir de förvirrade.

Något som eleverna också måste förstå är att i och med att de har det dubbla uppdraget-språk och kunskaper-så tar allt längre tid. Hur mycket vi än vill effektivisera och optimera så är det ofrånkomligt att dessa elever får kämpa hårdare. Däremot behöver vi också påminna dem om, om och om igen, om den rikedom de besitter med tanke på att de har ett eller flera modersmål, förmånen att ha vuxit upp i en annan kultur, och en massa andra kunskaper i bagaget som gör dem erfarna och kloka. Ibland tenderar de att glömma bort detta, de ser bara hindren, och då måste vi pedagoger finnas där och påminna dem om detta. Visst kan de känna att allt blir extra svårt och tar lång tid, men de måste också få höra att det inte är något konstigt och att de kan en massa saker som deras klasskamrater inte kan. Kunskaper och lärande är så oerhört mycket mer än bara skola.

Vi pedagoger har en mycket viktig uppgift när det gäller att vara övertydliga i mångt och mycket. Det som vi kan tyckas är något självklart utifrån våra egna referensramar är sällan lika självklart för våra elever.

Jag som arbetar tätt med dessa elever blir en person som de ofta vänder sig till när det gäller praktiska frågor och därför använder jag exempelvis Messenger för att snabbt kontrollera att alla har förstått vad som gäller inför morgondagen. Här får jag också ofta frågor om veckans innehåll samt skickar påminnelser. Med tiden blir de bättre och bättre på att hålla koll på veckorna och tar med tiden ett allt större ansvar. Men under den tiden det tar att lära sig allt det nya så måste vi pedagoger stötta eleverna även i detta. Även de nyanlända är tonåringar med allt vad det innebär och många av dem är också ensamkommande. Det är mycket att hålla reda på.

Visst kan man ibland känna sig tjatig, men för eleverna blir det en trygghet, så kom ihåg: övertydlighet är verkligen en dygd!


Prenumerera på nya blogginlägg

Att byta miljö

Förra veckan gjorde vi (numera) årliga utflykt till Forsaleden med SvA-gänget i åk 9. Vi hade tur med vädret, solen sken och det var relativt varmt. Jag är verkligen en förespråkare för miljöombyten och att förflytta lärandet till olika platser. Vad gäller språkutveckling så är just miljöombyten otroligt stimulerande. Många av mina elever åker sällan på utflykter och vistas heller inte i den svenska naturen och då säger det sig själv att en ny miljö utvecklar språket för ny miljö=nya ord, ny miljö=nya behov att uttrycka sig.

Vi har under dessa år gjort en hel del aktiviteter tillsammans där vi har bytt miljö och det har stärkt gruppkänslan och ökat tryggheten, och detta ger också bättre resultat i klassrummet när det gäller det kollektiva lärandet. Elever som känner varandra väl, använder varandra på ett effektivt sätt i inlärningssituationerna.

Jag tror att vi inom skolan ibland har en tendens att begränsa oss och blir nog allt som oftast kvar inom skolans väggar, men undervisning och lärande kan och är vara så mycket mer, och därför är det viktigt att bidra till att eleverna vidgar sina vyer. Och i efterhand så blir dessa tillfällen det som eleverna minns och som bidrar till samtalsämnen.

Jag tror inte att just nyanlända behöver den här typen av upplevelser mer än andra elever, de är viktiga och gruppstärkande för samtliga.

Det som händer när vi kommer ut i naturen är att de olika sinnena får jobba mer och eleverna får också en möjlighet att reflektera över de stora skillnaderna som råder mellan våra olika omgivningar och miljöer. Det som är bra med just Forsaleden är den stora mängden vatten eftersom många av våra nyanlända kommer från länder där vatten inte är ett lika naturligt inslag i miljön. De upplever detta som fascinerande och vår svenska natur erbjuder något helt annat än vad många elever är vana vid. Att träna på att vistas vid vatten, göra upp eld, uppmärksamma väderförändringar, samt prata om allemansrätt och eventuella möten med djur är viktiga kunskaper. Och nya miljöer kräver nya kunskaper.

Jag tänker att man som lärare inte får låsa sig vid att undervisning är något klassrumsbaserat för egentligen är ju undervisning något som kan ske precis var som helst. Det är ju istället upplevelsen som skapar underlaget för undervisningen.

Dessutom är utflykter av det här slaget mycket bra att sedan utgå ifrån i läsandet och skrivandet. En utflykt av det här slaget kan mynna ut i, i princip, vilken texttyp dom helst: blogginlägg, reportage, instruktion, krönika, faktatext, kåseri etc. Och då blir det ett textskrivande som utgår från en kontext som eleverna har blivit familjär med, dvs från det konkreta mot det abstrakta.

Mer utflykter åt folket!

Mina fina elever
Mina fina elever
Min fina kollega Kalle, som förstår vikten av naturupplevelser och ser till att de blir av
Min fina kollega Kalle, som förstår vikten av naturupplevelser och ser till att de blir av

Prenumerera på nya blogginlägg