The learning pit, igen

Jag har tidigare skrivit om James Nottingham och Learning pit. Nottingham understryker det faktum att våra elever behöver utmanas kognitivt i skolan och att lärande bygger på samarbete och kommunikation. För att komma upp ur gropen krävs ansträngning, olika sätt att tänka på och ett kollektivt lärande. Jag tror generellt att vi borde bli bättre på att anamma Nottinghams tankar i vår undervisning, ett nytt sätt att tänka innanför boxen. Vad gäller våra andraspråkselever så kan jag bara se fördelar med att arbeta på det här sättet eftersom de har det dubbla uppdraget, att tillägna sig språk och kunskaper samtidigt. Jag hittade en väldigt bra film om Learning pit:

Utifrån bl a Hatties studie Synligt lärande och Christian Lundahls inspirerande Youtube-filmer och Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet-återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla har jag fått en väldigt bra bild av vilken typ av undervisning som fungerar för mina elever och mig.

Idag har jag varit i Stockholm och fått förmånen att delta i en inspelning av ett program om Återkoppling, motivation och självkänsla i UR-serien Lärlabbet. Dessa begrepp är tre begrepp som hänger ihop. Genom att ha höga förväntningar på mina elever och en konstant formativ dialog om lärande och lärandemål bidrar det till motivation och självkänsla; hinder är till för att överbryggas och vi gör det tillsammans på olika sätt och med hjälp av olika metoder. Det tar lång tid att lära sig saker, det måste man som elev få veta och förstå. Lärande är en process och det ena utesluter aldrig det andra. Vi måste erbjuda våra elever utmaningar på rätt nivåer och visa dem på progression och framsteg över tid för att synliggöra lärandet. Vi måste ställa frågor där eleverna får möjlighet att träna på de olika förmågorna t ex Hur vet du det? Varför tror du att det är så? Kan du använda den kunskapen på något annat sätt? eller uppmaningen: Berätta hur du tänker! Filmen ovan är ett lysande exempel på detta.

Så vad är egentligen återkoppling för mig? Jo, det är ett verktyg för att synliggöra lärandet och att synliggöra lärandet kan man göra på många olika sätt, men syftet är att på olika sätt visa eleven var hen befinner sig i förhållande till kunskapsmålen och hur progressionen ser ut över tid för att eleven ska förstå att ansträngning lönar sig och för att eleven ska ha motivation att fortsätta kämpa. För när eleven tar sig ur gropen så blir en av belöningarna nyvunnen självkänsla: jag jobbade hårt, jag kanske misslyckades, men jag kämpade vidare, jag tog mig upp och nu står jag här med nyvunna kunskaper och en ny förståelse och jag känner mig stolt.

Lite så kände nog Ulla-Carin, Mårten och jag när vi efter dagens TV-inspelning hämtade andan en stund tillsammans innan vi skildes åt på Stockholms central: vi fixade det!

Glada och nöjda efter en mycket spännande dag!
Glada och nöjda efter en mycket spännande dag!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Sammanfattning av nya kartläggningsmaterialet

Nu har arbetat med Skolverkets kartläggningsmaterial för nyanlända i ca 1,5 månad. Vi har som pilotskola bildat oss en relativt klar bild av materialet och genom olika typer av utvärderingar förmedlat våra tankar om eventuella förbättringar  samt funderingar i stort, både direkt till Skolverket och även via Karlstads universitet som har som uppdrag att observera och utvärdera materialet under hösten. Arbetsgången kring materialet känns proffsig och genomtänkt och vi upplever att våra tankar och åsikter är mycket värdefulla och tas i beaktning. Kartläggningsmaterialet kommer att publiceras i Skolverkets bedömningsportal efter årsskiftet, i samband med att den nya lagen träder i kraft. Det känns adekvat och motiverat. I samband med att jag och min kollega Maria föreläste om det nya kartläggningsmaterialet (ramarna, eftersom innehållet är sekretessbelagt under utprövningstiden) för kommunens rektorsgrupp, skrev jag ihop en sammanfattning av huvuddragen i materialet. Det ser ut så här:

Skolverkets nya kartläggningsmaterial för nyanlända, Jessica Björnwall

I ett tidigare inlägg har jag varit inne på hur det nya kartläggningsmaterialet på olika sätt kommer att påverka våra skolor utifrån det faktum att vi måste ha en tydlig struktur kring hur vi ska arbeta kring det. Det kräver en bra organisation. Det kräver flexibilitet. Det kräver samarbete. Det kräver ett öppet sinne och en nyfikenhet.

Vi har under en mycket lång tid efterfrågat ett övergripande lättarbetat material som på ett effektiv sätt ska fånga in våra nyanländas kunskaper och erfarenheter. Snart har vi det i våra händer och då måste vi på skolorna optimera arbetsgången och hitta former som fungerar. Vi avsätter tid för att vinna tid och vi gör det för våra elevers skull. Alla kunskaper räknas!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Arbeta med återberättande text

Här kommer ett tips på en bra skrivuppgift, som utgår från intressen, erfarenheter och förförståelse. Uppgiften heter Min tidslinje, och är en återberättande text där eleven utgår från en tidslinje över hens eget liv. Eleven får markera ut ca fem viktiga händelser och kort beskriva dem på sin tidslinje (en typ av tankekarta). Därefter skriver eleven en återberättande text utifrån valda händelser. Den pedagogiska planeringen ser ut så här och utformad efter elevgrupper i åk 7-9:

Min tidslinje

När jag konstruerar den här typen av uppgifter väljer jag ofta specifika områden som eleven sak tänka på. I det här fallet kommer jag, rent grammatiskt att titta på ordföljd och användning av tempusformen preteritum. Givetvis spelar innehållet i texterna den avgörande rollen, men just i SvA så är det bra träning för eleverna att i instruktionen enbart välja ett par grammatiska bedömningspunkter för att hjälpa eleverna att fokusera på just dem.

Jag är också noggrann med instruktionen gällande textens format, eftersom jag vill att de steg för steg ska lära sig hur dokument av den här typen konsekvent ska se ut. Jag vill också att de använder google documents för att vi på ett smidigt sätt ska kunna dela dokument och arbeta formativt med dem. Det är också bra att välja ett specifikt antal ord (minst 500 i det här fallet), eftersom det är en bra hjälp för eleverna att utveckla sina texter i dialog med mig.

Innan eleverna sätter igång med sin uppgift ritar jag min tidslinje på tavlan och markerar ut för mig viktiga händelser. Jag brukar ge olika exempel för att påvisa att viktiga händelser är väldigt personliga och det är bara jag som kan bedöma vikten av dem utifrån min egen upplevelse. Därefter brukar jag skriva ett antal meningar utifrån min egen tidslinje som eleverna formulerar tillsammans med mig och i det här läget tittar vi extra på ordföljd och tempus.

Jag upplever att mina elever har ett väldigt stort behov av att skriva sina historia, och därför är jag väldigt tydlig med att det är jag och enbart jag som kommer att vara textens mottagare (läsare). Jag tycker inte att man ska vara rädd för att göra en sådan här uppgift med nyanlända och ensamkommande för eleverna bestämmer själva vilket innehåll de vill ha i sina texter. Vissa vill skriva om flykten till Sverige eller kriget i hemlandet och andra väljer helt andra ingångar,

Detta är ett bra exempel på en uppgift som engagerar samtliga elever och som samtliga elever kan utföra på sin egen individuella nivå.


Prenumerera på nya blogginlägg

Uttalsträning som tilltalar eleverna

Sara Lövestam är bl a författare och SFI-lärare och i sitt lärarutövande en inspirationskälla för mig. Hon arbetar visserligen med vuxna inlärare, men det hon gör som pedagog är även applicerbart på yngre inlärare. På ur.se finns nu Tio lektioner i språkdidaktik och lektion 1 handlar om hur man kan jobba med digitala hjälpmedel och uttal i språkklassrummet. Något som är svårt för många andraspråkselever är det vi kallar assimilation, dvs förändring av ett språkljud till större likhet med ett närliggande ljud, eller att två ljud smälter samman till ett nytt gemensamt ljud. Exempel på sådana ljud i svenskan är rt, rd, rl, rn och rs. Fundera över hur du uttalar bort, kort, sort, Carl, bord, barn, kors. För inlärare av svenska är assimilation svårt, eftersom ljuden är nya och uttalet inte är detsamma som stavningen.

Sara Lövestam använder sig av sånger/låtar för att jobba med elevernas uttal och det är en briljant idé. Därför valde jag att kopiera hennes lektion och göra samma typ av uppgifter med mina SvA- elever i åk 9.

Jag har valt att använda musiktjänsten Spotify, eftersom det finns en sinnrik funktion som är att man kan välja att spela en låt i karaoke-version genom att klicka på lyrics/låttexter. Dels kan eleverna följa med i texterna samtidigt som artisten sjunger och dels kan vi pausa och titta på specifika ord, och då titta både på stavning och uttal

Det är viktigt att välja en låt som tilltalar eleverna (vilket i sig inte är helt lätt), men till dagens lektion valde jag låten Västerbron av den svenska duon Norlie & KKV. Eftersom jag själv har tonåringar hemma så har jag hyfsad koll på vilken typ av musik som kan tänkas fungera.

Innan lektionen drog jag ut texten så eleverna också hade den på papper. Jag hittade texten här: Västerbron och eleverna kunde också lyssna på låten här:

För att eleverna skulle få möjlighet att både läsa och lyssna på texten så lade jag ut den i vår fb-grupp för några dagar sedan. Det här med förförståelse, vet ni.

Så här gjorde jag:

  1. Eleverna fick lyssna på låten och antingen titta i sina papper eller på textremsan på bildskärmen.
  2. Eleverna fick fundera själva en stund över vad texten handlar om och vilken känsla de fick av att lyssna på den.
  3. Eleverna fick delge sina tankar och utifrån dessa skrev vi en gemensam textanalys. Det som ofta händer i mitt klassrum vid dessa tillfällen är att det kollektiva lärandet blir väldigt påtagligt. T ex kom min kinesiske elev med en reflektion kring låttiteln som övriga elever inte hade tänkt på och utifrån det började alla fundera över varför låten heter som den gör.
  4. Efter den gemensamma låtanalysen lyssnade vi på låten en gång till men nu pausade jag när det dök upp speciella ord som jag i uttalssammanhang ville lyfta t ex bort, förstå etc
  5. Vi kom också in på olika uttryck t ex himmelen faller ner när vi pratar eller alla färger bleknar. Vad menar de när de sjunger så?
  6. Vi lyssnade och tittade på karaoke-versioner av låtar på elevernas modersmål dvs persiska, turkiska, mandarin, persiska, somaliska, thai och ryska. Här fick eleverna möjlighet att vara experter eftersom de fick berätta för mig vad låtarna handlade om och vilken känsla de tyckte att de förmedlade. Sådana här tillfällen är mycket viktiga eftersom de är så betydelsefulla för mina elever (språk och identitet), och framför allt kan de något som jag inte kan. Eleverna får lära mig.
Inför kommande lektion har vi nu skapat en bra grund för enskild analys av låttext samt ytterligare uttalsträning. T ex kan eleven själv plocka ut ord som är svåra att uttala och träna på dessa genom att lyssna och pausa och säga ordet. Vad gäller analys så kan eleven analysera både en svensk låt och en låt på modersmål (fast skriva på svenska). Det är nämligen intressant att se om djupet i tolkningarna skiljer sig beroende på språk.
Det finns oändliga möjligheter när det gäller att lyfta in tekniken i klassrummet och därmed utgå från en sfär som eleven är tämligen bekant med (i det här fallet olika musiktjänster), och undervisning går att variera i det oändliga. Det gäller bara att våga prova och att våga misslyckas, därför det gör man. Men för oss pedagoger gäller samma regel som för våra elever: det är genom felen det blir rätt.
Klart slut!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Alltså dessa VERB!

Det är ett fascinerande jobb jag har. Förutom att flerspråkigheten i sig är fantastisk så är det faktum att det svenska språket, enligt mina SvA-elever,  i sig är synnerligen tillkrånglat synnerligen intressant. Mina, enligt mig själv, rätt så goda grammatikkunskaper får ställa sig på sin spets i princip varje lektion på grund av elevernas briljanta reflektioner över språket. Deras resurs? Ett annat modersmål.

Som infödd svensk med svenska som modersmål så är det svenska språket en sådan naturlig del att man inte per automatik reflekterar så mycket över det. Det är ju egentligen ganska logiskt. Språket är som ett inbyggt verktyg som vi automatiskt använder för att kommunicera med varandra och för att förstå och upptäcka vår omvärld. Våra andraspråkselever, som kommer till den svenska skolan och måste anta den dubbla utmaningen att bygga upp ett nytt språk samtidigt som de ska tillägna sig ämneskunskaper, kan inte använda språket som infödda svensktalande och därför måste vi hjälpa dem med att få verktyget. Just därför är ett språk-och kunskapsutvecklande arbetssätt en förutsättning för en likvärdig skola. Okej, det var en liten parentes i sammanhanget, om än så viktig!

Det jag ville komma till var att som lärare i SvA så måste du ha koll på grammatiken för eleverna ställer supersmarta frågor om det svenska språket, och då känns det ju alltid bra att kunna FÖRKLARA och PÅVISA grammatiska företeelser i svenskan. Och det är väldigt väldigt bra att i samband med grammatiska diskussioner låta eleverna reflektera över sitt eget modersmål, om skillnader och likheter. Det är sätt att hjälpa eleverna att minnas. Och ofta handlar det om att vi i svenskan gör tvärtom (t ex ordföljd eller placering av negation), eller har ett helt annat system för exempelvis kongruens eller tempus.

Igår arbetade vi just med att ta tempus på verb, och här finns det ju vissa grundläggande regler, men det finns också undantag och just därför anser de flesta av mina elever att svenska är ett svårt språk att lära sig. Undantaget bekräftar inte regeln.

Oj vad många ord! Och detta är bara en bråkdel av alla verb!
Oj vad många ord! Och detta är bara en bråkdel av alla verb!

Och inte nog med det att man ska lära sig att ta tempus på alla olika verb, man måste också förstå när det t ex är korrekt att använda perfekt (något fullbordat) istället för preteritum. Och då handlar det ofta om små subtila ledtrådar och skiftningar i språket som avgör vilket som är korrekt att använda just DÅ. Därför är den funktionella grammatiken så bra; att se rätt tempus i ett sammanhang. Genom genrepedagogiken får eleverna ledtrådar som bidrar till en grammatisk förståelse. T ex använder vi oftast presensformen av verbet (aktionsprocess) i faktatexter och meningarna inleds oftast med deltagaren (exempel: Cristiano Ronaldo kommer från den portugisiska ön Madeira). Det är ett mycket bra sätt att optimera språkinlärningen på. Dock är det också viktigt för mina elever att också få många möjligheter att färdighetsträna t ex genom att vi tillsammans tar tempus på verb. Och jag har varit inne på detta förut, vi ska inte förringa repetion och överinlärning för det är svårt att lära sig ett nytt språk.

Jag brukar ibland starta mina lektioner med dagens grammatiktips. En kort genomgång av en grammatisk företeelser som kan ge en aha-upplevelse eller åtminstone en början till en aha-upplevelse. I morse skrev jag upp på tavlan att 70% av alla substantiv är utrum (n-genus) och 30% är således neutrum (t-genus), så om du som elev mot förmodan måste gissa, gissa på utrum!

Det är kul med grammatik 😊


Prenumerera på nya blogginlägg

Mot Stockholm igen!

I måndags var det dags för en ny träff i Stockholm med Skolverket och övriga utprövningsskolor.

Vi är nu i full gång med att testa nya kartläggningsmaterialet med våra nyanlända elever på Östbergsskolan, och träffen i Stockholm hade fokus på tankar och reflektioner så här långt. Vi har nu arbetat med materialet i ca en månad.

Då materialet under höstterminen är under utprovning, så råder det sekretess kring det specifika innehållet i respektive steg, men däremot så har det ju varit och kommer att vara ett antal träffar i Sverige kring materielets struktur och syftet med materialet. Ganska logiskt med tanke på det nya lagförslaget gällande nyanlända som träder i kraft i januari 2016, allt hänger ju ihop. Jag tänker också att det är oerhört viktigt att huvudmän, rektorer, modersmålsenheter, studiehandledare/tolkar och pedagoger får möjlighet att förbereda sig i tanken och börja planera för hur arbetet kring nya kartläggningsmaterialet ska organiseras. För tankar kring organisation är ett måste och det med tanke på att steg 1 och steg 2 kommer att vara obligatoriska. Alltså måste varje kommun och varje skola ha en plan för både implementering av materialet samt en plan för hur kartläggningsarbetet ska ske. Det finns viktiga faktorer att ta hänsyn till, som vi redan nu vet:

-Kartläggningen tar tid, de obligatoriska delarna är beräknade att ta 70 minuter per del och det är tre obligatoriska delar. Dessutom krävs det både för- och efterarbete t ex att sätta sig in i materialet, att informera vårdnadshavare, att boka tolk, att informera tolk, att sammanfatta samtalsunderlaget i en kartläggningsprofil och att återkoppla till berörda pedagoger. MEN KOM IHÅG: i och med att vi avsätter tiden så vinner vi också en massa tid genom att vi i ett tidigt skede uppmärksammar elevens kunskaper och förmågor, vi får en bra grund att arbeta vidare utifrån och framför allt, vi får en elev som känner sig uppmärksammad och som förstår att dennes kunskaper faktiskt räknas. Vi ger tid för att få tid!

-Kartläggningen kräver en god organisation. Varje skola måste utforma en plan för kartläggning, där tidsaspekten tas i beaktning. Kanske måste kartläggning ingå i den totala undervisningstiden, eftersom de första stegen i kartläggningen är obligatoriska? Dessutom måste man i allra högsta grad ha elevens behov i fokus, och vad gäller exempelvis tidigaredelselever så kan det vara för jobbigt att göra en kartläggning på eftermiddagstid.

-Kartläggningen kräver samarbete. SvA-lärare, elev, ev vårdnadshavare, ev ämneslärare (steg 3) och tolk samtalar och informationen ska sedan föras vidare till aktuella pedagoger och ev återkopplas till elev och vårdnadshavare.

-Kartläggningen kräver väl utarbetade rutiner t ex för hantering av kartläggningsmaterial, information till hemmet etc.

-Kartläggningen kräver träning dvs att kollegor t ex har workshops och kan testa de olika delarna på varandra. Att vi skapar tillfällen på våra skolor där vi kan sätta oss in i materialet och diskutera det med varandra.

-Kartläggningen kräver en god förmåga att tänka nytt för att optimera skoldagarna för våra nyanlända. Kan t ex  ett ämne tentas av till förmån för ett annat?

-Kartläggningen kräver ett öppet sinne, en stor nyfikenhet, ett flexibelt tankesätt samt fokus på allt positivt som följer med denna process. Vi har elever som kan massor av saker och nu är det äntligen dags för dem att på ett systematiskt sätt få möjlighet att visa sina förmågor.

Det finns en risk att vi väljer att lägga fokus på att se hindren istället för att se möjligheterna, men se nu detta som ett tillfälle att byta fokus och blicka mot möjligheterna. Hinder är till för att överbryggas och i det här fallet kommer de positiva vinsterna att bli så stora att det absolut är värt det. Det var ingen som sa att det skulle bli enkelt, och nu är det dags att anta utmaningen!

Kom ihåg: våra elever är hela skolans ansvar!

Nya möjligheter i sikte!
Nya möjligheter i sikte!

Prenumerera på nya blogginlägg