Förändringar

Den här veckan har mina elever i åk 8 och åk 9 skrivit blogginlägg med temat FÖRÄNDRINGAR. Blogginlägg är en tacksam genre då den påminner om en krönika, men kan skrivas ännu mer åt det personliga hållet. Och är det något mina elever kan reflektera kring så är det just förändringar, för att fly eller att flytta från ett annat land, det är en förändring som heter duga.

Förändringar på persiska, somaliska, urdu, thailändska, kinesiska, ryska och turkiska
Förändringar på persiska, somaliska, urdu, thailändska, kinesiska, ryska och turkiska

Förändringar och hur dessa påverkar en som individ är ju något väldigt personligt vilket också innebär att ämnet blir elevnära och något som passar oss alla utifrån våra olika referensramar. När jag planerar mina arbetsområden utgår jag alltid från eleven, eftersom det är nödvändigt att gå från det konkreta mot det abstrakta när språket ännu inte alltid är på plats. På så sätt kan vi också ägna mer tid åt genre och språk än åt just INNEHÅLL. Tiden är knapp och eleverna måste tillägna sig språket på effektivast möjliga sätt. I min kursplan i SvA kan jag finna den enskilde individen i allt centrala innehåll, det krävs bara lite uppfinningsrikedom. Och ska vi snacka anpassningar så är det till och med min skyldighet som lärare att utgå ifrån elevernas erfarenheter och intressen. För att kunna göra det måste jag givetvis ha en relation till mina elever som innebär att jag också har kunskap om dem. Därför är det av stor vikt att kartlägga och intervjua nya elever, därför ur detta startar undervisningen och därmed kunskapsinhämtandet och lärandet.

Under en lektion med fokus på blogg och förändringar arbetas sådana här meningar fram:

Reflektioner på hög nivå
Reflektioner på hög nivå

Detta händer ofta i språkklassrummet, eleverna visar sin förmåga att uttrycka sig på en kognitivt avancerad nivå. Ibland kommer hela meningar och ibland är det fragment som vi tillsammans arbetar fram till ett korrekt innehåll. I mitt klassrum ställer eleverna hela tiden frågor när de skriver, det kan handla om ord eller formuleringar, och när det händer stannar vi ofta upp och fördjupar oss i grammatik eller ord och begrepp. Då är det kollektiva lärandet som bäst, och med alla olika infallsvinklar breddar vi lärandet tillsammans.

Dessutom slås jag ofta av vilket rikt språk många av mina elever besitter på sitt modersmål. De kommer med liknelser och ord som många av våra elever med svenska som modersmål inte ännu behärskar. Det är fascinerande tycker jag, och visar verkligen på den starka kopplingen mellan språk och funktion. De ord och begrepp språket innehåller är de ord och begrepp språket behöver. Därför var det t ex svårt för många av mina elever när vi pratade om olika svenska begrepp för vatten (t ex å, älv, flod, hav sjö, tjärn, damm, bäck, jokk etc). I flera länder har man exempelvis bara ett ord för vattensamling (t ex sjö), just för att det inte finns så mycket vatten. Och språket de redan besitter (dvs modersmålet) är därför mycket viktigt att lyssna in. Olika språk ger olika svårigheter och olika språk berikar oss, på så vis lär vi oss av varandra och vi kan också anpassa oss och ta hänsyn till varandra på ett sätt som leder språkutvecklingen snabbare framåt.

Vad har förändrats för mig på senare år? Jo, det faktum att jag dagligen får möta dessa kompetenta och rika elever med alla erfarenheter och referensramar. De har gjort mitt liv rikare.

Just ja: idag fick jag höra en helt underbar språklig strategi;

”Jessica, när jag blir äldre ska jag tatuera en sådan där hjälm som kungar har”

Kan ni gissa vad hen menar?

👑


Prenumerera på nya blogginlägg

För skolan i framtiden

Skolkommissionens ordförande Anna Ekström skriver om framtidens skola i DN Debatt:

Ökad likvärdighet och statligt stöd ska stärka svensk skola

Jag tycker att det Anna Ekström, genom Skolkommissionens delbetänkande, fångar upp essensen av den svenska skolans problematik: att den svenska skolan genom sin kommunala styrning är splittrad, att socioekonomisk bakgrund får en alltför avgörande roll gällande resultat och att den svenska skolan därmed inte är representativ när det gäller likvärdighet. Att vi dessutom behöver ett system för kompetensutveckling samt någon form av systematiskt mentorsskap för nyutexaminerade lärare är en självklarhet som borde ha genomförts för längesedan. Lärare lämnar yrket, det är svårt att rekrytera, mer erfarna lärare får ta ett allt större ansvar ute på skolorna och så är den onda spiralen igång. Vi hinner liksom aldrig ikapp.

Att vara lärare är fantastiskt på massor av sätt, men det är också ett tufft jobb som ställer höga krav på kompetens, förmågan att förmedla ämnesinnehåll, förmågan att hålla i en grupp, förmågan att samarbeta, förmågan att skapa goda relationer-med elev och hem och kollegor, förmågan att vara flexibel, förmågan att anpassa, förmågan att förutse, förebygga och förhindra. Dessutom krävs gedigna kunskaper i elevhälsoarbete samt stor förtrogenhet med styrdokument, digitala hjälpmedel och digitala arbetsverktyg. Du måste också kunna dokumentera, göra pedagogiska kartläggningar, skriva individuella utvecklingsplaner, pedagogiska planeringar och även åtgärdsprogram (som ska skrivas och utvärderas). Du ska kunna hålla i utvecklingssamtal, föräldramöten och internutbildningar.

