Skolverket, here we come!

Så var det äntligen dags! I fredags kom det första utkastet av nya kartläggningsmaterialet för nyanlända till pilotskolan Östbergsskolan. I helgen har jag förkovrat mig i materialet, och funderat och tänkt kring det inför återträffen/uppsstartsträffen på Skolverket på onsdag. Rektorerna Gunilla och Torgny samt mina fina Introgruppskollegor Maria, Maria, Johanna och jag åker dit, för att ta del av mer information kring materialet samt diskutera med kollegor från övriga pilotskolor.

image

Därefter kommer vi att inleda arbetet med att kartlägga våra nyanlända elever samt kontinuerligt utvärdera arbetet samt återkoppla till Skolverket.

image

Givetvis är det svårt att säga något om kartläggningsmaterialet så här initialt, men min förhoppning är att det här är ett mycket bra material när det gäller att fånga upp våra nyanlända, planera för årskurs och vidare arbete, samt göra samtliga lärare på skolan delaktiga i det viktiga arbetet med dessa elever genom gedigna och noggranna ämneskartläggningar.

image

Att som elev få känna att alla mina kunskaper och allt jag bär med mig i min ryggsäck är viktigt och värdefull, för på så vis blir också elevens skoldagar hos oss viktiga och värdefulla. Att fånga eleven där den är och utgå från det, oavsett språk.

Jag ser med tillförsikt fram emot en mycket spännande höst och givetvis också en fortsättning alla kommande läsår där vi tillsammans på skolorna arbetar upp ”skills” för att motta och ta hand om dessa elever på ett professionellt och mänskligt sätt. Tack Skolverket för den här möjligheten 😊


Prenumerera på nya blogginlägg

Vikten av samtal!

I mitt klassrum är det kollektiva lärandet mycket viktigt. Mina elever har mycket skilda bakgrunder samt olika (och samma) språk vilket gör att det är ett måste att vi lär av varandra. Basen för det kollektiva lärandet är trygghet i gruppen och det är något som jag som lärare måste jobba mig fram till. I den trygga gruppen är allas åsikter viktiga, alla får göra sin röst hörd, alla vågar göra sin röst hörd och framför allt: det är rätt att göra fel! För vågar man inte gör fel blir lärandet mycket svårt!

Hur kan man då arbeta med en grupp så att den blir så trygg att det kollektiva lärandet blir en självklar del av undervisningen?

Framför allt handlar det om att skapa trygga relationer mellan mig och eleverna och mellan eleverna själva. För att göra detta kan man med fördela använda samtalet som bas. För tillfället arbetar vi med retorik och argumenterande texter i både åk 8 och åk 9. Eleverna i grupperna har olika vanor och erfarenheter av just detta, speciellt skriftligt. Genom att utgå från den lilla gruppen och gruppdiskussioner får samtliga elever känna sig delaktiga: de ovana får komma till tals och de mer erfarna får dela med sig. Dessutom ska grupperna alltid utse en tidtagare, en sekreterare och en ordförande som var och en bidrar med att hålla ordning på diskussionerna. Har jag en mycket ovan elev låter jag den få arbeta med en elev som har samma modersmål, för det finns ett stort värde i att höra förklaringar på olika språk och att låta eleverna stötta varandra. Grupperna får sedan redovisa för övriga grupper, och i det här läget klarar samtliga mina elever att prata inför grupp. Dels för att de är trygga i gruppen, men också för att det är gruppens åsikter de framför och inte enbart sina egna. Den här typen av övningar blir en mycket bra grund inför fortsatt arbete, t ex textskrivning eller muntligt framförande.

I fredags fick mina elever diskutera och resonera kring olika påståenden, och hitta tre argument och tre motargument till varje påstående. Syftet med denna uppgift var att låta eleverna träna i att argumentera inför kommande skriftlig och muntlig övning. Påståendena var inte så enkla och några av reflektionerna från elevernas sida var bl a att det var svårt att hitta argument för något som man verkligen inte höll med om. Ett av påståendena var: Rökning borde vara tillåtet på skolan. Det här kom eleverna fram till:

image

Det blev förstås en hel del skratt eftersom eleverna egentligen vet hur dåligt det är med rökning, men i uppgiften var utmaningen att faktiskt hitta argument FÖR rökning. När vi hade skrivit upp alla argument och motargument så fick eleverna fundera över vilket argument som egentligen var bäst, och de flesta tyckte att det faktum att de rökande eleverna inte behövde skolka (dvs lämna skolans område för att smygröka och sedan komma för sent till lektionerna) var det bästa. Och visst var det ett fiffigt argument?

Efter en sådan här lektion har alla elever:

-deltagit aktivt

-fått lyckas

-fått tala och lyssna

-fått en förståelse för argument och motargument

-fått lära sig grunden i retorikens ädla konst

-fått förförståelse inför kommande uppgifter dom handlar om att skriva en argumenterande text och förbereda ett kort tal

-fått diskutera, resonera, analysera och argumentera

-fått skratta en hel del

-fått lära av varandra

Med samtalet som grund blir det kollektiva lärandet signifikant, med samtalet som grund kan alla elever känna sig delaktiga och lyckas.


Prenumerera på nya blogginlägg

Vikten av förförståelse, och när vi förblindas av vår egen.

Jag har fått tillåtelse av en av mina elever som kommer från ett annat land, en annan kontinent att dela med mig av en händelse som inträffade i våras. Varför vill jag dela med mig? Jo, för att just den händelsen på ett mycket signifikant sätt tydliggör vikten av förförståelse och kulturella skillnader. Vi måste lyfta blicken för att kunna se och för att kunna förstå och för att kunna sätta oss in i varandras sätt att se på saker och ting. Vi måste också hela tiden lyfta blicken för att säkerställa att skolan blir likvärdig.

Klassen skulle samla in pengar till klassresan och denna gång skulle respektive elev sälja plastpåsar, generellt ett relativt vanligt försäljningsobjekt i dessa sammanhang. Varje elev fick med sig en antal plastpåsar som de skulle sälja under en specifik period och sedan skulle de redovisa pengarna på skolan. Efter det att tiden för försäljning var slut och efter ett antal veckor hade eleven i fråga fortfarande inte tagit med var sig osålda plastpåsar eller pengar till skolan och under en lunch blev hen påmind om att göra det. Då vände sig eleven till mig och frågade: -Jessica, vad är det där egentligen?

-Ja, sa jag, det kallas plastpåsar och man har saker i dem, t ex bullar eller mat eller små saker.

-Aha, sa min elev, jag visste inte vad det var och inte min mamma heller. Hon köpte en förpackning och sedan slängde hon dem i soporna. Och vet du, det är svårt för mig att sälja saker. Jag känner inte så många här och när man knackar på en dörr i Sverige öppnar inte folk.

Det visade sig alltså att eleven hade sålt plastpåsar till sin mamma som inte hade någon användning av dem och heller inte lyckats sälja till någon annan eftersom det sociala nätverket inte var så stort och de han kände använde inte heller plastpåsar.

Alltså; förstår ni problemet? Eleven ska sälja en produkt som hen inte tidigare har stött på, hur svårt är det inte att göra det? Eleven har inga släktingar här som kan ställa upp och köpa plastpåsar, något som är relativt vanligt när det gäller andra elever. Uppdraget blir omöjligt och det blir ett misslyckande. I det här specifika fallet hjälpte elevens klasskamrater till och plastpåsarna blev sålda ändå. Men jag tror att vi generellt behöver fundera på sådana här saker. Dagens samhälle är tack och lov heterogent, och jag tror att vi glömmer att lyfta blicken och se på saker i ett vidare perspektiv. Vår egen förförståelse är en och våra andraspråkselever har en helt annan beroende på kultur, religion, sociala förhållanden, levnadsvillkor etc. För att skolan ska bli likvärdig måste vi vidga våra perspektiv och ta hänsyn till mångfalden och våra elevers olika förutsättningar. Vi kan med andra ord inte förutsätta att plastpåsar är en känd produkt för alla elever på en skola.


Prenumerera på nya blogginlägg

Skolor finns överallt…

…men i olika former.

Idag har åk 9v på Östbergsskolan hängt i förnämliga Surfbukten på förmiddagen, så här läsårets första skoldag. Jag har varit inne på detta med lärmiljöer tidigare och just det faktum vilket smörgåsbord av lärmiljöer som finns överallt. Surfbukten är definitivt inget undantag för vilket ställe för ett gäng senaredelselever! I strålande sol och med en entusiastisk Simon Jaktlund som engagerad ledare så fick eleverna testa en mängd olika aktiviteter: wakeboard, longboard, studsmattor, beachvolleyboll, sup, roddbåt, bad mm. Vi har på Östbergsskolan haft en ”äventyrstanke” kring de första två uppstartsdagarna för att grupperna ska få möjlighet att socialisera sig i olika typer av miljöer och med olika aktiviteter och de senaste åren har våra åk 9 varit just i Surfbukten.

Surfbuktens wakeboard
Surfbuktens wakeboard

För våra andraspråkselever blir detta ofta upplevelser på ett nytt sätt eftersom många inte har vetskap om dessa platser/aktiviteter. Vad gäller Surfbukten så är det också en helt ny typ av aktiviteter som de inte tidigare har testat och apropå att våga testa nya saker så har jag även tidigare lyft fram just andraspråkseleverna sätt att angripa det nya på (bl a i skidbacken): med stor nyfikenhet, en öppenhet, ett tålamod och ett mod utöver det vanliga. Att förstå att man lär sig genom att våga och att testa, om och om igen.

Idag fick jag förmånen att vara med två av mina andraspråkselever och uppleva det här nya tillsammans med dem och efter tre timmar klarade de att: åka wakeboard, åka sup (stand up paddle), ro en båt och hoppa studsmatta (vilket är oerhört svårt när man inte har gjort det innan). Snacka om skola! Till på köpet lär man sig en hel del nya ord vilket verkligen gör det hela både språk-och kunskapsutvecklande.

Våtdräkt på!
Våtdräkt på!

Vi ska aldrig underskatta värdet av undervisning i andra lärmiljöer och vi ska också hela tiden påminna våra elever om dessa lärtillfällen och träna dem i att applicera tankesättet även i klassrummet. För att lära sig nya saker så behöver vi träna på att använda dessa förmågor i alla olika situationer, och för att upptäcka att vi faktiskt har dessa förmågor (nyfikenhet, tålamod, lust, öppenhet och mod) så måste vi också låta våra elever vara i olika lärmiljöer med skiftande innehåll. Surfbukten är en av dessa lärmiljöer, så tack Simon Jaktlund för att mina elever idag kunde lämna skolan med massor av ny kunskap i ryggsäck och en dag som blir ett minne för livet.

Snart är det dags!
Snart är det dags!

Och tänk på att de upplevelser vi får utanför klassrummet med våra elever utgör en mycket bra grund till alla former av textarbete, muntligt och skriftligt, och att de dessutom kan kopplas ihop med samtliga genrer. Så det är bara att vidga vyerna och utnyttja alla möjligheter som finns till ett varierat lärande.

Vilken succé!
Vilken succé!

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Spännande läsår i sikte!

Det här läsåret kommer jag att ha en annan typ av SvA-tjänst på Östbergsskolan. Tidigare läsår har jag undervisat i SvA i åk 4-9, när eleverna har börjat i sina ordinarie klasser. I år kommer jag att arbeta 50% på senaredelen och undervisa i åk 8 och åk 9, samt 50% i Introduktionsgrupp. I Introgrupp kommer jag och mina kollegor där både att undervisa men även arbeta med Skolverkets nya kartläggningsmaterial för nyanlända eftersom Östbergsskolan kommer att vara en av elva pilotskolor under höstterminen. Den officiella versionen av kartläggningsmaterialet kommer under vårterminen 2016. Vilken förmån att få ta del av och arbeta med materialet redan nu! Nästa vecka skickas materialet till pilotskolorna vilket gör att när det är dags för de första tvåmånaders-kartläggningarna så har vi hunnit sätta oss in i arbetet. I förra inlägget lyfte jag framgångsfaktorerna för nyanlända organisatoriskt, och i dagens inlägg vill jag påminna om de individuella framgångsfaktorerna:

Framgångsfaktorer

Kartläggningen är en mycket viktig del för den enskilda individens förutsättningar för en framgångsrik skolgång. Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?

Jag kommer givetvis återkomma till kartläggningsmaterialet i bloggen eftersom det kommer vara ett av huvuduppdragen för oss i höst.

Dessutom är vi som kommunens första senaredels-skola i kommunen utsedda att gå en fortbildning i genrepedagogik ledd av Britt Johansson (se nedanstående länk):

http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/ncs/reportage/2009/med-genrer-som-hjalpmedel-1.89398

Vi kommer att under ett antal utbildningsdagar under läsåret få arbeta tillsammans med Britt, vilket är en fantastisk förmån eftersom det språk-och kunskapsutvecklande arbetssättet är applicerbart på och framgångsrikt i samtliga skolämnen och för samtliga elever. Jag har tidigare tipsat om den här boken och gör det igen:

Låt språket bära-Genrepedagogik i praktiken, av Britt Johansson & Anniqa Sandell Ring
Låt språket bära-Genrepedagogik i praktiken, av Britt Johansson & Anniqa Sandell Ring

Så ni förstår ju att det här blir ett mycket spännande läsår! Och mest av allt ser jag fram emot att träffa våra fantastiska elever och arbetet tillsammans med dem, för arbetet med eleverna är det allra mest värdefulla och det allra roligaste!


Prenumerera på nya blogginlägg

Allas ansvar!

Sydsvenskan publicerade nyligen en artikel om läget för alltför många skolor, elever och pedagoger när det gäller mottagandet av nyanlända:

Skolor tvingas till akuta lösningar för nyanlända elever

Detta och många många andra rapporter om nyanländas situation visar på att Sveriges skolor måste göra en jättesatsning på språk-och kunskapsutvecklande arbetssätt, för alla elever är allas ansvar! Det finns många åsikter om hur vi bör göra och vad som blir bäst för våra elever och då vill jag påminna er om det här:Framgångsfaktorer organisatoriskt

Ovanstående är sådant som bl a Skolinspektionens utredningar har visat leder till framgång för våra nyanlända, och personligen tänker jag att den flexibla organisationen är en av de punkter som skolor kommer att ha svårast för. Det är svårt att tänka nytt, både kring organisation och undervisning, men jag kan inte se det på något annat sätt än att vi har inget val! Våra nyanlända elever är en mycket stor utmaning för Sveriges skolor, och utmaningar är svåra men också mycket utvecklande. Det nya lagförslaget kräver flexibla lösningar eftersom alla elever är olika och har olika behov. Därför anser inte jag att skolor kan bestämma exempelvis att nyanlända elever ska gå i Introgrupp/FBK en viss bestämd tid, det är inte att vara flexibel! Vissa elever behöver längre tid i Introgrupp och andra kortare. Dessutom måste samtliga pedagoger fortbildas för att uppnå säkerhet och beredskap gällande mottagandet av de nyanlända eleverna i respektive klass. Om vi får rätt verktyg för att möta dessa elever blir vi ännu mer flexibla! Ett led i detta är att som ämneslärare verkligen ta reda på och intressera sig för vad den nyanlända eleven kan och vad hen behöver öva mer på. Allt för att effektivisera kunskapsinhämtningen. Därför anser jag att det är olyckligt att inte steg 3 i det nya kartläggningsmaterialet (kartläggning av ämneskunskaper) är obligatoriskt. För det är ju ett ypperligt sätt för en ämneslärare att upptäcka elevens kunskaper och sedan individualisera utifrån kartlagd nivå. Dock kan ju en skola besluta att göra steg 3 obligatorisk och det anser jag är ett måste. Mycket för att göra samtliga pedagoger delaktiga i arbetet kring våra nyanlända, men framför allt för att kunna möta eleverna på respektive nivåer. Artikeln ovan belyser problematiken kring kartläggningens icke-varande på ett bra sätt. Undervisningen måste optimeras och bli meningsfull för tiden är knapp, och de kunskaper och de språk eleverna har med sig i sina ryggsäckar måste lyftas och uppmuntras för dessa delar är en mycket viktig del av elevens identitet.

Ja, jag vet att jag är tjatig, men kom ihåg att skolan ska vara en skola för alla!

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Vilka ämnen har du jobbat med i sommar? En bra uppstartsuppgift!

Det här med att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet kan ju ibland kännas jobbigt för en elev, speciellt om man själv upplever att man inte har gjort något särskilt. För ofta vill vi på skolan gärna inleda höstterminen med att eleverna ska berätta/rita/skriva om just sitt sommarlov. Och här är vi ju alla olika och vi har alla olika förutsättningar, och därför är det inte alltid en så himla bra uppgift. Ann-Marie Körling har skrivit ett väldigt bra blogginlägg om just detta, och hur man istället kan använda sommarlovet genom att koppla det till skolans ämnen:

Allvarligt talat om skolans uppdrag-exemplet; Skriv inte om sommarlovet

Jag tänker att detta ligger helt i linje med mina tankar om att träna eleverna att förstå hur skolämnena faktiskt redan nu genomsyrar elevernas vardag. Genom att göra en lista med skolämnena och låta eleverna i grupper om fyra få diskutera hur dessa ämnen på olika sätt har genomsyrat sommarlovet (dvs alla typer av sommarlov), förflyttas sommarlovet från att bli något personligt till något allmänt där alla i gruppen kan bidra utan fokus på att lovet måste ha innehållit något alldeles extra och speciellt.  För andraspråkselever är det dessutom ett bra sätt att arbeta på: först diskutera i en mindre grupp, där kamrater kan bidra med stöttning och där diskussionen rör dem själva, och sedan redovisning i helklasd där alla grupper får bidra utan att bidraget känns för personligt. Det är också bra att utse en ordförande, en sekreterare och en tidtagare innan man startar diskussionerna. Eleverna brukar bli väldigt överraskade över hur mycket i vardagen dom faktiskt kan härledas till skolämnena. Man kan som lärare också ställa frågor som: hade du svarat samma sak i åk 5 eller för två år sedan? för att visa eleverna på den progression som faktiskt hela tiden sker när det gäller både teori och praktik. Här är ett exempel på hur en sådan uppgift kan vara utformad:

sommarlovet kopplat till skolans ämnen

Satsa på att ge eleverna en sådan här uppgift efter lovet, för det är en uppgift där samtliga elever känner sig delaktiga!


Prenumerera på nya blogginlägg

Nya utmaningar väntar! Även efter en krasch.

Saker och ting blir ju sällan som man tänkt sig. Jag har ju i ett antal tidigare inlägg skrivit om att anta utmaningar och att anstränga sig, och hur det för våra elever leder till skolframgång. Det är ju på ett sätt lättare att applicera idén om ansträngning utanför skolans väggar eftersom man finner den största motivationen inom sina intresseområden (vilket förmodligen inte alltid är ett skolämne). Så också för mig, eftersom jag är en hängiven cyklist som älskar fart och spänning:

Då min cyklande man bröt handleden under en downhillåkning i Åre, erbjöd jag min även hängivne son att köra downhill i Åre tillsammans med mig. Eftersom det var första gången för mig så följde mannen, tack och lov, med som gipsad support. Allt gick tippelitopp tills jag med hög fart hoppade i ett stort hopp, kom lite snett i landningen och körde in i ett broräcke. En kraftig krock ledde till en luftfärd in i ett träd och en krasch ner i slänten. Resultat? Ett brutet nyckelben och två brutna revben. Så de sista semesterveckorna i augusti fick jag tillbringa mestadels i soffan, men ni ska veta att DET var ansträngning för mig. Är det något som jag behöver träna på så är det att bromsa eftersom jag egentligen mest gillar att gasa och faktum är att det gick riktigt bra!

Lärdomar:

-bara för att man kan cykla i skogen och på asfalt så är man ingen downhillåkare

-det tar tid att lära sig nya saker

-ibland är det bättre att bromsa istället för att gasa

-skyddsutrustning är bra när man ramlar

-när höger kroppshalva är justerad blir man helt grym på att använda vänster hand (min bror berättade att man också blir lite smartare av det😉)

-att skynda långsamt är ett bra tanketips

-i en soffa kan man läsa många böcker och lyssna på många sommarprat

Två justerade cyklister
Två justerade cyklister

Om vi överför cyklingen till skolarbetet så är det ju faktiskt så att våra elever kraschar ju även där då och då (även om det tack och lov rör de mentala processerna). Och det är då det gäller att få dem att ha tålamod, att försöka igen, att inte tappa motivationen, att uppmuntra dem och att få dem att förstå att i slutändan så lönar sig ansträngning!

För min egen del så har jag, som ni förstår, ägnat en hel del tanketid kring det här med utmaningar och i det här fallet givetvis också vad man utsätter sig själv och sin familj för. Initialt var det där förstås min första och sista downhillåkning, men med devisen att skynda långsamt och att bromsa istället för att gasa så kommer jag förmodligen testa igen, med support och stöttning. Nästa sommar.

Våra elever har dock lite mindre tid på sig när det gäller att anta utmaningarna i våra kursplaner, men nu börjar höstterminen och med support och stöttning från min och andra lärares sida så kommer vi tillsammans anta utmaningarna i klassrummet och lyckas.

Under detta läsår kommer min tjänst på Östbergsskolan att se lite annorlunda ut, eftersom vi är pilotskola för Skolverkets nya kartläggningsmaterial för nyanlända. Mer om detta i kommande inlägg.

Vi fick några härliga cykelturer också
Vi fick några härliga cykelturer också

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg