Reaktioner och motreaktioner

Då jag valde att länka mitt förra inlägg Nationella prov i SvA-vad är syftet? till gruppen Svenska som andraspråk på Facebook, så har jag fått många olika typer av reaktioner, medhålllande och ifrågasättande. Jag vill med detta förtydliga och understryka en del saker:

-Jag vet mycket väl att rektor kan ta beslut om att inte låta elever utföra proven, men eftersom jag (såklart) känner mina elever och deras språkutveckling allra bäst så var det inget alternativ och egentligen heller inte det som var huvudtanken i inlägget. Förra året, t ex, hade en av mina nyanlända elever som då hade varit i Sverige mindre än två år A på samtliga delar. Det jag istället kan ifrågasätta är det faktum att de faktiskt behöver mer tid därför att det tar längre tid för dem att läsa och bearbeta innehållet samt formulera sina svar i skrift. Det är inget konstigt.

-Jag vill också åberopa Lgr11 och de SKILLNADER som finns mellan kursplanerna Svenska och Svenska som andraspråk, eftersom det visserligen finns stora likheter men också skillnader som faktiskt är relativt avgörande t ex det avsnittet i det centrala innehållet som rör skönlitteratur, dramatik, sagor och myter. I kursplanen för Svenska så står det uttryckligen att det ska handla om litteraur från Sverige, Norden och övriga världen medan det i kursplanen för Svenska som andraspråk står från skilda delar av världen. Titta gärna på den här sammanställningen som finns på Nationellt centrum för andraspråk:

Skillnader i Lgr11 mellan svenska (sv) och svenska som andraspråk (sva)

Om vi då kopplar ihop detta med de nationella proven i läsförståelse, som ju just handlar om det, läsförståelse, så tänker jag att proven borde innehålla olika texter från olika delar av världen. För hur det än är, oavsett språkförmåga, så är våra referensramar mycket olika beroende på vilken del av världen vi kommer ifrån. Det är det heller inget konstigt med. Och på ett sätt tänker jag att kulturella referensramar egentligen blir det svåraste för våra nyanlända om texterna i ett prov enbart kan ses som ”västerländska”. Och just därför borde det kanske vara så att elever som läser kursen svenska som andraspråk får ett prov med andra typer av texter. ELLER att texterna blir mer världsomfattande för samtliga elever. För även de elever som läser svenska ska ju klara av att läsa texter från olika delar av världen.

Läsförståelse hänger ju i hög grad ihop med kulturella referensramar, lästraditioner, intressen etc, men som lärare i mitt ämne kan jag på lektionstid och i min undervisning välja olika typer av texter där igenkänningsfaktorn bidrar till att språket i texten blir något lättare att ta till sig. Och eftersom det centrala innehållet i min och mina elevers kursplan inte specifikt innefattar just svensk och nordisk litteratur så tänker jag att antingen gör eleverna samma prov men med en större variation av texter eller så gör de ett annat prov, med rätt kursplan i fokus.

Att arbeta med läsförståelse, på, mellan och bortom raderna, är otroligt viktig kunskap. Samtliga elever måste tillägna sig dessa förmågor för att kunna ta till sig innehåll i texter utifrån exempelvis skolans olika ämnen. För att kunna diskutera, analysera, resonera och argumentera. Grunden i min undervisning utgörs av textarbete och textsamtal, enskilt och i grupp, och givetvis arbetar vi med samtliga texttyper. Men jag väljer också ofta texter utifrån det globala perspektivet eftersom att jag genom valet av texter gör språket mer tillgängligt för mina elever. Och det är ju språket vi vill komma åt.

Forskning visar att vi genom att åberopa och uppmärksamma våra elevers erfarenheter och intressen gör språket mer tillgängligt. Med ett begripligt innehåll, kulturellt och erfarenhetsmässigt, faller de språkliga bitarna snabbare på plats,

Vi diskuterade detta under en lektion och då sa min kinesiske elev att om svenska elever skulle läsa kinesiska texter (men på svenska) så skulle de ändå inte förstå något eftersom de kulturella skillnaderna är så stora. Och för mig bygger läsförståelse, förutom språkligt, på en förmåga att kunna göra referenser.

Därför känns det extra viktigt att rocka sockorna idag, för vi gillar olika, på många olika sätt.

#rockasockorna #vigillarolika
#rockasockorna #vigillarolika

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Nationella prov i SvA-vad är syftet?

Idag har mina nyanlända elever nationellt prov i SvA och det handlar om läsförståelse. I mitt klassrum sitter tio hårt arbetande elever som har varit i Sverige mellan 1,5 år och 6 år. I ett klassrum längre bort sitter ca 40 elever och gör exakt samma prov. Skillnaden är bara att de har svenska som modersmål och nästan tio års skolbakgrund i svensk skola i ryggen. Mellan tummen och pekfingret. Skillnaden är med andra ord ENORM. Ändå sitter de här i varsitt klassrum och gör exakt samma prov. Samma texter, samma frågor. Dock är inte eleverna demsamma. Mina SvA-elever har av förklarliga skäl enormt skilda kunskaper erfarenhetsmässigt och, förstås, språkligt. Därmed inte sagt att de på något sätt har sämre erfarenheter eller sämre språk. De passar bara inte in i den, fortfarande, enspråkiga normen. Det finns givetvis skillnader även mellan svenska elever och vad dessa har med sig i bagaget, men ni förstår ju, det går ändå inte att jämföra. Utan att gå in på några detaljer gällande de olika texterna så kan jag ändå säga att de är mycket västerländskt präglade med tanke på innehåll. Eleverna ska både fixa språket och även förstå den kulturella inramningen trots att de erfarenhetsmässigt, i vissa fall, befinner sig mycket långt ifrån de olika textinnehållen. Självklart har vi under våra SvA-lektioner arbetar med de olika texttyperna och både läst och arbetat med mängder av texter. Men 1,5 år är inte lång tid. Inte när du ska tillägna dig både språk och kulturella referensramar. Och ändå sitter de här idag och gör samma prov.