Alla dessa arbetsuppgifter, som är utmanade men också oerhört utvecklande, kräver förstås många olika typer av resurser framför allt i form av tid. Att bygga en bra skola kräver tid. Att bygga en bra skola kräver också pengar. Olika skolor kostar olika mycket pengar beroende på de förutsättningar som finns och beroende på vilket upptagningsområdet är. Det är inte konstigt utan helt normalt.

Jag välkomnar Skolkommissionens delbetänkande och hoppas att dagens skola, som är mycket splittrad på nationell nivå, bildar en helhet som öppnar upp för likvärdighet. Men det kommer att krävas tid, olika former av tid för alla olika former av behov, för att sjösätta detta och vända den negativa trenden. Jag hoppas verkligen att den tiden finns eller uppfinns. För jag är verkligen FÖR en förändring där målet är en skola för alla, med ökad måluppfyllelse.

Slutligen välkomnar jag också inlägget som gäller skolan som en del av samhället där vi, tillsammans med omgivningen, drar åt samma håll. Det är en förutsättning för att det ska fungera bra för samtliga elever.


Prenumerera på nya blogginlägg

Att studiehandleda på svenska

Eftersom vi under vårterminen har haft en hel del nationella prov i åk 9 och även i viss mån haft svårigheter att täcka studiehandledningsbehovet i vissa ämnen gällande vissa språk, så har vi försökt lösa detta genom att jag som SvA-lärare språkstöttar eleverna i högre grad. I mitt fall så handlar det om elever som har gått hos mig i minst två år nu till sommaren och som jag har en nära relation till, både i egenskap av handledare och undervisande lärare. De flesta av mina SvA-elever i åk 9 träffar jag fem 85-minuters pass i veckan, vilket är mycket med tanke på ämneslärarupplägget på senaredelen. Jag undervisar dem i SvA, SPIF (SvA och engelska istället för modernt språk) samt finns med på engelska-lektionerna. Många nyanlända elever behöver, som bekant, extra och grundläggande undervisning i engelska-ämnet. För några av mina persisktalande elever har jag lagt in extra timme efter skoltid eftersom de har saknat studiehandledning i ämnet SO-det ämnet som för många elever är svårast, både innehållsmässigt och språkligt eftersom ämnet får ses som tämligen kulturspecifikt i sin utformning.

Mina elever i åk 9 har kommit så pass långt i det svenska språket så att jag med min SvA-kompetens genom svenska språket kan tillgodogöra dem behovet av språkförstärkning. Hülya Basaran, som bl a arbetar med att utveckla Välkomsten i Trollhättans stad har skrivit ett blogginlägg om detta:

Studiehandledning på svenska

Givetvis utesluter inte det ena det andra och elevernas behov av studiehandledning på modersmålet kvarstår förstås, men det som jag kan bidra med genom språkstöttning på svenska är att eleverna utvecklar sin känsla för språket på ett annat plan. Det handlar om:

-att formulera sig i tal och skrift (en kombination av SvA och de olika ämnena, beroende på texttyp och användningsområde)

-att utveckla sin förmåga att förklara, resonera, diskutera, analysera, motivera och argumentera på svenska-förmågor som återkommer i samtliga ämnen

-att utveckla studietekniker för att effektivisera språkinlärning och arbetsformer

-att fokusera på ordinlärning utifrån det faktum att många ord är språkspecifika och därmed inte har någon direktöversättning, att titta på språket i ett kulturellt sammanhang (t ex varför det inte finns något ord för ”å” eller ”kärr” på somaliska). Att få eleverna att förstå att ett språk skapas i ett sammanhang som är kulturellt och att ett språk bygger på ett kulturellt behov. Vad behöver vi kunna uttrycka?

-att träna på att förklara på svenska-vad är det eleven vill åstadkomma med sitt skrivande, vad är det eleven vill ha fram?

-att kombinera de olika ämnena med de grammatiska delarna i språket-dvs arbeta språk-och kunskapsutvecklande där den svenska grammatiken ”vävs in”

-att utveckla det svenska språket genom samtalet-vilken formulering är det eleven söker?

Studiehandledning på modersmål och studiehandledning på svenska har därmed olika funktioner, men kompletterar varandra på ett sinnrikt sätt. Detta har vi utgått från när vi har planerat upp organisationen för de nationella proven i åk 9 nu under vårterminen. SvA-eleverna har gjort samtliga prov tillsammans med mig och tre studiehandledare (ryska, persiska/dari samt somaliska). Allt för att förvissa oss om att det inte är språket som stjälper utan att fokus hamnar på just kunskaperna, att det är kunskaperna som prövas och inte språket. Givetvis är det viktigt att det språkliga stödet ges utifrån Skolverkets anvisningar:

http://www.skolverket.se/bedomning/nationella-prov/genomforande/nyanlanda-elever-1.193063

Genom att samla SvA-eleverna i ett klassrum och utföra proven där får vi, förutom en samlad språkkompetens, också en miljö som är välkänd och trygg för eleverna. Efter att ha stötts och blötts under två år, fem lektioner i veckan, och i mindre grupp så är tryggheten i gruppen en självklarhet och respekten vi visar varandra i gruppen är stor. Provsituationen blir med andra ord tämligen optimal och vi pedagoger kan känna att vi tillsammans har erbjudit dem bästa möjliga provsituation. När de yttre omständigheterna är bra underlättar det för de inre omständigheterna, och då känns skolan mer rättvis.

Beviset på att språkutvecklingen går framåt och att vi kan plocka bort stöttning eftersom kom när en av mina elever sa: Jessica, jag tror inte vi behöver studiehandledning på modersmål, det räcker med dig.

 


Prenumerera på nya blogginlägg