Lärande är en kollektiv process

I ett flerspråkigt klassrum där språkkunskaper och skolkunskaper kan vara väldigt vitt skilda så är det mycket viktigt att använda sig av arbetssätt där man utnyttjar samtliga elevers kunskaper. Det kan man göra på många olika sätt, men något som är avgörande i mitt klassrum är det som Christian Lundahl lyfter fram i nedanstående klipp: att göra det individuella till något kollektivt genom att aktivera eleverna som lärresurser för varandra.

Hur arbetar jag då med detta i mitt klassrum?  Jag tänker ungefär så här:

-genomtänkta grupper beroende på uppgift (t ex genre, intressen, förkunskaper, starka sidor, utvecklingsområden)

-alla ska kunna arbeta med alla

-kommunikation och diskussion som bas (genom samtal två och två eller i grupp och med ordförande, sekreterare och tidtagare kan alla delta på sin nivå)

-stor trygghet i gruppen där att säga fel är att göra rätt (genom att lyfta stavning, meningsbyggnad, ord öppet i klassrummet ökar det kollektiva lärandet)

-våga fråga (varandra och mig) och våga ifrågasätta

-återkoppling till varandra genom feedback, feedforward genom bl a post it-lappar, lektionsmål, och arbetsområden)

-flippat klassrum där även eleverna kan bidra

-Facebookgrupper där eleverna kan reflektera över lektionsinnehåll och arbetsområden samt lägga upp arbeten som på så vis omedelbart delas med övriga i gruppen, och responsen blir snabb

-vid presentation och arbete med nya genrer för nya elever, låta mer erfarna elever leda arbetet i gruppen (att träna på att förklara, reflektera och diskutera är väldigt språkutvecklande)

-Lundahl pratar också om att synliggöra lärandeprocesser som leder till reflektion över den egna kunskapsutvecklingen och i SvA-klassrummet kan man göra det på ett enkelt sätt genom att låta eleverna jämföra sina egna och även varandras texter över tid och reflektera över sin egen språkutveckling: vad är det som gör att den här texten är bättre? Hur skriver du nu jämfört med för ett halvår eller en månad sedan?

I det språk-och kunskapsutvecklande klassrummet är det viktigt att hitta arbetsmetoder som optimerar och effektiviserar inlärningen, och med små medel kan arbetet med hjälp av eleverna bidra till att undervisningen får en ännu högre kvalitet. Vi lär oss tillsammans!


Prenumerera på nya blogginlägg

Framgångsfaktorer för nyanlända

Imorgon kommer Skolverket till Östbergsskolan för att vi tillsammans ska inleda arbetet med det nya kartläggningsmaterialet för nyanlända. Det ska bli jättespännande och det känns dessutom högaktuellt med tanke på medieflödet, som dagligen rapporterar om nyanlända och skolan t ex den här artikeln: Ny modell gav snabb start i Sverige. Det är härligt att se att skolor som provar och tänker nytt uppmärksammas, för det tror jag är en av skolans största utmaning: Vad behöver vi förändra för att skapa en skola för alla? En av Östersunds kommuns tre stora utvecklingsområden är ju just flerspråkighet, vilket också gör att funderingar och tankar kring våra nyanlända hamnar extra mycket i fokus. Med all rätt. Flerspråkighet som norm är en rättighet.

Efter vår första träff i Stockholm, kring det nya kartläggningsmaterialet, så sammanställde jag mina anteckningar i en Powerpointpresentation. Skolverket pratade om framgångsfaktorer för nyanlända både organisatoriskt och individuellt , och även om de utmaningar som vi har framför oss. Jag sammanfattade detta så här:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Det är jätteviktigt att skolorna har en samsyn i förhållningssättet. Vi behöver handlingsplaner för överlämnande, en gemensam språkpolicy och en grund som vilar på flerspråkighet som norm. Våra nyanlända elever är tillgångar för skolan och kan bidra med oerhört mycket. De nyanlända eleverna är också hela skolans ansvar; alla elever är allas elever, och för att mottagandet ska bli så bra som möjligt så måste lärarnas kompetens och kunskap om elevernas behov öka. Skolans organisation måste vara flexibel, att ta emot nyanlända så att mottagandet blir så optimalt som möjligt är som att lägga ett pussel och alla måste bidra! Givetvis måste också kommunen hjälpa skolorna att finansiera behovet t ex genom att möjliggöra olika typer av fortbildningsinsatser.

Framgångsfaktorer

De individuella framgångsfaktorerna består av ännu fler delar, men samtliga delar av den nyanlända elevens behov är egentligen ganska naturliga. Om en skola lyckas möta eleven och dennes behov efter uppräknade framgångsfaktorer så är möjligheten att lyckas mycket stor, och så vill vi väl att det ska vara?

Utmaningar

Det vore konstigt om det inte följde med ett antal utmaningar, och egentligen är de nog inte så förvånande. Flerspråkighet som norm kräver organisatoriska förutsättningar, att man konsekvent arbetar med attityder och förhållningssätt, att man har modet och förmågan att förändra sin undervisning. Med andra ord: VI MÅSTE VÅGA TÄNKA NYTT!

Likaväl som vi vill att våra elever ska anta nya utmaningar och anstränga sig, så måste även vi göra det. En skola i förändring är en skola i utveckling.


Prenumerera på nya blogginlägg

Möte med livet

Jag var på resa i Sverige för några månader sedan och fick då förmånen att träffa en fantastisk person. Det var en ung man från mellanöstern och han berättade sin historia för mig och den berörde mig starkt. Dels för att livet kan vara så orättvist och dels för att människan kan vara så fantastisk. Jag slås ofta av det även i mitt klassrum, den drivkraft och det mod som mina nyanlända elever besitter.

Han kom till Sverige för två år sedan. Varför? För att han är äldste sonen i en syskonskara med nio syskon. Pappa blev dödad i kriget och mamma klarar inte att försörja sin familj på egen hand. Hans familj lever nu illegalt i ett land där de inte kan få uppehållstillstånd och där man på ett ögonblick kan bli skickad tillbaka till hemlandet och kriget. Hela familjen bor i ett rum på 20 kvadrat och har ingen inkomst. De provar att flytta tillbaka till hemlandet efter några år som illegala flyktingar, men då blir den unga mannen torterad av soldater. De slår bl a ut hans tänder. Varför tortyr? Därför att både terrorister och motståndsmän vill göra honom till sin soldat och när han vägrar blir han torterad. Senare får han också benet krossat i en lastbilsolycka men eftersom läkarvård är tämligen obefintlig eller obeskrivligt dyr för illegala flyktingar, så sys det enbart ihop på måfå. Han berättar för mig att han funderar över om han någonsin kommer att lyckas lära sig simma.

Familjen flyttar tillbaka till landet där de enbart kan leva som illegala och livet är svårt. För att rädda sig själv och sin familj tar han sig till Europa bl a genom att gömma sig under och i lastbilar. Han upplever rasism i Grekland, han tycker Italien är ganska okej och även Tyskland. Men i Italien får han inget jobb och i Tyskland tar det tio år innan man eventuellt får uppehållstillsånd. Han kommer så småningom till en liten ort i Sverige och upplever där tysthet, rädsla och rasism. Få pratar med honom och även hans muslimska inriktning  bidrar till utanförskap eftersom andra muslimer tillhör den andra och han upplever sig utesluten ur gemenskapen, trots att de pratar samma språk. Han förstår inte varför. ”Vi är alla människor”, säger han. ”Det har ingen betydelse”.

Så sitter han nu på en parkbänk tillsammans med mig, och han är glad. Han har precis fått besked om att han ska få flytta till en större stad i Sverige och få ett bättre boende. Han kommer att få hjälp med alla hushållssysslor som han hittills fått sköta på egen hand: handla, laga mat, diska, städa, tvätta. Han kommer att få möjlighet att ägna sig på heltid åt sina studier och att erövra det svenska språket. Han har ett härligt skratt och ett öppet hjärta. Han tror att livet kommer att ordna sig, och att allt elände han har upplevt kanske ändå kommer att leda till något bättre. Han har framtidstro och är målmedveten. Han är intresserad av människor och skulle vilja utbilda sig till socionom. Han har inga tänder och ett trasigt ben, men han har ett smittande leende och jag är övertygad om att han en dag ändå kommer att lära sig simma.

Världen måste bli en bättre plats och vi måste hjälpas åt, för vi är alla människor.

Personen jag fick förmånen att möta på en parkbänk någonstans i Sverige är avidentifierad, men vi vet att liknande livsöden är många.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Debatt flerspråkighet

Igår satt jag med i en debattpanel på en träff med Östersunds kommuns specialpedagoger kring ett av kommunens stora utvecklingsområden, nämligen flerspråkighet. Vi var tre pedagoger, chefen för modersmålsenheten och en av verksamhetscheferna som satt i panelen. Vi fick i uppgift att prata om ett eget valt ämne i sju minuter inom just flerspråkighet och under tiden kunde åhörarna ställa frågor via dator. Vi behandlade dessa ämnen:

1. Genrepedagogik. På Fagervallsskolan har man gjort en utvecklingssatsning för hela skolan i genrepedagogik, ledd av Britt Johansson. Lärare Martha Semrén berättade om genrepedagogiken generellt och hur arbetet fortlöper på skolan.

2. Arbetet i Introgrupp och processbarhetsteorin. Lena Stjernefeldt arbetar som SvA-lärare på Parkskolans Introgrupp och hon berättade om sin syn på språkinlärning utifrån just processbarhetsteorin.

3. Skolverkets nya kartläggningsmaterial. Eftersom Östbergsskolan kommer att vara en av tolv pilotskolor gällande det nya materialet, from hösten 2015, så passade jag på att berätta om hur det kommer att se ut. Gällande detta, se tidigare inlägg!

4. Studiehandledning. Kerstin Engström, chef för modersmålsenheten, berättade om studiehandledning och även om hur vi bör bemöta nyanlända elever och förskolebarn. Vikten av att visa nyfikenhet och intresse, att uppmärksamma den sociokulturella bakgrunden.

5. Flerspråkighet som ett av tre stora utvecklingsområden i kommunen (SKA och digitalisering är de två andra). Karin Flodin, verksamhetscheferna berättade om kommunens planer gällande flerspråkighet, på det organisatoriska planet. Med flerspråkighet som norm så måste kommunen göra olika typer av fortbildningsinsatser, och alla skolor måste haka på.

Att sitta i en debattpanel var en bra form för information och diskussion. Jag tycker också att det var bra att vi fick begränsa vår taltid till sju minuter, för det innebar att vi fick ut bra och varierande information på relativt kort tid. Det är ju oftast frågorna och diskussionerna som kommer efteråt som är de mest givande, och det blev bra diskussioner. Dock fick jag mig en tankeställare gällande en diskussion om Introgrupp och elevernas start i ordinarie undervisning, jag tycker nämligen att diskussionerna alltför ofta hamnar på elevnivå och det faktum att eleverna inte klarar av ämnesundervisningen i klass. Då tänker jag så här:

Apropå det faktum att skolorna måste kunna möta elevernas behov; Skolverket understryker vikten av att skolor måste tänka nytt. De nyanlända eleverna ska inte gå kvar i Introgrupp för att skolorna inte klarar att möta behoven, utan skolorna måste förändra sin verksamhet så att verksamheten passar elevernas behov. Vi måste våga vara flexibla och anta de olika utmaningarna. Jag kan ibland uppleva att vi inom skolan har för stort problemfokus, om vi istället tänker mer lösningsfokuserat blir vi mer förändringsbenägna. Det är ju egentligen en ynnest att ha ett arbete som kräver så mycket tankeverksamhet, problemlösning och utmaningar. Dylan William skriver om just detta i sin bok Att följa lärande-formativ bedömning i praktiken. En lärare behöve aldrig gå till jobbet och oroa sig för att arbete inte ska vara en utmaning, för det är det-varje dag. Och det är tack vare våra elever, vi ska skapa en skola som inkluderar alla.


Prenumerera på nya blogginlägg

Inspirerande lärmiljö

Idag har jag och min kära kollega Kalle varit med SvA-eleverna i åk 7-9 vid Forsaleden, ca fyra mil söder om Östersund. Lärsituationerna och lärmiljöerna utanför skolans väggar är ju oändliga! Dessutom är det viktigt för eleverna att få vistas i naturen, eftersom, för många av dem, så är svensk natur och hur man ska förhålla sig till den något alldeles nytt. Det fiffiga med vistelse utomhus är ju också att det går att överföra vilket ämne som helst till aktuell plats.

Vi har dagarna innan pratat om reportage och hur sådana är uppbyggda, samt vilka olika typer av reportage det finns. I och med att vi skulle åka till Forsaleden så insåg jag att det skulle bli ett utmärkt tillfälle att arbeta med att just reportage på. Jag informerade också eleverna i mina flippade klassrum, i form av korta filmer om reportage, och om Forsaleden och jag delade in eleverna i fyra grupper där varje grupp fick i uppgift att jobba med ett givet tema:

Naturen som träningslokal: hur kan man träna med hjälp av det som finns i naturen?

Tillagning av S’mores: vad behövs? Hur gör man dem? Fakta?

Faror i naturen: vad kan vara farligt i naturen? Hur kan man förebygga faror?

Växter och djurliv: vilken typ av flora och fauna kan man finna här?

Eleverna är i princip alltid utrustade med mobiler eller iPads, vilket gör att de enkelt kan dokumentera med hjälp av film, foto och stödanteckningar. Eleverna visade ett mycket stort engagemang och har nu samlat mycket material för vidare arbete i klassrummet. Vi gjorde också en tipspromenad om allemansrätten från Friluftsfrämjandet. En mycket bra tipsrunda, med relativt enkla svar och som också är bra ordträning för eleverna.

Det är ju förstås också härligt att se eleverna ute i naturen, bland vattenfall och skog. Dessutom sker det stora språkutbyten då de integrerar med varandra över åldersgränserna.

Om jag lärde mig någonting? Ja, att köra minibuss med automatväxel, att tillaga S´mores (min amerikanske elev fick vara experten), att det finns oroväckande många faror ute i naturen (bara fantasin sätter gränser) och att Forsaleden är som ett enda stort parkour-område. Man lär sig hela livet!

Världens bästa jobb!
Världens bästa jobb!

Prenumerera på nya blogginlägg

Hej studiehandledare!

Studiehandledning och modersmålsundervisning är en stor och viktig del av våra andraspråkselevers skolframgång.

På min skola arbetar ett relativt stort antal studiehandledare som hjälper eleverna med språket i de olika ämnena. Här finns det bra information om uppdraget och vad som gör studiehandledningen framgångsrik:

Vad innebär studiehandledning på modersmålet och krävs det åtgärdsprogram?

Jag fick förmånen att samtala om studiehandledaruppdraget med Essi och Bogumila, två av våra studiehandledare och modersmålslärare på Östbergsskolan, som arbetar med våra andraspråkselever som behöver språkstöd på modersmål för att nå betyget E i olika skolämnen. Behovet av studiehandledning på modersmål styrs av faktorer som språknivå, tidigare kunskaper, erfarenheter och bakgrund. Det är rektorn på skolan som ansvarar för att eleverna får det språkstöd de behöver.

Essi har arbetat som studiehandledare i många år och Bogumila har arbetat som studiehandledare i ungefär fyra år. Essi är studiehandledare och modersmålslärare i persiska och arbetar för närvarande med 23 elever på sju skolor. Bogumila är studiehandledare och modersmålslärare i polska och arbetar för närvarande med 15 elever på åtta skolor. Hon arbetar också på tre förskolor.

Hej Essi och Bogumila! Beskriv ert uppdrag!

 Att vara studiehandledare handlar i huvudsak om att stödja elevernas kunskapsutveckling och överföra kunskaper när språket fortfarande inte räcker till, och hur man lägger upp arbetet med eleverna handlar just om språknivå, kunskaper, tidigare erfarenheter och bakgrund. Därför är det viktigt att göra en kartläggning av eleverna för att utifrån den arbeta med färdigheter som eleven ännu inte har tillgodosett sig i de olika ämnena. Detta är ju förstås helt beroende av varifrån man kommer och hemlandets skolkultur. Alltså kan man säga att en studiehandledare måste vara lite som en kamelont, man måste vara väldigt flexibel.

Målet med studiehandledaruppdraget är också att ge eleverna verktyg för framtida behov, att vara en trygghet både för ämneslärare och elever samt att eleven får utveckla kunskaper både på modersmål och svenska. Vi har också en slags oskriven roll då vi själva har stor erfarenhet av två olika kulturer; vi kan förklara rättigheter och skyldigheter i det svenska samhället, samt lag och rätt och framför allt den svenska kulturen. Den sociala biten kan vara svår för eleverna och vi kan prata med dem om hur man anpassar sig till det svenska samhället. Vi kan också möta och slå hål på en del fördomar som elever kan ha om Sverige och svenskar. Vi kan hjälpa eleverna att skapa en identitet i det nya landet. Det är också viktigt att betona att höga betyg inte är det viktigaste inledningsvis, utan att istället fokusera på att hjälpa eleven att inhämta kunskaper och hjälpa till med att introducera svensk skola.

Vi kan också fungera som resurser i större sammanhang, t ex när klassen har grupparbete. Det som är viktigt är att alltid utgå från barnets bästa. Elever är olika och därför måste kartläggning betonas. Individuell planering för olika elever är mycket viktig.

Hur kan ämneslärare använda er studiehandledare för att optimera elevens kunskapsinhämtning?

Det är viktigt att ämneslärarna intresserar sig för och tar tillvara på elevens bakgrundskunskaper. Det är också mycket viktigt att både rektor och lärare vet vad studiehandledaruppdraget handlar om. På många skolor behöver samarbetet mellan ämneslärare och studiehandledare förbättras, och det ansvaret ligger både på lärare och studiehandledare. Ibland kan det t ex uppstå missförstånd mellan lärare och studiehandledare och det beror oftast på bristande samplanering. Det är viktigt att man som studiehandledare skapar möjligheter till samplanering, för att arbetet med eleven ska bli så optimalt som möjligt.

Hur kan man arbeta i klassrummet?

Man kan göra på olika sätt, beroende på lärarens upplägg av lektion och innehållet. Studiehandledning kan vara en tillfällig insats eller en insats under lång tid. Man kan arbeta med eleven inför lektion/arbetsområde, under lektion och efter lektion. Om en lärare t ex pratar under en längre stund kanske man måste återupprepa innehållet efter det att läraren har pratat klart, eller så översätter man enstaka ord. Vi är ju inga översättningsmaskiner, och återigen handlar det om att vara flexibel. Att träffa elever efter lektioner upplever vi båda som framgångsrikt och positivt. Då är det oftast en lugn miljö, eleverna kan ta med frågor som rör olika ämnen och det är ett bra forum för feedback. Återigen handlar det om att kunna läsa av situationen i klassrummet, vara flexibel och samarbeta/samtala med läraren. Hur gör vi tillsammans för att det ska bli så bra som möjligt för eleven?

Har ni någon särskild utbildning?

Studiehandledarrollen är ganska oklar, och det finns ingen längre eller särskild utbildning. Det är egentligen ganska olyckligt eftersom exempelvis arbete på senaredelselever kräver en mängd olika ämneskunskaper, och även kunskaper i metodik och pedagogik är viktigt. Samtidigt vet vi att det är mycket svårt att hitta studiehandledare på de olika språken och att tiden ibland är knapp, när det gäller att täcka elevers behov av språkstöd. Kanske skulle det vara en god idé att låta mer erfarna studiehandledare fungera som mentorer åt nya studiehandledare, åtminstone under en period. Med små tips kan arbetet bli enklare för nya studiehandledare.

Vad kan bli bättre?

Samarbetet mellan studiehandledare och ämneslärare kan utvecklas i ännu högre grad, t ex att skapa tid för samplanering och diskussioner kring samarbetet. Skolor kan också bli bättre på att prata med övriga elever om vilken roll studiehandledaren har, varför vi är där. Vi kan uppleva att övriga elever inte känner till vår funktion. Här är det också skillnad mellan olika skolor beroende på hur många andraspråkselever som går på skolorna samt hur länge studiehandledare har funnits i verksamheten. Kanske skulle de vara bättre om andelen andraspråkselever var mer jämn på skolorna i kommunen. Ju fler andraspråkselever som går på skolorna desto större möjlighet till en mer strategisk organisation kring studiehandledning.

Studiehandledning riktar sig främst mot de teoretiska ämnena, men vi kan tycka att det också är viktigt med språkstöd i praktiska ämnen, socialt och kunskapsmässigt, åtminstone initialt. Det kan exempelvis handla om regler och säkerhet i slöjdsalen eller på idrotten. Det kan också finnas ett behov hos eleverna att få förklarat för sig hur de praktiska ämnena fungerar i svensk skola, eftersom många andra länder har mycket få eller inga praktiska ämnen. Eleven kan behöva hitta sin identitet i ett praktiskt ämne, eftersom det är nytt för dem.

Vad är det bästa med jobbet?

Det är att jobba med människor, elever och pedagoger. Det är också att se elevers framsteg och resultat. Vi får jobba med vår framtid och vi lär oss av varandra, studiehandledare och elev. Vi befinner oss på vägen till framtiden, och vi kan visa eleverna den. Det är också fantastiskt att få feed-back av elever som har blivit vuxna och som säger att ”du hjälpte mig, och utan din hjälp hade jag inte varit där jag är idag”. Det kan vara elever som har läst vidare till läkare eller ingenjörer och som lyckades mycket tack vare oss. Vi känner oss som mycket viktiga vägledare och vi förstår också våra elevers kulturella identiteter, vi känner oss viktiga!

 

 

Bogumila och Essi, två viktiga pedagoger för våra andraspråkselever
Bogumila och Essi, två viktiga pedagoger för våra andraspråkselever

Tack för ett intressant samtal!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Tala ut! Och var inte rädd för kognitivt utmanande uppgifter!

I min pedagogiska planering om argumentation och retorik nämner jag tv-serien Tala ut! Serien vänder sig egentligen mot gymnasiet, men jag har arbetat med den i åk 8 och åk 9, för att produktionen är tilltalande och för att det finns en mycket bra lärarhandledning som följer med serien. Eleverna behöver lära sig en mängd retoriska knep utöver argumenterandets ädla konst, och tv-serien bidrar med en mängd tips och idéer och övningar på ett, för ungdomar, bra sätt. Många kanske tänker att detta är alldeles för svårt för nyanlända elever, men då kontrar jag med: underskatta inte våra elevers förmågor och var inte rädda för kognitivt utmanande uppgifter! Retoriska knep kan ALLA elever lära sig med rätt typ av arbetssätt. Även här vill jag åberopa elevernas behov av rätt verktyg för framtiden (och nuet) och med stöttning kan vi hjälpa våra elever att erövra dessa verktyg.

Andraspråkselever som har skolerfarenhet från andra länder har tränat retoriska förmågor i mycket varierande grad, vissa börjar på ruta ett för att arbetssättet inte har funnits med i undervisningen, vissa har kommit längre. Detsamma gäller det svenska språket, vissa har ännu inte erövrat det svenska språket i så hög grad, andra har kommit långt i sin språkutveckling. Skolans uppgift är att möta eleverna där de är och ge dem de redskap de behöver, därför måste vi individualisera och hitta uppgifter som passar alla, men på olika nivåer. Jag säger inte att det är enkelt, men det är fullt möjligt. Likaväl som mina elever behöver kognitiva utmaningar, så ger de mig kognitiva utmaningar när jag planerar min undervisning. Och det är bl a därför som jag älskar mitt jobb.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Argumentera mera

Hur kan man då jobba med språket för att eleverna ska ernå kunskaper som leder till att de verbalt och skriftligt kan förstå, utnyttja och försvara sina demokratiska rättigheter? I mitt klassrum arbetar vi mycket med just argumentation genom en mängd olika muntliga  och skriftliga övningar, som utvecklar den argumenterande förmågan. Eleverna ska alltid vara beredda på att utveckla sina resonemang och jag vill ha en atmosfär i klassrummet som tillåter elevrespons och att t ex ifrågasätta eller ta ställning. Jag uppmuntrar öppna frågor och tränar eleverna i att motivera, resonera, analysera och diskutera. Jag vidhåller också att det bästa som kan hända är när det blir fel, för det är då vi får de bästa diskussionerna. Det är dock ett hårt och konstant jobb att bibehålla en sådan atmosfär, det krävs trygghet både mellan eleverna i gruppen och mellan mig som lärare och mina elever.

Förra veckan startade vi ett arbetsområde kring argumentation och retorik i åk 8. Det är ett gediget arbetsområde som genom olika arbetssätt betar av en mängd kunskapskrav i kursplanen för SvA. Mina elever i åk 9 arbetade med detta i höstas och det blev väldigt lyckat. Den muntliga delen kan vara ganska jobbig för vissa elever och det handlar om både personligheter och vana. Vissa av mina elever har överhuvudtaget inte tränat förmågor som att argumentera, resonera eller redogöra i skolor i sina hemland just därför att skolkulturen eller samhällsstrukturen ser ut på ett annat sätt. Detta är mycket viktigt att tänka på när man planerar ett område; elevernas förkunskaper i det flerspråkiga klassrummet är mycket varierande. Dessutom har eleverna kommit olika långt i sin språkutveckling, jag har elever i min SvA-grupp i åk 8 som har varit i Sverige mellan 6 månader och 6 år, och som har 8 olika nationaliteter och 7 olika språk. Det gäller alltså att hitta arbetssätt som passar samtliga och som är tillräckligt kognitivt utmanande och där samtliga får möjlighet att visa sina kunskaper/färdigheter. Så här ser den pedagogiska planeringen ut:

Pedagogisk planering, argumentation och retorik

Vi startade med argumentationskedjor för att börja träna genrespecifika ord. Alla elever fick ett ord på en lapp, valt med omsorg utifrån intresse, och de fick i uppgift att skriva tre bra och tre dåliga saker med ordet. Eftersom jag gillar att cykla så började vi med ordet CYKEL gemensamt. När vi har genomgångar av det här slaget vill jag att eleverna antecknar allt det jag skriver på tavlan, i sina skrivhäften. De texterna måste de nämligen använda när de sedan skriver på egen hand, och det är dessutom bra träning i studieteknik.

CYKEL

+ det går fortare än att gå, man tränar kroppen, det är billigare än att köra bil

– man kan skada sig, man blir blöt (det regnade ute just denna dag), det kan bli punka

Exempel på argumentationskedja:

Jag tycker om att cykla för det går fortare än att gå och man tränar sin kropp. Det är också billigare än att köra bil eftersom man inte behöver bensin men om man ramlar kan man skada sig och när det regnar ute blir man blöt.

Det här en bra början när andraspråkselever ska träna den ädla konsten att argumentera för orden de tränar på är viktiga ord som är användbara i massor av olika sammanhang. Utifrån denna gemensamma text fick eleverna sedan själva skriva om sina egna ord.

Det här är ett exempel på hur jag brukar inleda ett arbetsområde och det är också ett exempel på en uppgift som jag vet att alla elever i klassrummet kan lyckas med, och DET är en förutsättning för lärande.

Fortsättning följer om träning i ordets makt!


Prenumerera på nya blogginlägg