Jag kan förstås förstå att de finns en vits med alla dessa prov rent nationellt, att titta på den nationella nivån , att bedömningen ska vara likvärdig och att därmed få fram ett rikssnittet för läget i ämnet gällande våra elever i åk 3, åk 6 och åk 9. Men förstår staten, som anser att vi ska göra proven, vad vi utsätter våra SvA-elever för? För mig motsvarar de iallafall inte vad skola och lärande är för mig t ex:

-att det är viktigt med förberedelser t ex att träna ord och begrepp innan man tar sig an en text

-textsamtal, bl a för att texter alltid ska utgöra ett underlag för diskussion-med lärandet i fokus

-att det ska vara lustfyllt att lära, och för att det ska vara lustfyllt så måste innehåll och sammanhang vara begripligt

-att provet inte ska ge en känsla av misslyckande, att man som elev känner att man är dålig-att man inte kan och att man inte förstår

Jo, jag vet, vi kan använda proven i formativt syfte och självklart gör jag det. Men vad är vitsen med att låta SvA-elever göra exakt samma prov som våra svenska elever när vi redan innan vet att förutsättningarna är så vitt skilda? Är det rättvist?

Skolverket gick i dagarna ut med det faktum att den svenska skolans resultat i PISA-undersökningarna sjunker och att detta till viss del beror på ökningen av antalet nyanlända och framför allt att fler och fler nyanlända elever börjar senare i skolan. Men är detta egentligen så konstigt? De flesta av mina SvA-elever har bott i Sverige i ca 2 år, några av dem är ensamkommande, och samtliga har det dubbla uppdraget att på mycket kort tid tillägna sig både språk och kunskaper parallellt. Dessutom kommer dessa elever hit till Sverige med vitt skilda skolerfarenheter, och givetvis påverkar det också kunskapsutvecklingen en hel del. Vis av erfarenhet så skiljer sig också våra skolkulturer åt väsentligt. Våra svenska kunskapskrav som handlar om att resonera, analysera, motivera, argumentera samt förmågan att t ex jämföra över tid är för många av våra nyanlända elever ett helt nytt sätt att tänka på, ett helt nytt sätt att ta sig an uppgifter på.

Läs mer om Skolverkets rapport här:

Stora insatser behövs för nyanlända elever

Så återigen: vad är vitsen med att låta dem göra samma prov på, i princip, samma premisser som våra elever med svenska som modersmål? Är inte risken att vi sänker dem? Finns det inte en risk att de tappar lusten? Inte vill vi att de ska tappa lusten för lärandet, att de inte ska vilja anta utmaningen för att det ändå är meningslöst och alldeles för svårt?

Mina elever är fantastiska. De är hårt arbetande, de vill lyckas och de är motiverade. Men de kan också uttrycka viss hopplöshet inför det faktum att de hela tiden får kämpa i motvind. Och ibland är det till och med storm. Jag kan visa mina elever på den progression de gör på många sätt genom återkoppling av olika slag. Jag som lärare har ett mycket stort ansvar för att se till att kursplanens olika kunskapskrav prövas om och om igen, men det är mycket svårt att som lärare hinna med och ombesörja att SvA-elever hinner arbeta med alla de moment om och om igen som elever med svenska som modersmål har arbetat med i tio år. Hur hårt vi än har jobbat på mina lektioner så blir det faktum att mina elever ska göra samma prov i Sv/SvA som sina klasskamrater orättvist. Trots längre tid och trots tillgång till ordlista. Och när de utvalda texterna har ett innehåll som bidrar till fler frågor än svar, och som vi verkligen skulle behöva diskutera här och nu, då blir skolan till något som jag inte står för. Så det så.


Prenumerera på nya blogginlägg

Lärlabbet, inspirerande diskussionsunderlag

Jag tycker att Lärlabbet är en mycket bra programserie med pedagogik och didaktik i centrum. Programmen är ca 30 minuter långa och innehåller ett så kallat ”case” som deltagarna under programmets gång diskuterar. Jag tänker att programmen bör användas i arbetslagen under konferenstid, som intern fortbildning, eftersom innehållet i dem berör oss alla. Dessutom är det praktiskt att programmen inte är så långa i vår tämligen tidspressade vardag.

De fyra senaste programmen har haft fokus på nyanlända och lärande och handlar om:

Mottagandet

Inkludering

Lärandet

Samverkan

Här har vi en hel goodie-bag med uppslag till teman som kan användas på våra konferenser, ta chansen vettja!

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg