Tonårstankar, och tankar om tonåringar

Jag läste ett så bra inlägg om tonåringar och hur de fungerar under denna besvärliga, känsliga, underbara, jobbiga, himlastormande, bergochdalbane-aktiga period. Trots att själva inlägget handlar om förälderns relation till sin tonåring så tänker jag att det går att applicera många bitar av detta på relationen lärare-elev under högstadietiden i skolan. Läs inlägget här:

ATT TOKÄLSKA SIN TONÅRING

Som både tonårsmamma och senardelslärare så möter jag dessa ungdomar dygnet runt, och det är både fantastiskt men såklart också svårt. Kraven vi ställer i skolan för dessa ibland vilsna själar är stora; de ska sköta studier, mat, sömn, skoltiden, träningstider, kompisrelationer mm. Såklart att tonåringen behöver mycket stöd! Tänk då också att du kommer som nyanländ tonåring och också är ensamkommande. Då blir kraven ännu större i en redan förvirrad tillvaro där språket inte räcker till och där den nya kulturen och sättet att leva på också bidrar till svårigheter och tankar och funderingar. Lägg också på en stor saknad efter familj och hemland, ett språk som man kan utan och innan, och en kultur som man känner sig som hemma i. Tänk dig att vara en förvirrad tonåring då! Därför kan jag bara titta på mina elever och känna mig både imponerad och stolt; att trots detta fixa skolarbete, sträva mot högre betyg och ha som mål att komma in på det gymnasieprogram man vill. Givetvis är förutsättningarna olika beroende på tidigare skolbakgrund och vad man för övrigt har med sig i sitt bagage, men i stort sett har mina nyanlända elever en vilja och ett driv som visar att i tonåringen finns det så mycket skills! Och detta gäller ju alla våra elever! Visst dippar de ibland, precis som alla andra, men liksom alla andra har de också en förbluffande förmåga att komma på fötter igen och kämpa vidare.

Det allra viktigaste är att vi inte tappar tron på våra tonåringar, vare sig som föräldrar eller pedagoger. De behöver vår tro, de behöver höra och uppleva att de kommer att fixa det. Ibland tar det längre tid med i slutändan har de allra allra flesta möjligheter att nå sina mål. Vi vuxna får inte tappa tron på våra tonåringar för när de titt som tätt tappar sin behöver den vår i allra högsta grad.

Och det här med att välja sina konflikter: här hemma är det ankelsockar som gäller oavsett om det är 10 plusgrader eller 30 minus. Jag och min man konstaterar; det är inte våra anklar och när vi glömmer det säger vår dotter: kom ihåg att vi väljer våra konflikter. Personligen tror jag också på att välja ja före nej, ett ökat ansvar ger större respekt och ett bättre förtroende. Såklart ska alltid vuxenförnuftet råda, men goda relationer bygger på ömsesidig respekt och då fungerar inte ett nej per automatik. Det är iallafall vad jag tror.

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Tankar om betyg

Det här med betyg är en komplicerad historia. Anledningen till att jag vill ta upp betygssättning i ett blogginlägg är egentligen ganska många, t ex:

-betygssättning av nyanlända

-hur vi pedagoger tolkar Skolverkets riktlinjer

-hur vi säkerställer rättvis bedömning

-hur vi förmedlar utvecklingsområden i samband med betyg (summativ bedömning kontra formativ)

-hur vi förmedlar att betyg E faktiskt är ett riktigt bra betyg om man enbart har varit i Sverige 10 månader

-hur vi, trots ett sänkt betyg eller ett icke-godkänt betyg, lyckas med att bibehålla våra elevers motivation och lust när det gäller skola och lärande

Christian Lundahl gjorde i veckan ett inlägg på Twitter som såg ut så här:

@DrLundahl
@DrLundahl

Det är inlägg av den här typen som får mig att tvivla på svensk skola och pedagogers kompetens gällande betygsättning och hur ett sådant resonemang faktiskt kan påverkar våra elever mycket negativt. Är olika pedagogers tolkningar av hur vi ska betygsätta så varierande och, faktiskt också, så godtyckliga-då blir jag verkligen bekymrad. Lundahl hänvisar till den här sidan på Skolveket:

Bedömning, betyg, betygssättning, terminsbetyg och eftersom nyanlända elever ofta hamnar i en extra komplicerad och utsatt position gällande betygssättning så vill jag även rekommendera den här:

Nyanlända elever och betyg

De riktlinjer som Skolverket förmedlar är väl i sig inte så svåra att förstå utan det stora problemet är att vi tolkar innehållet så olika och att om betygssättningen för våra nyanlända ska bli rättvist så krävs det att skolorna är ordentligt förberedda på hur utbildningen läggs upp. T ex kan det bli stora problem för skolor som lägger upp NO och SO (och även vissa praktiska ämnen) i block som sträcker sig över en eller en halv termin, och framför allt orättvist för eleverna. Kanske börjar eleven i ordinarie klass i åk 9 och läser då Geografi fram till novemberlovet, resten av läsåret läser eleven övriga SO-ämnen. Om en lärare då enbart arbetat med några kunskapskrav i ämnet så innebär ju det att eleven aldrig fick chansen att pröva övriga kunskapskrav. Visserligen varar grundskolan ända fram till sommarlovet i åk 9, och eleven har rätt att läsa ämnet och jobba med övriga kunskapskrav trots att slutbetyget redan är satt. Men tänk er organisationen kring detta om det är så att eleven behöver jobba med flera kunskapskrav även i andra ämnen? Det faller på sin egen orimlighet att eleven ska kunna hinna med detta. Därmed inte sagt att bara för att man är en nyanlända elev så ska man inte kunna få betyg i samtliga ämnen, jag är helt övertygad om att det är möjligt. OM varje ämneslärare har en bra plan kring upplägget av sitt ämne, ser till att alla kunskapskraven ryms i de pedagogiska planeringarna, kartlägger elevens tidigare kunskaper och tar hjälp av studiehandledare och SvA-lärare. Det är förstås ett mycket gediget arbete men samtidigt så är det oerhört viktigt för eleven och elevens självkänsla (och även framtid) att vi ger eleven rätt möjligheter.

Vad gäller terminsbetyg: ett terminsbetyg är ju just vad det heter, ett terminsbetyg. Enligt Skolverket:

Betyg som sätts i slutet av en termin där det saknas kunskapskrav bygger på en bedömning av de kunskaper som eleven har inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen. Detta görs i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället, i förhållande till kunskapskraven i årskurs 6 eller 9. Det betyder att läraren vid dessa tillfällen tar hänsyn till årskursen, undervisningen och vilka delar av kunskapskraven som prövats. Läraren tar alltså hänsyn till att eleven kanske inte fått undervisning i allt och att det då kan vara någon del av kunskapskraven som man kan bortse ifrån. Det kan till exempel handla om något centralt innehåll som står inskrivet i kunskapskraven men som inte behandlats i undervisningen.

Och:

Med formuleringen i relation, eller med hänsyn, till årskursen menas att när en lärare sätter betyg i slutet av till exempel höstterminen i årskurs 8 gör läraren en bedömning av vilka kunskaper som är rimliga att begära i relation till kunskapskraven som gäller för slutet av årskurs 9. Vid betygssättningen ställer läraren lite lägre krav på vad till exempel ”ett enkelt resonemang” innebär eller hur ”ett komplext samband” kan se ut än vad läraren hade gjort i årskurs 9. Tanken är dock inte att skolan ska utforma egna kunskapskrav för årskurs 7 eller 8. Alla betygssteg är alltså möjliga alla terminer.

Det är här jag tänker att det finns en risk för godtycklig bedömning och förmodligen heller inte så rättvis. Hur gör vi pedagoger t ex när vi ska bedöma vad som är rimligt att begära av en elev i åk 8 i relation till kunskapskraven i åk 9? Vad är att ”ställa lägre krav på ett enkelt resonemang”? Vi är ju hur många pedagoger som helst i Sverige och vi kan ju omöjligen resonera likadant gällande detta. Hur kan vi då göra för att säkerställa rättvis bedömning?  Jag tänker precis som Christian Lundahl twittrar och som Skolverket uppger: alla betyg är möjliga att få i alla årskurser, men lik förbannat så finns det lärare som hävdar att man i åk 7 inte kan få ett högre betyg än C! Hur är det möjligt? Hur kan vi göra så olika? Vad sätter vi våra elever i för situation? Jag tror att vi i mycket hög grad måste diskutera betygsättning med våra kollegor, både på den egna skolan och skolor emellan. Vi behöver titta på elevuppgifter, idka sambedömning, diskutera, resonera och analysera.

Ett dilemma till är just det summativa betyget kontra det formativa och hur vi hjälper våra elever att bibehålla motivation och lust, att hjälpa dem att se sin utvecklingspotential, att inte ge upp fast betyget i SvA ligger på F-nivå. Jag tror att det allra viktigaste här är att föra en konstant formativ dialog med eleven och att hela tiden visa på nuläge och utvecklingsområden och även kunna titta tillbaka. För det är genom att se sin egen utveckling i ämnet som man som elev faktiskt kan se att det går framåt, och det är motiverande. Det gäller att ha verktyg för detta som funkar för eleverna och för mig som pedagog. Betyget ska inte komma som en överraskning, eleven ska ha så bra koll vid tidpunkten för betygssättning att hen vet varför det är just det betyget och vad eleven behöver arbeta vidare med för att eventuellt nå högre. Det är också av högsta vikt att elever och eventuella vårdnadshavare förstår det svenska betygssystemet och att betyget eleven får känns logiskt för hen. I detta ligger exempelvis det faktum att betyg E kan vara ett fantastiskt betyg för en nyanländ elev som kanske ännu enbart har gått i svensk skola under en begränsad tid. Detta är inte lätt och för mig personligen är detta nästan det svåraste i min lärarroll: att måsta sätta ett summativt omdöme när lärande är en process som tar tid. Och för våra nyanlända tar det ännu längre tid eftersom de har det dubbla uppdraget. Och dessutom kan de en jädra massa som vi i svensk skola inte riktigt har möjlighet eller kunskaper om att ta tillvara på eftersom olika skolkulturer skiljer sig ifrån varandra och eftersom mycket kunskap är just kulturellt betingad. Och såklart också eftersom de nyanlända eleverna har ett annat modersmål.

Min önskan inför 2016 är att vi i den svenska skolan ska bli ännu bättre på att ta tillvara på våra nyanlända elevers kunskaper (t ex genom Skolverkets nya kartläggningsmaterial), att flerspråkighet blir norm och att mångkultur blir en regel snarare än ett undantag. Vi har så mycket att lära av våra nyanlända elever och genom dem blir skolan bara en bättre plats att vara på.

Men för att avsluta med mina betygstankar; om vi ska kunna förmedla det svenska betygssystemet både till nyanlända elever och vårdnadshavare OCH svenska elever och vårdnadshavare så måste vi själva kunna systemet och göra lika! Vi måste med stor proffessionalitet kunna förmedla betyg till våra elever, motivera dem och visa på utvecklingsområden. Vi arbetar med eleverna och vi är experterna, och experter kan sina specialområden.

Feedback för motivation och självkänsla-viktigare än betyg
Feedback för motivation och självkänsla-viktigare än betyg

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

De viktiga pusselbitarna

Bitar som bildar en helhet
Bitar som bildar en helhet

Nu har den nya lagen gällande nyanlända våra nyanlända elever trätt i kraft och from 7 januari finns Skolverkets kartläggningsmaterial att hitta i Skolverkets bedömningsportal.

Läs mer här:

Kartläggning av nyanlända elevers kunskaper

Jag tycker om pussel-bilden för det är exakt så jag tänker mig att det ska vara: genom att kartlägga våra elever utifrån ett nationellt kartläggningsmaterial får vi en helhetsbild som främjar både elever och undervisande pedagoger. Dessutom tillhör våra nyanlända en grupp som, på gott och ont, flyttar och byter skolor mer frekvent än andra elever och då underlättar det givetvis att dokumentationen är bekant för mottagande skolor.

Jag hoppas verkligen att kartläggningsmaterialet verkligen bidrar till att eleverna känner att deras kunskaper, erfarenheter, tankar och intressen uppmärksammas och tas tillvara på. Min erfarenhet efter att ha genomfört kartläggningar med ett antal elever är att de känner just detta: det jag kan är viktigt!

Jag tycker att vår duktiga studiehandledare Huda på Östbergsskolan beskrev det så bra i det här reportaget, hur viktigt det faktiskt är att se bortom språket och försöka ringa in kunskaper:

Ny lag ska ge nyanlända bättre undervisning

Låt pusselbitarna falla på plats så att vi får den helhet våra fantastiska nyanlända elever verkligen förtjänar.

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg