Anrop från en SvA-lärare

Nu ska jag skriva ett inlägg där mina tankar utgår från det faktum att skolan ska vara en skola för alla.

Vad är en skola för alla för mig, kanske ni undrar?

En skola för alla är en skola där alla elever får möjligheter att utvecklas och lyckas utifrån sina förutsättningar oavsett bakgrund. I princip alla elever har olika bakgrunder, erfarenheter, förkunskaper, förmågor etc och det är ju bl a det som gör läraruppdraget så komplext (och enligt mitt tycke också så intressant). Det är SVÅRT att vara lärare idag, dagens lärare måste ha massor av skills!
Eftersom jag är lärare i SvA och har ett mycket tätt samarbete med mina elever så kommer det här inlägget att handla om det faktum att om du kommer till svensk skola med ett annat språk, en annan kultur och en annan utbildningsbakgrund med dig i bagaget så behöver vi undervisande lärare anpassa oss till detta. Vi kan inte räkna med att dessa elever, som ofta börjar i svensk skola som tonåringar, ska fixa de olika ämnena utan relevant stöd. Språket finns i alla ämnen, det vet vi, och därför måste vi lyfta språk och begrepp i de olika ämnena samtidigt som vi undervisar i ämnet (eller egentligen också innan, under och efter). Det ämnesspecifika språket är SVÅRT, och det är svårt för många elever, inte bara andraspråkseleverna. De genrer som utmärker de olika ämnena t ex labbrapporter, instruktioner, historiska återgivningar, faktatexter, rapporter, argumenterande texter, förklaringar, analyser etc är också specifika i sin utformning och svåra för många elever, oavsett bakgrund, men extra svåra för våra andraspråkselever. Språket i olika genrer skiljer sig oavsett ämne och likaså strukturer, och språk och strukturer måste läras ut på plats, i klassrummet där undervisningen i respektive ämne sker!
Våra andraspråkselever har det dubbla uppdraget; de ska tillägna sig både språk och ämneskunskaper samtidigt och självklart tar det längre tid! Därför måste respektive ämneslärare ta sitt ansvar och dels undervisa på ett sätt som gör att ämnesspråket lyfts fram och blir begripligt, dels se till att tiden finns, dels stöttar eleverna när de ska ta sig an olika texttyper och givetvis också tar tillvara på de kunskaper de redan besitter.
Som lärare i SvA på senaredelen söker andraspråkselever upp mig dagligen för att få extra stöd i de olika ämnena. Det kan handla om bilduppgifter, idrottsplaneringar och labbrapporter i NO. Det finns dock ett problem: jag är varken idrottslärare, bildlärare eller NO-lärare. Visst, jag vet hur man skriver olika typer av texter (om inte annat kan jag googla ”labbrapport”), men jag är långt ifrån expert på vad som händer rent naturvetenskapligt när man gör ett kemiskt experiment och blir därför inte ett optimalt stöd för mina elever när de ska skriva sina rapporter. Detta måste NO-läraren göra, annars finns det en mycket stor risk att förståelsen blir lidande!
Det finns en till anledning till att textkonstruktioner och ord-och begreppsundervisning måste ske på plats: de flesta andraspråkselever har mycket små eller inga möjligheter till stöd hemma. De kanske är ensamkommande eller har föräldrar som inte kan svenska så bra. Och vi kan inte räkna med att de ska klara att göra ovan nämnda skrivuppgifter på egen hand! Därför blir det väldigt svårt för dessa elever när lärare vill att de ska arbeta med textskrivning på hemmatid. Dessutom kan jag med säkerhet säga att med det dubbla uppdraget så blir skoldagen faktiskt extra ansträngande vilket gör att det inte alltid finns ork över till mycket hemarbete. För övrigt anser jag att läxor, om vi väljer att ha läxor, ska bestå av enbart repetition. Eller eventuellt någon form av introduktion till en lektion för att bringa förförståelse. Undervisningen sker ju i skolan och därmed givetvis också den huvudsakliga kunskapsinhämtningen i respektive ämne. Och det är ju ämneslärares som är expert på sitt ämne och därmed vet vilken typ av ”skills” eleverna behöver och dessutom kan svara på elevernas frågor. Om eleverna ska skriva rapporter, planeringar, analyser etc hemma så har de ingen de kan fråga, och risken är därför stor att de missuppfattar eller misslyckas med uppgiften.
I vissa fall finns det tillgång till studiehandledning på modersmålet men inte alltid, därför måste vi som ämneslärare vara extra uppmärksamma när det gäller andraspråkseleverna och huruvida de har uppfattat instruktionen eller uppgiften som ska utföras.
Jag stöttar gärna mina andraspråkselever, så mycket som jag bara kan! Men även för mig tar tiden slut och mitt ämne har en kursplan där eleverna ska arbeta med ett gediget centralt innehåll och en mängd kunskapskrav. Därför har jag inte möjlighet att avsätta all den tid jag skulle vilja för mina/våra elevers behov av stöd i övriga ämnen. Det måste vara respektive ämneslärares uppgift och det måste ske under respektive ämneslärares lektion.
Så, för mig är en skola för alla en skola där samtliga elever får adekvat undervisning i respektive ämne på plats, och lärarens uppgift är att se till att det huvudsakliga skolarbetet sker där det ska ske-på skolan, under lektionstid. Ge gärna läxor, om ni vill, men se till att det är läxor som bygger på repetition (glosor, ord att stava, lästräning, multiplikationstabellen), eller förberedelser med rätt syfte (t ex att bringa förförståelse). Och läs gärna det här inlägget igen: Hur vi pedagoger bidrar till att våra nyanlända lyckas-enligt eleverna
Eleverna har mycket kloka tankar om vilken undervisning som fungerar bäst för dem, och framför allt: underskatta inte överinlärning och repetition, det gynnar samtliga elever!


Prenumerera på nya blogginlägg

Lärlabbet: Återkoppling, motivation och självkänsla

Idag sändes avsnittet som Mårten, Ulla-Carin, Alva och jag spelade in med Isabella Grybe som programledare. Ni kan titta på det här:

Lärlabbet: återkoppling, motivation och självkänsla

Efter själva inspelningen fick vi möjlighet att diskutera vidare i eftersnacket och det ledde till vidare reflektioner och fördjupningar i ämnet:

Lärlabbet fördjupning: Eleven måste få en chans att misslyckas

Det har varit en superspännande upplevelse att vara med om detta, utvecklande för mig som person och i min pedagogroll. Att reflektera kring sitt uppdrag och ventilera sina tankar i olika forum är bara utvecklande!

Ulla-Carin, Mårten, Isabella, jag och Alva
Ulla-Carin, Mårten, Isabella, jag och Alva
Glada och nöjda efter en mycket spännande dag!
Glada och nöjda efter en mycket spännande dag!

Prenumerera på nya blogginlägg

Gästbloggare Lärlabbet

För drygt två veckor sedan var jag alltså i Stockholm för att delta i ett avsnitt av ur.se-serien Lärlabbet med temat Återkoppling, motivation och självkänsla. Efter programmet fick vi deltagare i uppgift att skriva ett blogginlägg utifrån våra tankar kring ämnet. Ni hittar mitt bidrag här.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Layout-träff i Stockholm

I fredags var jag i Stockholm igen för att representera Östbergsskolan i arbetet kring layouten i kartläggningsmaterialet för nyanlända. Vi fick arbeta dels med de olika delarna i steg 1 och steg 2 (litteracitet och numeracitet) samt komma med synpunkter på hur materialet ska presenteras på Bedömningsportalen efter nyår.
Under min tid som lärare på en annan skola i kommunen så hade vi för ett antal år sedan förmånen att vara implementeringsskola inför lanseringen av Lgr-11, och det var verkligen det, en förmån. För på samma sätt som vi på Östbergsskolan nu har möjlighet att arbeta med kartläggningsmaterialet innan det offentliggörs så var det också oerhört bra att i förtid sätta sig in i Lgr-11. Förkunskaper förgyller tillvaron, för oss alla.
Och när det gäller just nya kartläggningsmaterialet och det gedigna arbete Skolverket har låtit oss ta del av så har vi under hösten skapat en mycket bra förförståelse, och en bra grund att bygga vidare på. Jag tänker att det nu är mycket viktigt att vi som redan kan materialet delar med oss av våra tankar och erfarenheter till alla andra skolor som ska starta arbetet efter nyår. Vi har därför redan nu t ex planerat att ha bl a workshops med berörda kartläggare, föreläst för kommunens rektorer om tidsaspekten och vilka förutsättningar som krävs samt planerat in träffar med Modersmålsenheten för att se till att implemteringen av materialet blir så bra som möjligt.
Givetvis kommer det att kännas svårt för många, det är ju nytt, och som jag har varit inne på tidigare så kommer det att krävas ett organisatoriskt nytänk men hinder är till för att överbryggas. Vi måste utgå från att materialet ger oss nya möjligheter som vi inte haft tidigare på samma sätt. Och så är det faktiskt. Våra nyanlända elever får möjlighet att dela med sig av erfarenheter, intressen, språk och kunskaper på ett konsekvent och generellt sätt som inte funnits tidigare och det är SÅ bra!

Under layout-träffen i fredags delades vi in i tre grupper med tre pedagoger i varje och jag var i litteracitet-gruppen. Vi tittade på bl a formgivning, struktur och innehåll och lyfte fram det som var bra och förslag till eventuella förändringar. Vi funderade också över presentationen i Bedömningsportalen eftersom det är viktigt att materialet och dess delar känns överskådliga, lättillgängliga och förståeliga. Eftersom materialet fortfarande är under bearbetning och eftersom det fortfarande utvärderas och dessutom ska ut på en remissrunda så får vi inte sprida det. Däremot så har jag ju tidigare skrivit om de generella dragen kring materialet HÄR!

Nu återstår två träffar i Stockholm i slutet av november och sedan har vi gjort vårt när det gäller utprövningarna, och efter nyår berörs vi alla av detta eftersom de två första delarna är obligatoriska. Det kommer att bli spännande och lärorikt!

Det kan ju inledningsvis kännas lite dimmigt när man ska börja sätta sig in i och lära sig något helt nytt. Det kan också kännas både förvirrat och rörigt och man kanske tänker: Hur ska det här gå? Vis av erfarenhet gällande just kartläggningsmaterialet så vet jag att det kommer att gå bra! Efter en tid kommer saker och ting att klarna och skolor kommer hitta sina egna sätt att organisera arbetet på.

Just den där tanken: Hur ska det här gå? fick jag när jag 17.15 stod på Bromma flygplats och möttes av beskedet att dimman låg tjock över Frösön. Beskeden varierade under de två timmar vi fick vänta; buss? tåg? hotell? nytt flyg under lördagen?
Men vet ni vad? Det klarande och vi landade safe and sound på Frösön några timmar senare. Så tro mig: dimman lättar så småningom 😊

Ingen dimma på morgonkvisten iallafall!
Ingen dimma på morgonkvisten iallafall!

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Det var en gång….lektionsupplägg återberättande text

Förutom att jag undervisar i ämnet svenska som andraspråk i årskurs 8 och 9 på Östbergsskolan så undervisar jag också eleverna som fortfarande gör viss tid i Introduktionsgrupp i ämnet. Jag undervisar i två olika grupper där eleverna generellt har bott i Sverige under kort tid och har kommit olika långt i sin språkutveckling. Det är en ynnest att få undervisa elever som ligger på så olika nivåer, det är väldigt inspirerande och lärorikt. Utmaningen för mig som lärare är att hitta språkutvecklande uppgifter där eleverna får arbeta inom sin proximala utvecklingszon dvs kognitivt utmanande uppgifter i en konkret kontext.

De senaste lektionerna har vi ägnat oss åt att skriva återberättande texter, och då har jag använt mig av bildserier som utgångspunkt. De bildserier jag har använt mig av är dessa:

Der kleine Herr Jakob, 40 bildserier
Der kleine Herr Jakob, 40 bildserier

De är bra tycker jag eftersom bildsekvenserna är tydliga och roliga, och eleverna inspireras av dem. Det är relativt enkelt att bygga en historia utifrån dem:

Det var en gång...
Det var en gång…

Så här har jag arbetat i de båda grupperna:

Lektion 1: jag har förberett genom att göra häften med fyra sidor och kopiera upp samma bildsekvens till eleverna. Eleverna har sedan fått klippa ut bilderna och klistra in dem i rätt ordning, en bild på varje sida. Därefter har eleverna fått skriva på sitt modersmål, och syftet med det är att jag vill ta reda på elevernas FÖRMÅGA att skriva återberättande historier. När eleverna har skrivit färdigt sina historier har vi gjort på lite olika sätt. Jag har t ex suttit med en eller flera elever (med samma modersmål) som har varit i Sverige väldigt kort tid och ändå tillsammans lyckas översätta berättelserna till svenska. Då har jag genom textsamtal skrivit översättningen under elevens text på modersmål och på så vis får eleven sin berättelse på två språk. Jag har också fått ett mycket bra stöd av våra duktiga studiehandledare när det gäller översättningen.
Genom att inleda det återberättande arbetet på det här sättet synliggörs elevernas förmåga att t ex göra person- och miljöbeskrivningar (apan är uttråkad, mannen är ledsen för han har inga pengar, Jonas var en snäll och kärleksfull man, det var en kall vinterdag och marken var isig etc). Det är viktigt för mig som pedagog att se dessa förmågor och även elevernas utvecklingsområden. Olika elever har olika stor vana av textskrivande i återberättande form. Dessutom inleder vi arbetet med att eleverna får skriva på det språket de känner sig tryggast i, och genom att göra så får eleverna en positiv inställning till det fortsatta arbetet, när det blir lite svårare så har de referenser.
När eleverna är klara med sina böcker och texten är översatt har jag läst berättelserna högt om eleverna själva har önskat det. I det här fallet önskade samtliga att jag skulle göra det.

Lektion 2: jag har kopplat min dator till kanonen i klassrummet för att vi ska kunna skriva en gemensam text. Jag skriver texten på dator och eleverna skriver samma text i sina skrivböcker. Den här lektionen har jag valt en annan bildserie som vi ska skriva en återgivande berättelse om. Genom att prata om bilderna, vad vi ser och vad som händer, så bygger vi en gemensam text. Vid den här tidpunkten har eleverna referenser från föregående lektion, de känner igen figurerna på bilderna och har en förförståelse för skrivsättet från sin egen berättelse på modersmålet. Jag kan ställa frågor som:
-vad ser ni på bilden?
-vad heter mannen?
-hur är han klädd
-hur gammal är han?
-var är han?
-vad gör han?
-varför är han glad?
Genom att ställa dessa frågor kan alla elever delta i uppbyggnaden av berättelsen. Det kan handla om att man kan en färg, hitta på ett namn eller säga något om vädret. Det är när vi jobbar så här som ”the magic happens”: eleverna börjar plötsligt fråga om varför adjektivet står före substantivet t ex en grön jacka (det är tvärtom på arabiska) eller varför jag skriver ”någon har ätit av kakan” (det uppstår en diskussion om tempus och verbets perfekt-form) eller att man kan säga ljuslila och mörklila, inte bara lila. Jag kan visa strukturen i återberättande texter genom att t ex peka på typ av verb som är återkommande och hur berättelsen struktureras tidsmässigt. Grammatiken blir alltså funktionell och arbetssättet sätter igång metakognitiva processer hos eleverna och språkliga funderingar trots att vissa bara har varit i Sverige några veckor. Det är så coolt tycker jag!
Resultatet av lektionen blir en gemensam text på en relativt hög språklig nivå, där samtliga elever har deltagit och där samtliga elever har förstått. Att som elev få uppleva att man faktiskt kan skriva en saga på ett nytt språk är en ganska härlig känsla. Vi har också skapat en modelltext för det kommande individuella skrivandet.

Lektion 3: till den här lektionen har jag förberett ett antal frågor till den gemensamma texten vi skrev föregående lektion, för nu ska eleverna få arbeta med läsförståelse utifrån en text som de själva har varit med och konstruerat. När jag har utformat frågorna har jag utgått från frågetyperna på, mellan och bortom raderna. Frågorna kan se ut så här:
-Vem handlar berättelsen om?
-Vad har Samir på sig?
-Var är Samir?
-Vilken dag är det? Varför tror du det?
-Vilken årstid är det? Varför tror du det?
-Varför är mannen sur?
-Hur tror du Samir känner när han ser att någon har ätit av hans kaka?
Man kan kanske tycka att den här typen av frågor är väldigt svåra för de elever som är helt nya i svenska språket, men de fixar det! Det här är ännu ett exempel på en kognitivt utmanande uppgift men i en konkret och stöttande kontext. Frågorna bygger på en text vi har skrivit tillsammans och därför finns redan den viktiga förförståelsen. I det här läget tar eleverna också hjälp av varandra:
-Hur ska jag veta vilken dag det är?
-Jamen, han är ju på tivoli och då måste det vara lördag!
-Varför?
-Jo, för man är ju ledig på lördagar, och om man ändå åker på tivoli så vill man vara där hela dagen!

Lektion 4: nu är det dags för eleverna att skriva en individuell text. Med sig i bagaget har de bilder, den gemensamma modelltexten samt berättelsen skriven på modersmål/svenska. Dessutom har de med sig våra textsamtal i övrigt, vilket bidrar till att eleverna vill skriva berättelser med ett rikare innehåll.

En bra fortsättning på den individuella texten är sedan att låta eleverna göra läsförståelseuppgifter till sina egna texter som klasskamraterna får arbeta med.

Den här typen av textarbete går att variera och spinna vidare på i det oändliga, och resultatet blir oftast bra. Det är visserligen mer ansträngande att konstruera uppgifter själv, utifrån elevgrupp både på individnivå och gruppnivå, men för min del tycker jag att det är bättre eftersom jag kan koppla uppgiften direkt till kunskapskraven i ämnet och vilka specifika kunskapskrav jag vill fokusera på vid just det här tillfället.


Prenumerera på nya blogginlägg

Genrepedagogik i teori och praktik

Under vecka 44 startade senaredelen på Östbergsskolan sin utbildningssatsning i genrepedagogik tillsammans med Britt Johansson. Faktum är att vi är den första senaredelsskolan som Britt utbildar i genrepedagogik, vilket såklart känns extra spännande. Jag tror starkt på fortbildning över tid i grupp eftersom det oftast ger mycket mer när vi tillsammans kan applicera nya tankesätt och metoder på våra undervisningsgrupper, och samtidigt reflektera över hur arbetet fortskrider.
Vi inledde med en halvdag på Campus i måndags och då gick Britt igenom syftet med och grunderna i genrepedagogiken dvs teori och koppling till Lgr-11. Under onsdagens heldag (som jag tyvärr missade på grund av inspelningen av avsnittet till Lärlabbet gick Britt igenom instruktioner och personligt återgivande genrer. Genrepedagogiken syftar till att eleverna ska utveckla, inte bara sitt vardagsspråk utan också ett effektivt skolspråk. Genom att medvetandegöra eleverna om olika texttyperns strukturer och samtidigt väva in aktuell grammatik lär sig eleverna att se olika mönster och förstå texters syften. De får med andra ord verktygslådor för olika genrer vilket utvecklar läs-och skrivförmågan mer effektivt, en helhetslösning kan man säga. Läs mer om metoden här:

Vad är genrepedagogik?

Eftersom jag är en stark förespråkare av metoder som främjar och optimerar undervisningen för våra nyanlända (och även alla andra elever såklart), så tror jag att en sådan här utbildningssatsning är väldigt bra. För även om man som pedagog inte anammar metoden i sin helhet så kan man iallafall anamma vissa delar och framförallt så får man ett nytt perspektiv på sin undervisning och det är bara positivt. Även små förändringar i undervisningen kan spela stor roll för eleverna. Jag tänker att man som pedagog måste ha ett öppet sinne och vara beredd att omstrukturera och omvärdera både sin syn på undervisning och de metoder man använder, för samhället är föränderligt och efterfrågar hela tiden nya ”skills” och där måste skolan haka på. Återigen det här med att titta innanför boxen.

Själv har jag arbetat genreinspirerat under flera år eftersom jag kom i kontakt med Britt Johanssons och Anniqa Sandell Rings bok Låt språket bära-genrepedagogik i praktiken och Pauline Gibbons  Stärk språket, stärk lärandet  och  Lyft språket, lyft tänkandet redan under min utbildning i svenska som andraspråk för ett antal år sedan, så jag VET att arbetssättet är mycket användbart och mycket språkutvecklande. Våra nyanlända elever kommer ofta till svensk skola sent och har kort tid på sig att utveckla både språk och ämneskunskaper och då är arbetssättet mycket bra. Dessutom är det ju faktiskt så att SPRÅKET FINNS I ALLA ÄMNEN och språket måste undervisas på plats, det vill säga där det ska användas. Därför är det varje ämneslärares skyldighet att arbeta med sina respektive genrer med tillhörande ord och begrepp under sina lektioner i ämnet. Allt för att alla elever ska ha möjligheten att utvecklas optimalt.

Trots att jag missade Britts heldag i onsdags så fick jag ju en helspännande dag i Stockholm, och inte nog med det; jag fick också träffa ett stort antal spännande och inspirerande personer. Och som av en lycklig slump så var Mårten Sahlin en av de andra deltagarna i Lärlabbets avsnitt om Återkoppling, motivation och självkänsla. Mårten arbetar på senaredelen på Romaskolan på Gotland och han har skrivit en bok som heter Arbeta formativt i NO-stöttning i klassrummet. Boken innehåller tips om hur man som lärare kan synliggöra lärandet och även hur man arbetar språkutvecklande i NO-ämnet. Se där! Vilken tur att vi råkade hamna i samma tv-studio när vi precis inlett det språkutvecklande arbetet med Britt Johansson! Nu har jag införskaffat Mårtens bok och tänker att den kan vara ett bra komplement för våra NO-lärare i arbetet med genrepedagogik.
Spännande läsning väntar, och jag återkommer med vidare reflektioner när jag har läst boken.

Arbeta formativt i NO-stöttning i klassrummet, av Mårten Sahlin Författaren själv håller i boken 😊
Arbeta formativt i NO-stöttning i klassrummet, av Mårten Sahlin
Författaren själv håller i boken 😊

Prenumerera på nya blogginlägg

Olika former av återkoppling och vikten av en trygg och stimulerande lärmiljö

Olika former av återkoppling och vikten av en trygg och stimulerande lärmiljö

Efter inspelningen av Lärlabbets avsnitt Återkoppling, motivation och självkänsla skrev jag ner ett antal punkter som är viktiga för mig utifrån min lärarroll, min syn på lärande och arbetet i klassrummet:

-mål för lektion eller mål efter lektion (Vad har vi jobbat med? Fick du någon aha-upplevelse? Vad tar du med dig härifrån?)

-mål för arbetsområde (viktigt att återkomma till detta under arbetets gång)

-arbeta på olika sätt för att få eleverna att förstå kunskapskraven (måste göras återkommande, kunskapskraven är svåra att förstå) t ex visualisera kunskapskraven genom goda och mindre goda exempel och exemplifiera de olika begreppen

-konstruktion av uppgifter som utmanar eleverna kognitivt, det är svårt att lära sig nya saker och det tar tid, men det är fullt möjligt

-individuella utmaningar utifrån nuläge

-konstant dialog i klassrummet: lärande är kommunikation, reflektion, diskussion och samarbete

-ett tillåtande klassrumsklimat där det är rätt att göra fel, där vi kan lyfta både lyckade och mindre lyckade exempel och där elevernas frågor och funderingar för lärandet framåt

-fokus på metoder som främjar ett lustfyllt lärande (t ex samarbete och att utgå från intressen), då blir det i förlängningen lättare att arbeta med tuffare uppgifter

-att som lärare träna eleverna att utmana sig själva och se möjligheterna istället för hindren (träna dem i dynamiskt tänkande och att vara lösningsfokuserade)

-att som lärare förmedla att jag har höga förväntningar eleverna

-att förmedla att lärande inte är något ensamarbete

-Facebook-grupper och Google Classroom för snabb återkoppling, både på gruppnivå och individnivå, genom olika typer av sociala medier och digitala verktyg kan vi arbeta med återkoppling åt olika håll, utvärdering, flippat klassrum, kamratrespons etc

-visuellt stimulerande och stöttande atmosfär

-att som lärare förmedla entusiasm och vara peppande, utgå från att alla kan

-uppmana till och förmedla vikten av eget ansvar, då ökar möjligheterna att föra enskilda återkopplande samtal med eleverna

-digitalt arbete för att optimera tiden och enklare arbeta formativt med specifika uppgifter

-arbete enligt cirkelmodellen, dvs modelltexter och gemensamt skrivna texter får ligga till grund för det individuella arbetet, genom cirkelmodellen får eleverna arbetens kvalitet “på köpet”

-att som lärare understryka vikten av och ansvaret med att vi lär oss av varandra och delar med oss, vi är varandras lärresurser

-bryta ner mål till mindre delar för att arbetet ska upplevas mer hanterbart för den enskilda eleven t ex skriv EN gestaltning, men gör det extra noggrant eller fokusera enbart på tempus etc

-återanvändning av texter till nya texttyper t ex kan en argumenterande text bli en krönika eller ett Ted talk, en saga kan bli en novell etc

-se till att eleverna får känna att de lyckas eftersom det sporrar motivationen i andra sammanhang “Jag kan faktiskt lära mig och förstå”, och påminn eleven om detta igen och igen

-att som lärare träna eleverna att omsätta tillägnade kunskaper och förmågor i nya uppgifter

-bygga förtroendefulla relationer, vara en pedagog som eleverna vänder sig till när det uppstår problem eller frågor, goda relationer bidrar till att det är lättare för mig som pedagog att ha höga förväntningar

-att som lärare aldrig ge konstruktiva kommentarer tillsammans med ett betyg

-att som lärare försöka upptäcka hur eleverna använder den återkoppling de får

-SE eleverna, och se deras utvecklingspotential (dynamiskt tankesätt-alla kan lära sig!)

-ge aldrig upp

-var flexibel

Att vara lärare innebär framförallt att vara flexibel och att se samtliga elevers utvecklingspotential. Genom att bygga goda relationer och genom kontinuerlig kommunikation så får man som lärare en mycket bra grund att bygga undervisningen på, och därmed främja för ett framgångsrikt lärande.

 


Prenumerera på nya blogginlägg